Planen kortare än fem maktår

– Hôtel Residence, s’il vous plaît.

Alf Svensson kör skolfranska med taxichauffören. För några timmar sedan körde han och hustrun Sonja Svensson från sommarstället i Smygehamn. Parkerade vid Svågertorp, tog tåget till Kastrup.

Nu är de här.

Alf Svensson pustar lite i den klibbiga åskvärmen. Tittar ut genom bilfönstret. Tar in Strasbourg, den franska halvmiljonstaden nära tyska gränsen. Hit ska han åka en gång i månaden, när EU-parlamentet håller sina sessioner.

– Jag har varit här en gång förut, när Sverige blev medlem i EU 1995. Tv 
 bönade och bad att jag skulle åka hit för ett inslag.

Alf Svensson är en av Sveriges få politiska superkändisar. I 31 år var han partiledare för Kristdemokraterna. Han tog partiet från ett litet, udda tvåprocentsparti till ett etablerat borgerligt riksdagsparti. När han lämnade över till Göran Hägglund 2004 fortsatte han som riksdagsledamot och grå eminens inom partiet. Växlade ner. Fick mer tid till barn och barnbarn.

Nu är han snart 71 år. Och växlar upp. Telefonen ringer hela tiden i taxin på väg in i Strasbourg: det är Ekot, det är Expressen, det är politiska sekreterare som undrar när han kommer egentligen.

Vill Alf Svensson verkligen det här? Fem års kuskande, mellan hemmet i Gränna, Arlanda, Bryssel och Strasbourg?

Han ger inget rakt svar på frågan. Erkänner att han gruvar sig för resorna. Säger att han tänkt sig ha semester egentligen. Men han säger också:

– När partiet kallar, då svarar man.

Alf Svensson hade egentligen tackat nej till att stå på Kristdemokraternas EU-lista. Men de interna KD-bråken kring petningen av den kontroversielle Lennart Sacrédeus från EU-listan fick honom att acceptera en nominering. För att samla och ena det parti han lett i tre decennier.

Han fick plats nio på listan.

– När folk började fråga om jag menade allvar med min kandidatur insåg jag att jag inte kunde svika. Jag ville inte göra någon slags lagominsats.

Med sitt folkliga förtroende, och med stöd från kändisar som Leif GW Persson och Ian Wachtmeister – ”Gör som Ian – kryssa nian” – kryssades Alf Svensson förbi KD:s förstanamn Ella Bohlin, och knep KD:s enda mandat i EU-parlamentet.

En bakåtsträvande gubbkupp, morrade somliga. Andra menar att KD hamnat utanför EU-parlamentet om inte Alf Svensson kastat sig in i leken.

Hade KD kommit in utan dig, tror du?

– Jag vill inte kommentera det, säger Alf Svensson.

Han tystnar. Taxin rullar.

Men vad betydde det för KD att du fanns på listan?

– Jag vill inte låta förmäten. Vi svenskar är ju sådana, vi vill inte framhäva oss själva. Men väldigt många har sagt till mig att de engagerade sig i EU-valet för att jag fanns med.

Från sin plats i baksätet börjar Alf Svensson tala om EU med värme.

– EU är det mest fantastiska som ägt rum under min politiska levnad, som ju är ganska lång. EU handlar om att undvika blodsspillan och våld, att se varandra i ögonen och hitta kompromisser.

Orden kommer fortare och med allt större glöd. Alf Svensson börjar brinna, kan inte hejda sig, håller nästan tal. Han sågar den svenska EU-debatten. Den är petimäterartad, felfinnande, Sverker Olofssonaktig, menar Alf Svensson.

– Det handlar om hur stora bokstäverna ska vara på livsmedelsförpackningar, om morkullejakt, om alkohol-införsel, om EU-parlamentarikernas löner – om allt utom det riktigt viktiga. Klart att EU inte får någon legitimitet då!

Alf Svensson kritiserar alltså sin egen partiledning – just striktare regler om alkoholinförsel lyftes fram som en huvudfråga av KD-ledningen vid EU-valet.

– Vårt parti ska vara försiktigt med att tala om förbud. Alkohol är ett stort socialt bekymmer, men förbud, förbud och åter förbud är inte det bästa botemedlet.

Alf Svensson blir en av 736 ledamöter i EU-parlamentet. Han vill syssla med utrikes- och biståndsfrågor, men inser att hans formella makt inte blir så stor. Han kommer att lägga mycket krut på att missionera för EU på hemmaplan. Föreningar, kyrkor och Rotaryklubbar har redan börjat ringa och be om föreläsningar.

– Det är ju det som är min styrka: att tala och agitera.

Orkar du mandatperioden ut – fem år?

– Ärligt: jag vet inte. Jag lever i nuet. Nu ska vi vara här till fredag, och ge allt. Längre ser jag inte just nu.