– Det finns ingenting som visar att flickan dödats och att han skulle vara
hotad, säger hon.
Det är flera saker i Omeds historia som Susanna Fonsell har svårt att tro på.
– Om flickan varit så hårt kontrollerad som pojken säger och hennes familj
känt till relationen så har möjligheter funnits att tidigare agera mot honom.
Omed säger att relationen hölls hemlig och att inget annat varit tänkbart.
Hur värderade du det?
– Med de begränsningar som flickan sägs ha haft,tror jag inte att relationen
varit möjlig.
I migrationsdomstolen menade du att hennes familjs heder var återupprättad
i och med att hon dödats. Vad baserar du det på?
– Jag har lutat mig mot Amnesty Internationals rapporteringar. De formulerar
hedersbegreppet mycket väl som den yttersta formen av könsdiskriminering mot
kvinnor, och att det är männens heder som ska återupprättas. Även män som
bryter mot rådande normer kan utsättas, men jag poängterade för rätten att
det är riktat mot kvinnor.
När menar Amnesty att det drabbar män?
– Det beskriver de inte.
Vad är din uppfattning?
– Det behöver jag inte ha någon uppfattning om. Pojken ska göra sannolikt
varför han skulle drabbas. Det har han inte gjort.
En som var med pojken i rätten tycker att du är oupplyst. Vad säger du om
det?
– Min mening grundar sig på källor som Amnesty, Röda Korset, Home Office, våra
egna rapporter och omständigheterna i ärendet. Han ansågs inte riskera
hämnd, det bedömde även rätten.
I en rapport från Migrationsverkets med hedersvåld i fokus sägs att män kan
drabbas om de tas på bar gärning tillsammans med någon. Hur använde du den?
– Inte alls, den är väldigt generellt skriven. Annan rapportering är
fylligare. Till syvende och sist hänvisar vi till myndigheterna i Irak. Man
måste titta på vad som händer vid ett återvändande. Även om vi inte vet
precis hur man jobbar i varje region eller på varje lokal polisstation och
vilka resurser man lägger på det, så vet vi att man satsat stort på den här
problematiken.