Den 23-åriga dottern på gården utanför Rödeby vaknade av skotten och rusade
ner från sovrummet.
Hon var övertygad om att det var det trakasserande mopedgänget som hade
skjutit ner hennes mobbade bror.
– Jag har alltid tagit hand om honom. Så jag ville vara hos honom och vara den
sista han såg.
Dottern berättade om timmarna kring skottdramat när hovrätten i Malmö på
torsdagen fortsatte Rödebyrättegången. Hon vittnade aldrig i tingsrätten,
men hade nu kallats av 51-åringens advokat Vidar Wahlestedt.
På eftermiddagen hade hon och hennes pappa attackerats av den senare
skottskadade 17-åringen och två av hans kompisar på moped.
Mopeden med de tre körde upp vid sidan av pappans bil och slet upp
förardörren. 51-åringen höll på att hamna i diket.
– Han var upprörd hela dagen och kvällen efter det. När han fick höra att
mamma utsatts för samma sak någon timme senare blev det ännu värre.
23-åringen gick och la sig tidigt och vaknade vid halv två av skotten. När hon
kom ner till ytterdörren mötte hon sin pappa, våldsamt skakande i hela
kroppen medan han berättade att han skjutit två.
– Han hade total panik och rädsla i ögonen, jag var som fastnaglad i golvet
för jag hade aldrig sett honom så förr.
Dottern berättade om kaoset efter skotten och hur hon sett pappan börja dricka
ur en nästan orörd halvflaska whisky och fortsatt med det medan han talade i
telefon med polisen.
När flaskan flera veckor senare hittades under en soffa var det bara någon
centimeter whisky kvar i flaskan, berättade hon.
Vilket var vad försvaret ville visa för att få bort misstanken att 51-åringen
skjutit under så kallat ”självförvållat rus”.
Åklagarsidan har försökt hävda att han drack en hel del före skotten eftersom
det hade undanröjt tingsrättens resonemang om att det inte fanns något
uppsåt.
51-åringen själv berättade om hur han använt whisky som alternativ till sin
ångestdämpande medicin. 18 centiliter under tre timmar innan läggdags är den
perfekta dosen, förklarade mannen som tidigare vittnat om sina psykiska
problem med bland annat tvångstankar, ångest, depressioner och tics.
– Jag tog några klunkar innan jag gick och la mig. Men inte alls så mycket,
för då hade jag somnat, det vet jag.
Det gjorde han inte, och det ledde till att han gick upp, såg gänget på gården
utanför huset och blev mer skräckslagen än han någonsin varit. Sedan minns
han inte mycket mer förrän han stod med hagelbössan i handen på gräsmattan
och såg två pojkar ligga där.
– Då förstod jag att jag hade ställt till det riktigt illa.
Rättegången fortsätter på tisdag.