I en riksdagsdebatt för två veckor sedan vägrade Fredrik Reinfeldt ge något
besked, mer än att det är viktigare att ”rätta till de samhällsproblem som
dessa krafter utnyttjar”. På moderaternas framtidskonvent på fredag avgörs
vilka problem som ska rättas till och hur.
Sverigedemokraterna, som går så långt att de kopplar lågkonjunkturen till
invandrare, skulle knappast få någon röst om ingen är intresserad av
invandringsfrågor. Just det verkar vara Fredrik Reinfeldts målsättning. Om
det inte finns något kvar att kritisera i den svenska invandrings- och
integrationspolitiken – vad ska då sd gå till val på?
Triangulering kallas det, bland dem som ser politik som ett spel, när partier
snor motståndarnas argument.
Moderaternas arbetsgrupp har redan föreslagit, minskad invandring för anhöriga
och att de som läser svenska för invandrare ska skriva på kontrakt om att de
accepterar svenska värderingar. Nu vill den göra det tuffare för personer
med socialbidrag och nämner Rosengård, Bergsjön och Angered som särskilda
problemområden.
Reinfeldts strategi tar honom ut på en vansklig balansgång. För vad händer om
moderaterna fortsätter linjen med hårdare krav på personer från andra länder
och sd fortsätter att växa i opinionsundersökningarna? Folkpartiet, som drev
kravet på språktest i valrörelsen, har ännu inte hämtat sig.
Statsvetaren Cas Mudde på universitetet i Antwerpen har länge studerat
högerpopulistiska partier i Europa som lever på invandringsfrågan. Enligt
honom är det när alla partier rör sig mot mitten som det skapas utrymme för
partier som Sverigedemokraterna. I stället för att utgå från
Sverigedemokraternas förslag borde övriga partier använda mer ideologi när
de formulerar sig, menar han.
Med andra ord – så länge debatten handlar om tuffare tag kan
Sverigedemokraterna luta sig tillbaka och mena att originalet är bäst
(vilket de också gör).