Åklagaren hade yrkat på fleråriga fängelsestraff för både pappan och mamman.
Två nämndemän i målet har en annan uppfattning än hovrättens majoritet. De
anser att en av döttrarna är "mycket trovärdig", bland annat för att hon
konsekvent hållit fast vid sina uppgifter om föräldrarnas övergrepp.
De två nämndemännen anser att mamman haft en ledande roll i övergreppen, och
vill att hon genomgår en rättspsykiatrisk undersökning före fällande dom.
Pappan bör dömas till fängelse i två år, enligt nämndemännen.
Både mamman och pappan har utsatt den äldsta dottern, som blir tolv i år, för
flera fall av misshandel. Det finner hovrätten bevisat, precis som
tingsrätten tidigare gjort. Dessa brott bedöms dock vara så ringa att de
hunnit bli preskriberade.
I domen skriver hovrätten att mamman "brustit i sin föräldraroll" och därför
tillgripit våld. Hovrätten tillägger dock att barnen, enligt vad utredningen
visat, "inte alltid har varit alldeles enkla att handskas med".
Familjen har under årens lopp varit föremål för en rad insatser från sociala
myndigheter. Sedan sommaren 2010 är alla tre barnen placerade i familjehem.
Hovrättens majoritet anser att det finns "åtskilligt som talar för" att den nu
tolvåriga flickan verkligen utsatts för de sexuella övergrepp hon berättat
om. Men bevisen anses inte räcka för en fällande dom, bland annat på grund
av brister i de förhör som hållits med flickan.
Hennes två yngre systrar har, enligt åklagaren, inte kunnat förhöras i
utredningen. Hovrätten finner att det är "bekymmersamt ur bevissynpunkt" för
både åklagaren och de åtalade.
Majoriteten i hovrätten utgörs av tre jurister.