– Visst är det bra med fler fasta jobb på högskolorna. Men om det gynnar
kvinnliga forskare beror ju på vilka som söker och får tjänsterna, säger
Ann-Mari Sellerberg som är professor i sociologi vid Lunds universitet.
Hon pekar på den så kallade befordringsreformen i slutet av 1990-talet, som
gav möjlighet till många fler professorstjänster.
– Men det är fler män som ansöker.
Bristen på kvinnor i den högre akademiska sfären är en komplicerad
problematik, menar hon.
– Otryggheten är bara en del av problemet. Du har få kvinnor som syns i
organisationen. Studenterna möter ofta inte så många kvinnliga forskare,
varken som föreläsare eller i litteraturen.
Ann-Mari Sellerberg genomförde 2006–2007 ett jämställdhetsprojekt som
finansierades av Europeiska socialfonden.
Det innebar att tolv kvinnliga gästprofessorer från utlandet kom till Lund och
arbetade med kvinnliga doktorander vid några institutioner. Gästerna var
handledare, höll karriärsamtal, seminarier och workshop med mera.
– Gästprofessorerna visade vad deras jobb innebar till vardags och hur de hade
nått dit. De kvinnliga doktoranderna fick konkreta förebilder, säger
Ann-Mari Sellerberg.
Projektet resulterade i två rapportböcker, en ur forskarnas perspektiv och en
ur doktorandernas. Ann-Mari Sellerberg har inga siffror på hur många tjejer
som lockades att satsa på en akademisk karriär på grund av projektet.
– Men en av doktoranderna är föreslagen till en professorstjänst i Lund,
konstaterar hon nöjt och funderar på ett uppföljande projekt.