Mohammad Ghaleb begraver huvudet i händerna. Han ler stort därunder.
– Spagetti och köttfärssås är det bästa jag vet. Det var ett misstag att jag
gick upp i skolmatsalen den dagen. Plötsligt hade jag ätit en och en halv
portion.
Han var lite orolig att hans mamma skulle bli besviken på honom när han kom
hem och berättade. Men hon sade: ”Det är okej. Du är fortfarande liten.”
Liten. Det var för Mohammad Ghaleb ännu värre än om hon blivit arg. Det värsta
av allt: Mohammads nioåriga lillasyster klarade hela fastan, alla trettio
dagarna. ”Ha-ha”, retades hon.
– Jag är shiamuslim. Hos shia måste alla flickor fasta från nio års ålder.
Pojkar måste fasta från femton års ålder. Fast de får börja tidigare.
Det vill många. Och nu sitter tolvårige Mohammad Ghaleb på sin skola –
friskolan Vittra i Västra hamnen i Malmö – och laddar inför sin revansch. I
år ska han klara det, helt säkert.
– Man får en sån glad känsla i kroppen under fastan. Man är nära Gud, man ber
mycket och läser mycket Koranen. Det är skönt pirrigt i magen.
Och knorrigt. Mohammad Ghaleb brukar trycka på magen när hungern sätter in,
det hjälper. Ibland tänker han på sina släktingar i Irak. Det måste vara
svårt att inte dricka på hela dagen när det är över fyrtio grader varmt,
tänker han.
– Fast på vissa sätt är det svårare i Sverige. Här finns mat överallt, hela
tiden, alla affärer är öppna på dagen.
I Mohammad Ghalebs klass på Vittra skola är han ensam om att fasta. Under
förra årets ramadan frågade några klasskompisar varför han inte åt. Nu vet
de:
– Han gör det för att han ska tänka på dem som inte kan äta sig mätta. Det har
med hans religion och sånt att göra, säger klasskompisen Marco Matic.
Han tittar på sin kompis.
– Jag hade aldrig klarat det.
Mohammad ler. Han trivs på Vittra, en skola där det sitter affischer med
Nobelpristagare på väggen. Fram till trean gick han på Värner Rydénskolan på
Rosengård. Trots att fler fastade under ramadan där var det ändå jobbigare,
tycker han.
– Folk på Värner Rydén sade fula ord och var dumma. Det ska man inte göra
under ramadan. Alla struntade i skolan. Här skyddar lärarna eleverna mer.
En svår sak under ramadan blir att äta ordentligt i gryningen. Mohammad Ghaleb
är dålig på det. Och alla dadlar.
– Jag gillar inte dadlar. Om mamma inte tvingade mig skulle jag inte äta dem.
Men de är bra för magen.
En annan svår grej är sim-undervisningen i skolan. Förra året råkade Mohammad
få in lite vatten i munnen när han simmade. Han svalde det. Det får man inte
under fastan.
– Shit, tänkte jag.
I år är han bättre på att simma. Han ska hålla huvudet högt och knipa ihop
munnen, säger han.
Hur ska du orka med skoldagen då?
– Det gör jag. Jag tycker om läxor och skolan. Det handlar om tålamod. Om
man blir för hungrig eller trött får man gå och sova en stund.
På väg tillbaka till klassrummet möter vi Mohammad Ghalebs lärare Emelie
Strand.
– Mohammad är väldigt skärpt. Han säger till om det är något. Jag tror fastan
under ramadan kommer att gå jättebra, säger hon.
För säkerhets skull har Mohammad Ghaleb bett sina kompisar om en sak i år:
– Är det spagetti och köttfärssås får de inte berätta det.