Redan när Ali Ibrahim var i treårsåldern förstod familjen att det var något som inte stämde.
– Jag har sex barn och han var annorlunda. Han rörde sig otroligt mycket ända tills han blev trött, berättar Hassan Ibrahim om sin yngste son.
– Ända sedan han var två tre år har det varit situationer där mamma inte har kunnat hålla honom, säger storasyster Zeinab Ibrahim.
Föräldrarna tänkte först att det inte var så mycket att göra, att sonen helt enkelt hade väldigt mycket energi och fick vredesutbrott ibland.
– Det var faktiskt min syster, hon hade börjat läsa Barn och Fritid, som första gången sa att ”Ali verkar ha adhd”, säger Zeinab Ibrahim.
Då hade föräldrarna aldrig hört talas om det.
– I Libanon eller över huvud taget i Mellanöstern vet man ingenting om adhd. Barn som tjafsar mycket och har problem, många tror att det bara ska vara så. I hemlandet skulle Ali mest ses som aggressiv och besvärlig.
Ali Ibrahim har
just kommit hem från skolan. Han tuggar på ett äpple, slår sig ner i soffan. Reser sig snart och pillar lite på datorn. Tillbaka till soffan, trummar med benen mot golvet. Sedan han började ta medicin i våras, den allra lägsta dosen, har vardagen blivit lättare.
Det var personal på Rosengårdsskolan som tryckte på för att det skulle bli en utredning.
– Jag blev inte arg eller upprörd. Jag höll bara med. Vi hade ju märkt att något var fel, säger Hassan Ibrahim.
Fritidspedagogen Carina Filbert som tog upp det har själv en son med adhd. Det gjorde att familjen snabbare var med på båten, tror han.
För det är
en högre tröskel för många i Rosengård att söka sig till psykiatrin. Det är både far och dotter övertygade om.
– Psykiska besvär. Det är mer tabubelagt för många här, säger Zeinab Ibrahim.
De tror att fler barn i omgivningen skulle behöva diagnosen istället för att bara avfärdas som stökiga.
Visst kan det vara ett problem att få en adhd-diagnos, att bli stämplad. Kanske blir det jobbigare för Ali i tonåren, tror Zeinab. Men just nu känner familjen bara lättnad.
– Jag bryr mig inte om vad folk tycker. Min son har blivit bättre, säger Hassan Ibrahim.
– Och han är ju fortfarande vår Ali, säger Zeinab Ibrahim.