Ofärdstider råder på Island. Bankkrascher och statsbankrutt slår skoningslöst.
Kronan är svag, räntorna skyhöga, inflationen galopperande och
arbetslösheten i stigande. Islänningarna förlorar hus och hem, arbeten och
utbildningar, besparingar och pensioner.
För allt fler islänningar finns enda chansen till ett drägligt liv i utlandet.
Inte ens under massutvandringen till Amerika för hundra år sedan var
emigrationsströmmarna så starka som nu.
I fjol lämnade 10 612 personer Island – den högsta siffran sedan emigrationen
började mätas på 1870-talet. Flyttlassen går främst till Skandinavien. I
Sverige söker sig de flesta islänningar till Malmö och Lund.
– Här finns starka isländska traditioner. Många studerar i Lund. Det finns
isländska föreningar i Malmö och Lund. För min del betyder närheten till
Kastrup och flyget till Island mest, säger fyrtioåriga Lara Bergthora Long
som sedan i fjol somras bor i Malmö med tonårsdottern Sandra Lif.
Lara Bergthora Long berättar om vänner hemma i Reykjavik som sålt både villa
och bil, men som ändå har kvar både hus- och billån. Under de goda åren
lockade bankerna med ”valutalån” som var billiga tack vare en urstark
isländsk krona. När kronkursen sjönk blev skulderna obetalbara.
– Jag har haft en enorm tur. Jag sålde min bil, sade upp mitt valutalån och
flyttade till Malmö för ett nytt liv och ett jobb som flygledare på Sturup.
Veckan efter sjönk kronan. Jag kom precis i rätt tid.
Under åtta år styrde hon Atlantflyget från en stor flygkontrollcentral i
Reykjavik. Idag har de flesta av hennes forna kolleger flytt Island. De
arbetar numera på platser som Frankfurt, Abu Dhabi och Oman.
Själv känner hon att det inte finns någon återvändo. När hon lämnade Island
tjänade hon motsvarande 50 000 svenska kronor i månaden. Idag skulle lönen
bara vara värd 30 000 kronor. Och ändå har mat, kläder och basvaror blivit
bra mycket dyrare.
– När jag senast var hemma hade en flaska vin blivit tre gånger dyrare. Ett
par bra stövlar som jag för några år sedan köpte för 2 500 svenska kronor
kostar idag mer än det dubbla. Det går inte längre att handla på Island.
Lara Bergthora Long har tät kontakt via telefon och internet med sina
föräldrar och sina vänner hemma i Reykjavik. Men även i Malmö talar hon
isländska. På Sturups flygledarcentral finns vännerna Alma och Haukon. Och
hennes syster och svåger bor sedan i juni i Köpenhamn med sina tre barn.
– De packade ihop när deras snickeri gick i konkurs. Nu har min syster öppnat
egen skönhetssalong. Min svåger har fått jobb som snickare. De hade det
tufft i början, men är otroligt glada att ha flyttat.
Lara Bergthora Long trivs med Malmö och med promenaderna längs
Ribersborgsstranden. Men hon känner ofta hemlängtan. Hon är islänning i
själen och ger aldrig upp sitt isländska medborgarskap.
Hon har funderat länge över den folkomröstning som varit utlyst om Islands
utlandsskulder. Hon tänker även delta i nästa års omröstning om Islands
EU-medlemskap. Då lutar det åt ett nej:
– Går vi med i EU och det blir bra så är det perfekt. Men Island är så litet
och EU så stort. Ska folk i Bryssels enorma byråkrati verkligen sitta och
bestämma över lilla Island?
När Lara Bergthora Long och hennes dotter kom till Malmö var deras
framtidsplan att inte ha någon plan. Häromdagen tog hon dock ett viktigt
beslut: hon säljer bostadsrätten hemma i Reykjavik. Visserligen med förlust.
Men några tankar på att flytta hem har hon inte längre.