Provrörsbefruktningarna blir fler för varje år. På grund av svensk lagstiftning och köer i vården söker sig också många ofrivilligt barnlösa utomlands. Barn kommer till med hjälp av utländska ägg- och spermiedonationer, surrogatmödrar och spermieinsemineringar av ensamstående kvinnor.
Socialminister Göran Hägglund (KD) har inga planer på att ändra lagstiftningen. Han tycker att barnen hamnar för lite i fokus i debatten.
Därför säger han nej till exempelvis fertilitetshjälp åt ensamstående kvinnor. Men regeringen är inte överens. Folkpartiet, Centerpartiet och många moderater tycker att det borde tillåtas. Det tycker även Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, visar Sydsvenskans rundringning.
– Det vore självklart en fördel om barnen kom till i Sverige istället för utomlands så att de har rätt att söka sitt biologiska ursprung, säger Barbro Westerholm (FP).
Vi ställde åtta frågor om assisterad befruktning till socialminister Göran Hägglund KD) för att få veta hur han resonerar:
1 Ensamstående för lov att adoptera barn. Samtidigt får inte ensamstående kvinnor bli föräldrar med hjälp av donerad sperma. Varför är det så?
– Lagstiftningen i Sverige har som utgångspunkt att knyta både mamman och pappan till barnet. Det handlar om största möjliga trygghet för barnet, men det är också en fråga om jämställdhet.
– Det finns historiska skäl till varför ensamstående har rätt att prövas som adoptivföräldrar. Det kan förstås framstå som en asymmetri. Men det finns en viktig principiell skillnad mellan att ta hand om ett barn, som har förlorat sina föräldrar, och att medverka till att ett barn föds som aldrig har rätt till en relation med sin pappa.
2 I alla andra europeiska länder utförs ägg- och spermiedonationer på privata kliniker. I Sverige är det bara tillåtet på universitetssjukhus. Hur ser du på det?
– Spermadonation har varit tillåtet i Sverige sedan 1985 och äggdonation sedan 2003.
– Assisterad befruktning med donerade ägg eller spermier får enbart ske vid universitetssjukhus. Detta för att säkerställa att de barn som blir till inte utsätts för större risker än andra barn. Det viktiga för mig är att verksamheten är säker och att barnets rätt att få reda på sitt ursprung kan garanteras.
3 Politiker i landstinget bestämmer vilken hjälp ofrivilligt barnlösa får. Reglerna beror på var man bor. Ska det vara så?
– Jag är väl medveten om att det finns skillnader mellan landstingen och att ofrivillig barnlöshet är något som drabbar fler och fler, i takt med att åldern för önskad graviditet stiger.
– Men vi har inga planer på att ändra ordningen att det är landstingen som beslutar. Det är rätt att politikerna ska göra prioriteringarna, det ska inte beslutas av sjukvårdspersonal utan måste ses i ett större sammanhang. Och sjukvården är inte i första hand ett statligt ansvar. Sedan önskar jag att landstingen har en dialog med varandra och bygger sina prioriteringar på bästa kunskapsunderlag.
4 Det finns nedfrysta befruktade ägg på landets fertilitetskliniker. En del används inte och måste slängas efter fem år. Kan barnlösa par få dem istället?
– En svår fråga. Vi har en lagstiftning som gör det möjligt för barnen att få känna sina rötter och få veta vem som är biologisk förälder, när de har kommit till på annat sätt. Här är det fråga om donation av både ägg och spermier. Det strider mot grundtanken i lagstiftningen, att man ska få växa upp med sina biologiska föräldrar så långt det är möjligt. Det finns inget arbete på gång för att ändra regelverket.
5 Flera politiska partier vill utreda surrogatmödraskap, som i dag är förbjudet i Sverige. Vad tycker du?
– Surrogatmödraskap kan försätta barnet i en svår situation. Någon kan göra en överenskommelse med en tänkt surrogatmamma som ångrar sig under graviditeten. Paret som vill sätta barnet till världen kan också ångra sig under resans gång.
– Det har även påpekats att surrogatmödraskap kan leda till kommersialisering och utnyttjande av kvinnor som är utsatta. Det förekommer internationellt att fattigare kvinnor föder barn åt par i rikare delar av världen, och det där känns väldigt främmande för mig.
– Det skulle också vara svårt att kontrollera om detta görs frivilligt, utan pengar. Det ligger i sakens natur att om båda vill hålla det hemligt går det att göra.
– Sedan föds det ändå barn på detta sätt och vi får se till att de får bästa möjliga hjälp, som alla andra barn. Men om vi öppnar upp lagstiftningen är risken att vi får se mer av det här.
6 Den tekniska utvecklingen går snabbt framåt. Var går din gräns för assisterade befruktningar?
– Det öppnas fantastiska möjligheter, men också risker. Vi läser intervjuer om kvinnor som har fött barn när de är över sextio år. Det som var naturligt förr, att man var ung, frisk och stark när man satte barn till världen, kan kringgås med nya metoder och då öppnar sig ett helt nytt landskap. Jag ser gärna en diskussion om detta där många deltar, både kunniga i professionen och de som har starka önskemål att få barn. Men vi måste skapa ett större utrymme för barnen i det samtalet. Barn är ingen mänsklig rättighet, men barn har alltid rätt till sina föräldrar.
7 Det finns barn som i sitt sociala liv har fler än två föräldrar, exempelvis i en del samkönade relationer. Kan barn få mer än två vårdnadshavare?
– Vänsterpartiet och Miljöpartiet driver den frågan, men min uppfattning är att det finns en risk att ansvaret avtar när fler förväntas vara ansvariga. Det är viktigt att det finns utpekade personer som har ansvar för barnets väl och ve under uppväxten och i den svenska lagstiftningen är det de två personer som har satt barnet till världen.
8 Vill du ändra några regler för att underlätta för barnlösa?
– Det görs stora medicinska framsteg och vi behöver följa utvecklingen noggrant. Om vi ser tjugofem år tillbaka i tiden så var situationen och kunskapsläget helt annorlunda. Men jag ser inget som behöver ändras nu.