Milöpartiet har fått en ny image. Det är mindre mull och skägg – mer storstad
och EU.
Vi måste övergå till ett räntefritt samhälle! Så skrev miljöpartisten Per
Almgren för ett par månader sedan i en debattartikel i Norrköpings
Tidningar. Partibeteckningen ”MP” var tydligt utmärkt.
Sådana utspel får många MP-toppar att gnissla tänder. Det får partiet att
verka stolligt, anser ledningen. Visionen om ett räntefritt samhälle ”går
inte att försvara”, skrev språkröret Peter Eriksson för några år sedan i ett
internt brev till medlemmarna.
”För mig känns det här oerhört jobbigt. Det är väl känt vad jag och
partistyrelsen i övrigt tycker. Förbud mot ränta är varken önskvärt eller
möjligt.”
Partiledningen har de senaste åren med varsam men bestämd hand lirkat igenom
stora förändringar i partiets politik. MP är numera ett EU-vänligt parti.
Imagen är ny. Mindre mull, mindre skägg. Mer queer, mer storstad.
Fast fortfarande står det där i partiets program: ”Vårt långsiktiga mål är en
ekonomi utan ränta.” Som en lysröd, pinsam, kvardröjande finne från en naiv
ungdomstid. Eller som en stolt maskros som trängt igenom en utslätad
asfaltsyta.
MILJÖPARTIET DÅ OCH NU
70-talet
Miljö- och fredsrörelsen växer sig stark. Antikärnkraftsprotesterna är
kraftiga. Flera små lokala gröna partier bildas.
80-talet
Partiet bildas. 30 september 1980 håller en grupp människor upptaktsmöte i
avhoppade folkpartisten Per Gahrtons lägenhet i Nacka. De enas om att bilda
ett nytt parti: ”Framtids- och Miljöpartiet”. I valet 1982 får partiet 1,7
procent.
Inträde med samba. 1988 blir MP det första nya riksdagspartiet på 70 år.
Framgångarna tvingar andra partier att prata miljöfrågor. Tjugo gröna
ledamöter tågar till riksdagen ackompanjerade av sambabandet
Banancompagniet, med flockar av fotografer i hasorna.
Byråkratisk baksmälla. Miljöpartiet ville vara ett annorlunda parti. De färska
riksdagsledamöterna var entusiastiska och redo att röra om i riksdagsdammet.
Men riksdagsarbete är långrandigt slit, och många blev frustrerade. Mycket
skrevs om miljöpartisternas okonventionella klädstil.
90-talet
Ramlar ur riksdagen. Inre strider mellan ”fundamentalister” och ”realister”
skakar partiet. Ska man verkligen byta språkrör så ofta att folk knappt
hinner lära sig deras namn?
Bredare politik. Utröstade från riksdagen 1991 slickar partiet sina sår och
omorganiserar sig. Förbudet för språkrören att sitta i riksdagen tas bort.
Ett bredare partiprogram antas 1993. Språkröret Birger Schlaug går hem hos
många i TV i valrörelsen 1994, och partiet kommer in i riksdagen igen.
00-talet
Djupare samarbete med S och V. 1994 talade Carl Bildt syrligt om en ”rödgrön
röra”. Det rödgröna samarbetet har bestått och fördjupats under 2000-talet.
Partiets identitet som en del i laget S-V-MP har förstärkts, och nu siktar
partiet på att få ministerposter. Undantag från den rödgröna regeln finns. I
Region Skåne samarbetar MP med de borgerliga.
EU-omsvängning. Efter en medlemsomröstning beslutar Miljöpartiet 2008 att
slopa en av sina tidigare hjärtefrågor – att Sverige ska lämna EU.