Från att ha presterat bra när det gäller läsförståelse i jämförelse med andra länder har Sverige sedan slutet av 90-talet halkat efter. Eleverna blir allt sämre på att förstå, tolka och engagera sig i texter och allt färre elever når upp till en grundläggande läsförståelse. Dessutom har läslusten bland eleverna blivit sämre och de läser inte lika ofta för nöjes skull.
En anledning är att undervisningen inte har hängt med i teknikutvecklingen. Medan eleverna tillbringar en stor del av sin fritid på olika sociala medier, bloggar och andra hemsidor är det ovanligt att skolorna använder sig av digitala medier i svenskundervisningen.
Istället bygger lektionerna i stor utsträckning på läsning av romaner, poesi, nyhetsartiklar och vetenskapliga texter.
Problemet är att eleverna ofta känner att de traditionella texterna inte har med deras verklighet att göra. De kan inte se något samband mellan undervisningen och sitt vardagsliv. Enligt Skolinspektionen leder det till att eleverna inte förstår varför de ska läsa texterna och därmed försämras motivationen och läsförståelsen.
Dessutom får eleverna inte någon undervisning i hur de ska hantera den information har tillgång till på internet. Det gör att de kan få svårt att tolka, kritiskt granska och värdera olika källor och budskap i sin vardag.
Granskningen slår fast att situationen ser ut så på nästan samtliga undersökta skolor.
Skolinspektionen anmärker också på att det oftast är läraren som väljer ut de texter som ska läsas utan hänsyn till elevernas olika intressen och kunskapsnivåer. Tyngdpunkten ligger på att läsa texten snarare än att förstå den och sätta in den i ett sammanhang. Att inte känna delaktighet i undervisningen påverkar elevens motivation att läsa negativt.
Bristerna i läsundervisningen beror enligt lärarna till stor del på små resurser och dålig kunskap. Det finns för få datorer och lärarna saknar tillräcklig IT-kompetens. Dessutom är klasserna för stora för att läsningen ska kunna anpassas efter elevernas behov.