”Vi älskar Mona och Mona älskar oss. Vi älskar Mona och Mona älskar oss.”
I flera minuter stod partiledaren på Socialdemokraternas valvaka och tog in jublet. I bakgrunden spelades ”Born to run” med hennes favoritartist Bruce Springsteen.
”Vi älskar Mona och Mona älskar oss.”
Hennes parti hade just fått 30,9 procent och varenda reporter skulle snart fråga henne om hon tänkte avgå. Men i det här rummet var hon den stora ledaren, trots att talet hon skulle hålla var ett förlusttal.
”Vi har förlorat. Det är allvarligt och på riktigt. Men nu måste vi gå vidare. Uppdraget är inte slut, det har bara börjat.”
Vadå börjat?
Fyra år tidigare stod Göran Persson på samma sätt som Mona Sahlin, efter en historisk valförlust. Han ställde sin plats till förfogande och en lång utredning påbörjades för att Socialdemokraterna skulle komma tillbaka till valet 2010. Istället krympte de fem procentenheter till.
Vad hände?
Problemet med Socialdemokraternas utredning efter valet 2006 var att den var toppstyrd, menar Ulf Bjereld, socialdemokratisk statsvetarprofessor. Problemet med socialdemokratin, tycker han, är att den inte har hängt med i samhällsutvecklingen.
Partiet skapades för och finns kvar i nationalstaten och industrisamhället, med en tydlig konflikt mellan vänster och höger. I det nya, mer individualistiska kunskapssamhället, är socialdemokratin splittrad.
– Man kan inte skylla på medierna eller på en dålig valkampanj, utan man måste i djupet av sin partisjäl inse att det här handlar om partiets politik, som man inte har lyckats utveckla så att den bär för dagens samhälle, säger Ulf Bjereld.
I Sverige har vi, mer än i något annat land, röstat efter klasstillhörighet, visar statsvetarforskning. Samtidigt ser allt fler svenskar inte sig längre som del av någon klass.
Men vi gillar fortfarande välfärden, säger sociologiprofessorn Stefan Svallfors. Om en månad får han nya siffror på svenskarnas stöd till välfärdssystemet och han är säker på att det fortfarande kommer att vara högt.
Men på en punkt ser han en förändring i svenskarna inställning sedan 80-talet. Vi tycker inte längre att det är lika viktigt att satsa pengar på att motverka arbetslösheten. Kanske ett tecken på att svenskarna inte längre ser arbetslösheten som ett samhällsproblem, utan som ett problem bara för de arbetslösa.
– Är det för att man kopplar arbetslöshet till frågan om arbetsvilja eller har det att göra med att man inte tror att de här systemen är effektiva. Det ska jag undersöka, säger Stefan Svallfors.
På en av Moderaternas valaffischer finns en blå blomknopp med texten ”jobb”. En röd sax med texten ”bidragspolitik” hotar att klippa av blomman. I sin politik har alliansen satt fingret på den ändrade inställning till arbetslöshet som Stefan Svallfors ser i sin forskning.
Nu är Moderaterna partiet som lockar breda grupper istället för särintressen. Dagen efter valet, mitt i all hets om regeringsbildningen, ville Fredrik Reinfeldt styra tankarna till partiets nya ställning. Han påminde om att det skilde 25 procentenheter mellan S och M efter valet 2002. Nu är den skillnaden mindre än en procentenhet.
– Det är en enorm förskjutning i hur Sverige ser ut och hur Sverige röstar, som jag inte är riktigt säker på att vi ännu har tagit in, sa Fredrik Reinfeldt.
Men ingen socialdemokrat verkar vilja förlika sig med tanken på att vara ett parti bland andra, eller att Moderaterna tar över rollen som det statsbärande partiet.
– Uppdraget har bara börjat, sa Sahlin på valvakan, medveten om att den här gången skulle det blir lättare att förändra. Insikten om att det verkligen behövs skulle finnas hos fler.
– Förra gången utredde vi en valförlust, nu utreder vi s ocialdemokratins kris, sa hon i onsdags när hon presenterade den nya kriskommissionen.
Varför kom förändringen av sig sist?
De rörliga väljarna är en förklaring. Efter valet 2006 steg opinionssiffrorna för Socialdemokraterna. En stor ledning är ett dåligt underlag för förändring. Hösten 2008 blev det nya samarbetet med Miljöpartiet klart. Internt växte kritiken över att Väns terpartiet inte fick vara med. Fackföreningarna markerade sitt ogillande, Sahlin tvingades backa och bjöd in Vänsterpartiet genom ett öppet brev på Socialdemokraternas hemsida.
Förutom att Mona Sahlin framstod som en svag ledare, bekräftade det rödgröna samarbetet att Socialdemokraterna inte längre klarade sig på egen hand.
I april i år presenterade Sahlin det förändrade partiets vallokomotiv. Där stod de: Göran Perssons gamla kulturminister, biståndsminister, justitieminister, skolminister, näringsminister, vårdminister och finansmarknadsminister. Det var svårt att se någon skillnad.
Mona Sahlin själv tycker att hon förändrade mycket.
– Det är ingen tvekan om det. Synen på skola och kunskap, synen på småföretagare. Men att både bedriva det förändringsarbetet, och leda oppositionen och forma det rödgröna samarbetet, blev väldigt mycket nytt för väljarna att ta ställning till. Jag ska inte skylla på det, men det är en del av förklaringen till varför det blev svårt att hantera förändringen under mandatperioden.
Klockan tre på valnatten fyllde Erik Laakso i en medlemsansökan till Socialdemokraterna. Han, debattör, skribent och tidigare fritidspolitiker som för ett och ett halvt år sedan avsade sig alla sina politiska uppdrag, tyckte sig se en insikt hos Mona Sahlin när hon höll tal på den lilla scenen på Tekniska museets trappa. Partiet måste förändras totalt. Kanske skulle hon få mandat att göra det på riktigt den här gången.
Några dagar tidigare kom det första inlägget på Eftervalsdebatt.se. Erik Laakso startade sajten tillsammans med tre andra när de anade hur valresultatet skulle bli. En plats för partikritik som står fri från partiledningen. En plats för idédiskussion om partiets egen skulle halta.
– Jag är gärna en tagg i baken. Kommer krisgruppen fram till att allt är väl, att partiet fortsätter som förut, då har vi ett 25-procentsparti i bästa fall. De som röstar på partiet oavsett vilken politik det har.
På valvakan stod Kajsa Borgnäs och tittade uppgivet på siffrorna som visades på storbildsskärmen. Tre dagar senare var hon utsedd att leda det idépolitiska arbetet i Socialdemokraterna.
– Jag har inte varit med i partiet i hundra år, är det första hon säger om varför hon valdes.
Kajsa Borgnäs kom in i partiet under förra valrörelsen. Hon har varit ordförande i Socialdemokraternas studentförbund i tre år och jobbar nu i Arbetarrörelsens tankesmedja.
Förutom den idépolitiska gruppen som Kajsa Borgnäs leder innehåller kriskommissionen tre andra arbetsgrupper. Förre SSU-ordföranden Ardalan Shekarabi och Göteborgs kommunalråd Anna Johansson kommer att undersöka innehållet i politiken. Morgan Johansson, riksdagsledamot från Lund, ska analysera varför folk röstade som de gjorde. Johan Persson, kommunalråd i Kalmar, ska titta på folkrörelsearbetet.
Alla fem är födda på 70-talet eller senare. När Mona Sahlin presenterade kriskommissionen sa hon att arbetet ska ledas av unga, utanför partiets innersta krets.
– Jag växte upp i socialdemokratin på 60-talet. Då formades mina tankar. För dem som växte upp under 90-talet är det ett helt annat Sverige. Det är en helt annan syn på mångfald, på val och frihetsmöjligheter, som verkligen skiljer generationerna emellan. Och det tror jag är ett viktigt skäl till varför just de ska vara med och forma framtiden.
I Kajsa Borgnäs grupp ska cirka tio personer föra idédebatten framåt. I den tänker hon sig inte bara personer som är aktiva i partiet, utan också personer från universitet, från det rödgröna samarbetet och från tankesmedjor.
– Man kan inte kommendera fram idédebatt utan det handlar om att inspirera och ställa relevanta frågor, som har med grunderna att göra. Det har varit för lite utrymme och saknats forum för att diskutera mer långsiktiga frågor. Jag tycker det är fantastiskt att de jämställer en idépolitisk grupp med den organisatoriska och politiska utvärderingen. Det är verkligen annorlunda.
Kajsa Borgnäs gör samma analys som Ulf Bjereld. Socialdemokratin är byggd för en tid då nationalstaten var stark och kapitalet höll sig inom landet, säger hon. Det gjorde välfärden nödvändig för alla.
– Staten och kapitalet sitter inte i samma båt längre utan kapitalet har flyttat på sig. Jag önskar att man kunde säga att det finns en quickfix, men det gör nog inte det, säger hon.
Enligt Kajsa Borgnäs har Moderaterna en annan människosyn. Istället för Mona Sahlins favoritcitat ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”, menar Kajsa Borgnäs att Moderaternas syn är ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter förmåga. ”
– Ens livskvalitet ska hänga ihop med vad man producerar och presterar. Om man inte kan klara sig, om man har dålig utbildning, om man inte går upp på morgonen. S-politiken har skapat system som har gjort stora delar av medelklassen solidariska av bara farten. De betalar inte ur egen ficka utan genom skattesystemen. De har inte behövt tänka på att de ska vara snälla förrän Moderaterna har lyft frågan. Vill ni verkligen betala för de misslyckade, ni som jobbar så hårt?
Erik Laakso, som driver Eftervalsdebatt.se, tror att den största utmaningen blir att hitta en politik som når brett.
– Man måste hitta politiken som både värnar löntagarnas intressen, tilltalar medelklassen och är ett stöd för dem som är i utanförskap. Samtidigt. Hittar man den vägen så är det fullt möjligt, men i och med att det har blivit ett sådant tydligt trendskifte så är det en väldigt lång väg att gå.
När en journalist frågade Mona Sahlin när Nya Socialdemokraterna skulle vara klara fick han en skarp blick till svar. Mona Sahlin tänker inte låna uttrycket från Moderaterna.
Kajsa Borgnäs tycker inte att förnyelse har något egenvärde.
– Tänka nytt är stort, men tänka rätt är större. Det viktiga är att man säger som det är, att man visar att man förstår hur samhället ser ut och att folk tror att man faktiskt kan göra något åt problemen.
Erik Laakso tror att en tydlig förändring är nödvändig.
– Mona Sahlin är bra som partiledare för att gå igenom krishanteringen. När resultatet kommer så måste man lämna över till andra krafter. Det gäller inte bara henne, det gäller stora delar av partistyrelsen. De kan inte komma fram till något annat än att man har misslyckats kapitalt på en rad olika områden.
Mona Sahlin tänker inte sluta, inte partisekreteraren Ibrahim Baylan heller. Men partiets verkställande utskott har föreslagit en extra partikongress nästa år. Om den blir av är det då vi får veta vart Socialdemokraterna är på väg, och vem som kommer att leda vägen.