Det räcker inte att komma in i riksdagen 2010. Sverigedemokraterna vill direkt bli ett av de stora riksdagspartierna, förklarade partiledaren Jimmie Åkesson på partiets riksårsmöte i Karlskrona.
Karlskrona. - Med tanke på det stora stödet för oss runt om i landet är det ingen orealistisk tanke att vi blir tredje eller fjärde största parti 2010 och på allvar får en chans att påverka, sade han sedan han blivit omvald och fått stående ovationer av mötet.
Han anspelade sedan på de två programförslag som senare antogs av årsmötet, om invandringspolitik och äldrevården.
- Det är politikområden som sorgligt har försummats av de sju riksdagspartierna, sade han och ställde vad han kallade kostsam invandring och "meningslösa integrationsprojekt" mot trygghet och välfärd för de gamla.
Mattias Karlsson, som haft huvudansvaret för det invandringspolitiska programmet, medgav att han inspirerats av Danmark och kopierat delar av den danska regeringspolitiken. Han hävdade att "den svenska identiteten" är satt på undantag och känslan av samhörighet och gemenskap i befolkningen hotad.
Det invandringspolitiska programmet antogs efter bara en kort debatt. Enligt programmet ska reglerna för medborgarskap och anhöriginvandring skärpas, flyktingar hjälpas i krisområdenas närhet och återflyttning stödjas med bidrag.
Men partiledaren Jimmie Åkesson medgav också att Sverigedemokraterna (SD) måste kliva ur rollen som enfrågeparti och skaffa sig en mer heltäckande politik. Särskilt nämnde han miljön som försummad fråga.
Både Åkesson och före honom partisekreteraren Björn Söder pekade på valet till EU-parlamentet 2009 och kyrkovalet samma år som tillfällen för SD att ytterligare flytta fram sina positioner.
Björn Söder liknade Sverige vid en gammal öststat och gav bilden av skåningar som står och blickar längtansfullt ut över Öresund på samma sätt som invånarna i DDR förr i tiden kikade ut över Berlinmuren.
- Vi ser friheten, öppenheten och ekonomiskt välstånd. Så nära, men ändå så långt borta, sade han.
Partistyrelsen led nederlag på ett förslag om ändringar i motionsrätten. En del av partiets latenta motsättningar hanterades genom att styrelsen utökades från tio till elva ledamöter.