– Jag är livrädd att han ska sätta in kemiska vapen mot folket.
Khaled bor i Malmö och studerar till veterinär. Sin far, bröder och systrar, har han i Hama, kusiner och andra släktingar och vänner i Damaskus.
– Jag har inte vågat ringa dem de senaste dygnen eftersom de kan vara avlyssnade, säger han.
Av samma skäl – att släkt och vänner i Syrien ska råka illa ut – vill Khaled inte framträda med sitt fulla namn.
Hans farhåga, att al-Assad-regimen ska sätta in kemiska vapen i ett desperat försök att klamra sig fast vid makten, är inte ogrundad.
När Khaled var nio år (1982) stormade regimens säkerhetsstyrkor Hama för att krossa en revolt. Khaled var en av dem som ställdes mot muren. Han stirrade bokstavligen rakt in i döden, men undkom. 30 000 människor massakrerades av regimen – då ledd av Bashars far Hafez al-Assad.
– Nu är Bashar desperat. Han kan göra vad som helst mot sitt folk. Han bränner hellre hela landet än ger ifrån sig makten.
Sydsvenskan har efter attentaten mot säkerhetstjänstens byggnad i Damaskus i onsdags varit i kontakt med flera syrier i Damaskus. Ingen vill uttala sig av skräck för att vara avlyssnade.
Tv-kanalen al-Jazira rapporterar att hundratals invånare flytt från de kvarter i Damaskus där striderna rasar som värst. Andra barrikaderar sig hemma i lägenheter.
Khaled i Malmö är övertygad om att al-Assad kommer att falla.
– Folket har tappat sin rädsla. Många har gett sig ut på gatorna för att fira. Nästan alla stödjer Syriska fria armén.
Vad kommer efter al-Assad?
Khaled viftar bort farhågorna för att islamister ska ta över.
– Syrien blir aldrig som Afghanistan. Vi har inte så många extrema islamister. De allra flesta vill ha demokrati och mänskliga rättigheter.
Krisen i Syrien har sprungit ifrån FN, där Kina och Ryssland blockerar sanktioner mot Assad.
– Över 18 600 syrier har kommit sedan igår via Masnaa-övergången, många av dem från Damaskus och dess provins, sade en libanesisk säkerhetskälla till nyhetsbyrån AFP på torsdagen.
Iraks vice inrikesminister Adnan al-Assadi sade att rebellstyrkor nu behärskar alla syriska gränsposteringar mot Irak.
Han berättade i telefon för AFP att de irakiska soldaterna sett hur rebellerna lemlästat och avrättat syriska armésoldater.
Även den viktigaste gränsposteringen mot Turkiet, Bab al-Hawa, har rebellerna kontroll över enligt Reuters.
I Damaskus körde armén för första gången in stridsvagnar i stadsdelen Qaboon, rapporterade Syriska observatoriet för mänskliga rättigheter.
Regimen vill straffa områden som ”gömt” rebeller, säger en aktivist som uppger namnet Samer Al Husain.
– Vi fruktar att regimens svar blir mycket våldsamt, för så har det blivit på andra platser, säger han till TT i telefon från Damaskus.
Från staden Dayr al-Zawr rapporterades att minst sju bedjande dödades i Fardos-moskén. Den var fullsatt för sista bönestunden före ramadan när armén besköt den.
FN har kritiserats för att inte kunna hejda våldet, och på torsdagen fällde Ryssland och Kina som väntat ännu en föreslagen resolution eftersom den innehöll hot om sanktioner.
Men även om resolutionen hade blivit antagen så har utvecklingen sprungit ifrån FN, säger Salman Shaikh, Mellanösternexpert och chef för Brookings-institutet i Doha.
– Jag tror att regimen är under mycket mer press på marken än något som FN-resolutionen kan erbjuda, säger han.
I onsdags började många oppositionella fira när nyheten kom att minst tre personer i regimens innersta krets dödats i ett sprängdåd inne i säkerhetshögkvarteret.
”Början till slutet” var en vanlig kommentar, men det är förhastat att säga så enligt Per Jönsson, Mellanösternexpert på Utrikespolitiska institutet.
– Det är så många gånger man har hört det förut, säger han och tillägger att dådet kan bli en ursäkt för regimen att slå till ännu hårdare.
Salman Shaikh på Brookings-institutet i Doha säger till TT.
– Det pekar på ett långt och blodigt slag. Vi ska nog inte tro att den här striden är över om ett par timmar – eller dagar.
Men han ser det som en signal om att regimen är illa ute och inte kan hålla ut i långa loppet.
analys
Ryssland och Kina lade i går in veto mot en i FN:s säkerhetsråd föreslagen Syrienresolution. Resolutionen hotade Syriens president Bashar al-Assad med sanktioner om han inte slutar använda tunga vapen i städerna.
För tredje gången på nio månader använde Ryssland och Kina sin vetorätt i säkerhetsrådet för att stoppa en resolution om Syrien. Elva av de femton medlemsländerna i säkerhetsrådet röstade för resolutionen.
Chefen för FN:s observatörsuppdrag i Syrien, norske generalmajoren Robert Mood, meddelade igår att han tänker lämna sin post och landet. Enligt Mood är hans uppdrag som ledare för observatörerna avslutat.
– Parterna har inte velat använda det verktyg som observatörerna är, säger Mood till NRK.
Läs mer: Putin säger nej till allt, A14.
Slutstriden om Damaskus har inletts. Tecknen är många: Svart rök mot himlen. Dånande artillerield. Gatustrider som kryper allt närmare maktens högkvarter. Regimtrogna mördargäng, ”shabiha”, som bedriver klappjakt på oppositionella i gränderna.
Håller Bashar al-Assads blodbesudlade regim på att kollapsa?
Igår spreds rykten om att diktatorn själv flytt från huvudstaden till sitt palats i hamnstaden Latakia i norr.
Staden och byarna runt omkring befolkas till stor del av invånare som förmodas vara diktatorn trogna in i det sista: alawiter, den shiamuslimska minoritet som al-Assad själv tillhör.
Senare visade statlig tv bilder på diktatorn tillsammans med den nye försvarsministern Fahd al-Freij. Enligt en talesman befann sig al-Assad då fortfarande i presidentpalatset i Damaskus.
Namnet Assad betyder ”lejon” och många fruktar att tyrannen – i Damaskus eller Latakia – kommer att slåss in i döden som ett sårat rovdjur.
Kanske rent av utlösa de kemiska vapen som han sägs förfoga över.
Eller förbereder Bashar al-Assad sin flykt från landet och en framtid i exil?
I attentatet i onsdags mot försvarsdepartementet byggnad i Damaskus dödades tre viktiga kuggar i al-Assads säkerhetssystem: den mäktige svågern Assef Shawkat, försvarsministern Dawoud Rajiha och ställföreträdande vicepresidenten Hassan Turkomani.
Det var ett avgörande hugg mot regimens hjärta. Både Syriska fria armén (SFA) och islamistiska Liwa al-Islam tog på sig dådet.
Under sina år vid makten har Bashar al-Assad berikat såväl sig själv som sin släkt och sina bundsförvanter. Hustrun Asma har regelbundet rest på lyxshopping i London, där hon är född.
Men sedan EU-länderna fryst tillgångar för miljardbelopp får familjen al-Assad svårt att komma åt sina förmögenheter i utlandet.
Vart kan de fly?
Iran är en möjlighet. Mullorna i Teheran är tillsammans med Hizbollah i Libanon regimens bästa vänner.
Men troligare är att al-Assad om han tvingas fly vill sluta sina dagar i Ryssland, som också hållit honom om ryggen.
I går förekom uppgifter om att Asma al-Assad redan befann sig i Moskva, men de avvisades bestämt av utrikesminister Sergej Lavrov.
Under dagen talade president Vladimir Putin i telefon med både Barack Obama i Washington och Tayyip Erdogan i Ankara. Efteråt dementerade Putins talesman att man diskuterat en exil i Moskva för al-Assad: ”Jag har inte hört talas om några sådana planer”.
Kanske visar det sig i slutändan att Syrien sårade lejon inte har något annat val än att slåss in i det sista.