MALMÖ. ”Svårt cancersjuka kvinnor tvingas söka heltidsarbete”.
Debattartikeln i Dagens Nyheter den 2 december fick den borgerliga
alliansens valstrateger att skruva oroligt på sig.
Sju cancerläkare slog larm: regeringens nya sjukskrivningsregler -ledde till
orimliga konsekvenser för svårt sjuka. Läkarna gav exempel: 35-åriga
cancersjuka småbarnsmodern Lisa får omfattande cellgiftsbehandling men blir
allt sjukare. Trots läkarens protester bedömer Försäkringskassan att Lisa
kan jobba heltid.
Läkarna skrev att det inte handlade om olycksfall i arbetet. ”Vi möter varje
vecka patienter i liknande situationer.”
DN-artikeln fick stort genomslag. Regeringen hamnade på defensiven och
reglerna modifierades något – patienter med tumörsjukdomar skulle inte
förlora sin sjukpenning.
– Nyss var fusk det stora problemet. Nu är reglerna för hårda. Det är märkligt
hur snabbt tonläget kan skifta, säger statsvetaren Björn Johnson vid Malmö
högskola, vars bok ”Kampen om sjukfrånvaron” kommer ut imorgon.
I början och mitten på 00-talet etablerades bilden av sjukfrånvaron som ett
fuskproblem i många med-vetanden. Nu, lagom till valrörelsen, skjuter en
konkurrerande verklighetsbeskrivning upp som en raket: bilden av en regering
som går alltför hårt fram mot människor som har det svårt.
De nya reglerna, som innebär att sjukskrivna -efter en tid utförsäkras och
hänvisas till Arbetsförmedlingen, upprör många väljare. S-ledaren Mona
Sahlin upprepar ordet ”stupstock” i debatter för att beskriva det nya
systemet.
– S har en vinnarfråga här. Alliansen kommer att bli straffad om det blir en
stor valfråga, säger Björn Johnson.
Hans bok kritiserar dem som förde fram fusk och överutnyttjande som den stora
orsaken till de galopperande sjuktalen runt millennieskiftet.
I själva verket låg 1990-talets ekonomiska kris och den allt sämre
rehabiliteringen bakom nästan hela ökningen i sjukfrånvaron, enligt Johnson
(som stödjer sig på forskning av sociologen Tor Larsson). Arbetsgivare hade
inte längre råd med omplaceringar och dämpande anpassningsåtgärder.
Sjukskrivningstiderna blev längre.
Eftersom det främst var borgerliga politiker och ledarskribenter som
-insinuerade att överutnyttjande var ett stort problem – Alf Svensson (KD)
och DN:s Hanne Kjöller pekas ut i boken – är det inte konstigt att deras
rödgröna motståndare nu viftar med Björn Johnsons bok.
”Idén om inbillningssjuka som ska botas med ekonomiska incitament är en av
alliansens mest grundläggande”, skrev Aftonbladets Katrine Kielos nyligen.
Björn Johnson är mest känd som debattör i narkotikafrågor, där han -pläderat
för en mindre moralistisk syn på sprutbyten. Han ser inte bekväm ut när vi
beskriver hans bok som ett rödgrönt slagträ i valrörelsen.
Statsvetaren, bosatt i Nordanå utanför Malmö, påpekar att boken inte borde
vara rolig läsning för socialdemokrater. Skillnaden mellan S och de
borgerliga har inte varit stor i synen på sjukförsäkringen.
– Alla viktiga förändringar på 1990-talet – de beslut som ledde fram till de
höga sjukskrivningstalen – fattades av S-regeringar, i bred politisk enighet
över blockgränsen, säger Björn Johnson.
Han påminner om att den tidigare socialförskringsministern Anna Hedborg (S)
beskrivit sjukförsäkringen som ”för mjuk”.
Nu efterlyser Johnson en mindre politiserad debatt. Han gör det med ett blekt
leende, väl medveten om att chansen inte är så stor under de hetsiga
månaderna fram till valet.
– Men socialförsäkringsfrågorna är så viktiga att det bästa är att nå breda
uppgörelser.
Björn Johnson anklagar även de granskande nyhetsmedierna för att sjukdebatten
blivit ytlig och okunnig. Det bedrivs nästan ingen undersökande journalistik
i ämnet, menar han, vilket lett till att myter kunnat växa till ”sanningar”.
Det gäller fuskdebatten för några år sedan, men han tycker också att dagens
rapportering är för ytlig. Nyligen berättade SVT:s ”Uppdrag granskning” om
61-åriga Mari-Louise i Grängesberg. Bilden var att hon tog livet av sig för
att Försäkringskassan ville tvinga henne att jobba.
Björn Johnson suckar.
– De hade kunnat göra så mycket mer. Det är så jäkla beigt att peka ut folk på
Försäkringskassan som ansvariga för att folk mår dåligt. Försäkringskassan
är också offer för omständigheter och politiska beslut.