LUND. Ingen ska vårdas mot sin vilja utan att lagens krav uppfylls. Det ska
länsrätten garantera.
I praktiken fungerar den rättsliga prövningen som en formalitet. I 95 procent
av fallen går rätten på läkarens linje – och den oberoende experten har
sällan invändningar.
Att vårdas med stöd av LPT, lagen om psykiatrisk tvångsvård, innebär stora
inskränkningar i den personliga integriteten och friheten.
I vissa fall större än under fängelsevård, där till exempel tvångsmedicinering
inte får förekomma.
För att garantera rättssäkerheten har flera olika insyns- och
kontrollmekanismer byggts in i lagstiftningen. Den viktigaste är att
tvångsvård över fyra veckor ska beslutas av en domstol.
– I praktiken blir rättegången ofta ett spel för gallerierna. Advokaten
träffar sin klient precis innan förhandlingen. Och den sakkunniga är ofta en
gammal arbetskamrat till den behandlande läkaren, säger Jan-Olof Forsén,
förbundsordförande i RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa.
Sydsvenskan har gått igenom 1 545 domar LPT-mål i Länsrätten över Skåne och
Blekinge från 2007 och 2008. Genomgången visar att länsrätten i stort sett
alltid godkänner läkarens begäran om tvångsvård. Och att den ena parten,
chefsöverläkaren, är mycket stark medan motparten, patienten, är mycket svag.
I materialet finns 1 265 ärenden där psykiatrin sökt tvångsvård för patienter.
Av dem har 1 202 mål, drygt 95 procent, slutat med att rätten medger
tvångsåtgärder.
Upp till sex månaders vård
Utfallet kan jämföras med de mål där patienten begär något, till exempel att
slippa tvångsvård helt, få permission eller få tillstånd att använda
mobiltelefon. Detta är alltså en grupp som är så pass psykiskt friska att de
kan ta ställning till och medverka i en rättsförhandling. Bara knappt var
femte av de 280 prövningar som initierades av patienter resulterade i bifall.
Rättegångarna i psykiatrimål kan bevilja upp till sex månaders tvångsvård per
förhandling. Längst vårdtid i Sverige har en kvinna, som LPT-vårdats
kontinuerligt sedan 1971.
Är snabbt avklarade
Trots allvaret är rättegångarna i allmänhet snabbt avklarade.
Man kan jämföra med mål enligt två andra liknande lagar, lag med särskilda
bestämmelser om vård av unga, LVU, samt lagen om vård av missbrukare, LVM.
Förhandlingen i LVU tar i snitt 90 minuter, medan missbruksmål tar 35
minuter. LPT-mål tar bara 30 minuter.
Samma förhållande gäller den tid som ombuden, advokaten, lägger ner på sina
klienter. I barnmål fakturerar de i snitt för åtta timmars arbete, i
missbruksmål för knappt fyra timmar och i LPT-mål drygt en och en halv timme.