– Ett djupt olyckligt beslut, som kommer att öka politikerföraktet, sa Carl
Axel Roslund, själv storrökare som så klart vet att det är farligt att röka,
men tycker att det är den enskildes val.
– Man ska inte röka. Man ska inte äta för mycket. Man ska inte dricka för
mycket. Men det är ju inte samhället som ska ta ansvar, det är jag själv.
Och nu ska man inte få röka utomhus heller, sa Carl Axel Roslund.
Han tycker själv att Region Skånes tobakspolicy som klubbades i
regionfullmäktige har ett löjets skimmer över sig.
– Egentligen borde jag yrka avslag. Samtidigt vet jag att det inte lönar sig.
Men jag tänker inte delta i beslutet, fortsatte M-ledamoten.
Han har varit rökfri tidigare under åtta år, men vill ha rätten att röka sin
cigarr. Som politiker i fastighets- och servicenämnden möter han inga
patienter som han kan irritera med röklukt.
– Själv ska jag stå ut med både parfymdoft och vitlöksdoft. Nej, jag kommer
inte att bry mig, sa han om policyn.
Någon hjälp att sluta vill han inte ha. Rolf Delcomyn, S-ledamot, har prövat
att sluta, men tålde inte medicinen.
Vårdproduktionsberedningens ordförande Catharina Blixen-Finecke kommer att
röka mindre, så blir det med automatik om man inte får röka på arbetstid.
Det blir nikotintuggummi i stället. Viktigast är att vara ett föredöme.
– Vi kan ju inte fatta beslut som rör andra, men inte oss själva, konstaterar
hon. Och säger att viljan att sluta röka måste komma inifrån. Bannor och
förmaningar hjälper inte.
Ytterligare en politiker, Lars Johan Hallgren (SD) – själv inte rökare –
ville kommentera att ärendet är farligt nära överförmynderi. Medan en av
hans partikolleger, Paul Svensson, rökare, ställde upp helt.
– Erbjudandet om stöd att sluta – gäller det även förtroendevalda? undrade han.
– Vi ska erbjuda rökavvänjning på alla våra enheter, svarade
Kristdemokraternas Birgitta Södertun.