Nu har även näringsminister Maud Olofsson (C) dragit en slutsats som är
självklar för en stor del av Sveriges väljare:
När kommunerna skär i välfärden, när arbetslösheten rusar i höjden och
metallarbetare sänker lönen för att få behålla jobben – då är det ingen bra
idé att använda skattepengar till feta gratifikationer åt dem som redan
uppbär mångmiljonlöner.
I går beslutade regeringen om nya riktlinjer för sina bolag. Av dem framgår
att bonusarna ska bort inte bara i de svenska moderbolagen, utan också i
utländska dotterbolag.
I praktiken betyder det Vattenfall, som varje år betalar ut tiotals miljoner i
bonus, varav en stor del går till chefer i Tyskland, där bolaget har sin
största marknad. Beslutet omfattar även holländska Nuon, som Vattenfall ska
köpa. Vd:n Öystein Löseth tjänade förra året tio miljoner kronor, varav
hälften i rörlig ersättning.
”Jag hoppas att vi kan locka med andra saker är resultatlöner och
bonussystem”, sade Maud Olofsson.
Staten har i dag bonussystem i elva av sina drygt femtio bolag. De ska nu bort.
Regeringen vill inte bara påverka belöningarna i de statliga bolagen, utan i
hela näringslivet. Därför får de statliga AP-fonderna, som är stora
aktieägare i privata företag, direktiv att verka för att bonusarna slopas
över hela linjen.
”Jag tror att det blir en upprensning”, sade Maud Olofsson.
Men det var inte länge sen som näringsministern inte alls ville rensa upp
bland bonusarna.
Maud Olofsson var länge regeringens ivrigaste förespråkare för rörliga
ersättningar i privata och offentliga företag. Så sent som i slutet av mars
försvarade hon ihärdigt direktörer som kasserat in miljonbonusar, trots att
deras företag gått med brakförlust.
Förra sommaren var i själva verket hela regeringen välvilligt inställd. I all
tysthet införde alliansen generösare regler för statliga chefer. Bonusribban
höjdes från två till fyra månadslöner.
Sen slog krisen till med dunder och brak och strax bröt bonus- och
pensionsskandalerna ut. Först var det privata företag. Därefter flyttades
fokus till det offentliga.
Folkets vrede steg över den ymniga manna som regnat över direktörer i
AP-fonderna, Vattenfall och SBAB. För att inte tala om den frikostiga
pensionen till AMF-chefen Christer Elmehagen.
Först att svänga blev finansminister Anders Borg (M), som redan i höstas
började tala om ”giriga direktörer”.
Nu har inte bara Maud Olofsson kovänt, utan också finansmarknadsminister Mats
Odell (KD). I går meddelade han att han ångrat att cheferna för Vin&Sprit
fick flera miljoner kronor i bonus för att de stannade kvar några månader
extra när företaget såldes ut för ett par år sen.
”I dag inser jag att det är fel med höga rörliga ersättningar”, sade Odell.
En och annan väljare undrar säkert om den nya bonuspolicyn gäller även i
högkonjunktur – eller om regeringen tänker ändra sig igen när Sverige går
mot bättre tider.