SVERIGE. – Det är beklagligt, säger statsvetaren Agneta Blom.
Bomber, stenkastning och dödshot. I genomsnitt polisanmäls ett hot varje vecka
mot en svensk politiker, enligt en rapport som Säpo släppte i våras.
I Skåne är anmälningsfrekvensen nästan dubbelt så hög med ett fyrtiotal
anmälningar från juli till december, enligt länskriminalens
underrättelsetjänst.
Kommissarie Stefan Wihlborg, som sedan ett år tillbaka jobbar heltid med att
utreda hot mot politiker, ser dystert på framtiden.
– Det är en illavarslande utveckling och jag är rädd att många löper risken
att skrämmas till tystnad, säger han.
– Vi ser ökade krafter från både höger- och vänsterextrema miljöer. Tidigare
riktades kritiken mer mot partierna, men nu är de väldigt aktiva mot
enskilda individer.
Året som gick detonerade en mindre bomb på Laholms kommunalråd Per Asklunds
(m) altan, Vellingepolitikern Anders Alkewall (kd) lämnade sina uppdrag på
grund av hot och Ingalill Bjartén (s) fick stärkt säkerhet kring sitt hem i
Staffanstorp.
Flera rapporter har de senaste åren slagit fast att hoten mot förtroendevalda
är ett demokratiproblem som måste tas på allvar.
2006 publicerade Kommittén om hot och våld mot förtroendevalda den statliga
utredningen ”Jakten på makten”. Tre konkreta förslag på åtgärder togs fram.
Men nu – snart tre år senare – står det klart att inget av förslagen kommer
att genomföras.
Ett förslag var att skärpa straffen.
– Om du hotar en tjänsteman straffas du hårdare än om du hotar grannen, men
motsvarande finns inte för politiker, säger Agneta Blom, som var sekreterare
i kommittén.
Men det vore att ge politiker en särskild gräddfil, enligt demokratiminister
Nyamko Sabuni (fp).
– Då skulle vi säga att politiker är mer skyddsvärda än andra medborgare. Man
måste komma ihåg att det är olagligt hota oavsett om det är mot politiker
eller inte, säger hon.
– Vi tycker att det är viktigare att jobba förebyggande, att partier och
kommuner har rutiner för hur man hjälper och stödjer den som drabbas och att
polisen hanterar de här frågorna på ett bra sätt. Så det blir ingen
straffskärpning.
Ett annat förslag var att polisen borde använda en särskild brottskod när
politiker anmäler hot eller trakasserier. För statistikens skull.
– Det behövs för att kunna se problemets omfattning, för att tydliggöra. Idag
går det inte att utröna hur stort problemet är, säger Agneta Blom.
Men även det förslaget har nobbats.
– Polisen har redan 450 olika brottskoder och systemet kommer att bytas ut
inom några år. Det är ett ohanterligt system, säger Peter Lindström på
justitiedepartementets kriminalpolitiska enhet.
– Istället kommer vi att ha en särskild markering i polisanmälan, med mer
fritext om relationen mellan offer och gärningsman, tillvägagångssätt och så
vidare, säger han.
Det tredje förslaget var att utöka politikers möjlighet att få hjälp och stöd
om de utsätts för hot, bland annat genom att de ska omfattas av
arbetsmiljölagen.
Demokratiminister Nyamko Sabuni är skeptisk.
– De flesta politiker är ju fritidspolitiker, det är väldigt svårt att jämföra
en som kommer till ett sammanträdesrum en gång i veckan med en som faktiskt
sitter och jobbar i lokalerna dagligen. Om man talar om riskdagsledamöter
eller kommunalråd kanske det kan vara aktuellt, säger hon.
– Nu pågår en utredning för hur man ska kunna öka säkerheten vid offentliga
möten för förtroendevalda vid kommun och landsting. Det är det vi satsar på.
Brottsförebyggande rådet, Brå, har nu fått i uppgift att fortsätta att utreda
hot mot förtroendevalda genom att djupintervjua politiker.
– När politiker utsätts för hot är det väldigt allvarligt och något vi måste
hantera på alla sätt och vis. Och det är precis det vi gör. Men vi ser inte
att det är straffskärpning som är lösningen på problemet, säger Nyamko
Sabuni.