Det är lika bra att reda ut det här med curlingföräldrar direkt. Jesper Juul
är en känd familjeterapeut från Danmark som skrivit ett antal böcker, men
det var inte han som myntade begreppet curlingföräldrar.
Han var inne på samma spår före psykologen Bent Hougaard, men Juul kallade
det serviceföräldrar. Mammor och pappor som vill sina barn alltför väl.
Bent Hougaards curlingbok var en reaktion mot Juuls första bok ”Det
kompetenta barnet” som kom 1996.
– Den boken skrev jag för mig själv, för att reda ut mina tankegångar. De
andra böckerna har jag skrivit för att hjälpa andra.
Jesper Juul tänder en i en lång rad av Marlboro Lights. Skylten om att
rökning är förbjuden i hotellrummet och att det kostar 895 kronor att bryta
mot detta bryr han sig inte om.
Vi träffar honom på ett hotell i Roskilde där han en stund senare ska hålla
föredrag om hur man kan få tonåringar att må bättre. 150 personer som
arbetar med ungdomar har kommit för att lyssna. Jesper Juul är nästan
ständigt på resande fot för att sprida sin filosofi.
Han har beskyllts för att vara en förespråkare för totalt fri uppfostran.
Han kritiserar förvisso den gammaldags auktoritära synen på barn och menar
att samspelet ska vara jämlikt. Men det är inte samma sak som att han tycker
att barn ska få bestämma allt och göra precis vad de vill. När han själv
blev pappa på 1970-talet resonerade många föräldrar så, som en reaktion på
sin egen uppväxt.
– Vi ska behandla barn som vi behandlar andra människor. En tv-serie som
Supernanny hade varit otänkbar om den handlade om män som vill att kvinnorna
ska bli så lydiga som möjligt.
Jesper Juul arbetar mycket i Norge, och där såg han till att programmet
stoppades.
– Det är kränkande att visa så olyckliga barn på tv i något slags
underhållningssyfte. Jag önskar att den brittiska serien också stoppas. Det
är inget annat än socialpornografi. Dessutom får de medverkande familjerna
skriva på ett avtal om att de under sin livstid inte får uttala sig i andra
medier om hur det gick. I gengäld får de 5 000 euro.
Supernannyns recept med ”timeout”, en omskrivning för gamla tiders skamvrå,
kan ge effekt för stunden men inte på längre sikt, enligt Juul.
– Jag hade kontakt med en familj som tillämpade det när deras treårige son
gav sig på sin ettåriga lillasyster. När han hade varit ”stygg” fick han
sätta sig på toaletten en stund. Men det slutade bara med att han slog
systern på nytt och sedan sa ”Jag går på toaletten”.
Han menar att syskonsvartsjuka är ett freudianskt begrepp som egentligen
knappast existerar i verkligheten.
– Helt enkelt därför att så gott som alla föräldrar älskar varje barn lika
mycket. De flesta äldre syskon vill samarbeta och vara glada och snälla
mesta delen av tiden. Men som förälder måste man vara känslig för
situationen. Vara öppen med att man själv också kan känna sig irriterad på
lillasyster ibland, hur underbar hon än är.
Jesper Juul exemplifierar med kvinnan som tar en manlig arbetskamrat med
hem, säger till maken att hon blivit förälskad i honom och att han också ska
bo med familjen.
– De allra flesta män skulle bete sig betydligt barnsligare än de barn som
egentligen är i precis samma situation när de får syskon.
En treåring kan inte sätta syskonrelationen i ett sammanhang, resonera
intellektuellt om vad som händer inom familjen, säger Jesper Juul. Å andra
sidan menar han att vi ofta gör barn mindre än vad de är.
Han ser inget konstigt i sin egen barndoms historia, då han vid tre och ett
halvt års ålder insåg att han måste lämna sin familj på ett mentalt plan.
– Jag tjuvlyssnade när min mamma och pappa grälade. När de sa att de skulle
skiljas ramlade jag nerför trappan och slog mig. Det fick till följd att min
pappa bestämde sig för att inte driva igenom skilsmässan, vilket var hans
livs misstag. Han dog olycklig.
Jesper Juul hävdar att han trots att han var ett litet barn medvetet gjorde
ett val att ställa sig utanför familjen, att inte vara beroende av
föräldrarna. Upplevelsen av att han måste klara sig själv var stark.
– Det finns många barn som lever så, egentligen föräldralösa fast de finns i
en familj. Och glöm inte att i andra delar av världen bor treåringar på
gatan, utan föräldrar, och överlever. Jag blev stark av min barndom. Jag är
till exempel aldrig rädd för att vara ensam.
Jesper Juul lägger ingen skuld på sin mamma.
– Hon var en helt vanlig förälder vid den här tiden. Som tur är finns det få
mammor som är som hon idag. Hon var totalt självupptagen, jag och min bror
fanns bara till för henne. Min bror fann sig i det. Så är det ju ofta med
syskon, man väljer varsin väg.
På frågan om han har någon kontakt med mamman idag svarar han lakoniskt att
kontakt har de aldrig haft.
– Jag träffar henne då och då. Hon tycker om att det står om mig i tidningen
och att jag skriver böcker. Det kan hon berätta om för sina väninnor. Men
egentligen är hon helt ointresserad av mig.
När Jesper Juul var sexton år kände han att det var hög tid att ge sig av
hemifrån. Mot mammans vilja blev han mässpojke på Cambodia som seglade på
Fjärran Östern. De kom inte längre än Italien så blev ”ungkocken” sjuk och
skickades hem. Juul fick ta över men hann nätt och jämnt bli varm i sitt nya
förkläde innan den riktiga kocken drabbades av delirium tremens. Jesper Juul
hade hjälpt till på sin fasters krog redan som liten och fixade att utspisa
den sextio man stora besättningen och de tjugo passagerarna.
– Jag arbetade från sex på morgonen till midnatt och med dagens mått var det
förstås ett helvete. Men jag tyckte att det var underbart. Jag fick se
Bangkok, Hongkong, Tokyo och Manilla.
Hemma i Danmark tog han diverse olika jobb innan han trots allt – betygen
från realskolan var inte lysande – började studera. Han utbildade sig till
lärare i religion och historia, men har aldrig arbetat som det. Han började
som nattvakt på ett behandlingshem för unga och det var där ett frö såddes.
– Jag tänkte en hel del på att man sa att målet var att göra ungdomarna
ansvarsfulla. Men rent pedagogiskt tog man allt ansvar från dem. Det undrade
jag mycket över.
Jesper Juul insåg efter hand att han ville arbeta med att hjälpa barn och
ungdomar som socialpedagog, och att det var viktigt att ta med hela
familjen. En första kurs i familjeterapi blev snart fler. Som tur var
sammanföll utbildningen med att han själv blev pappa. Sonen Nicolai är född
1973.
– Jag var en katastrof som pappa de första två och ett halvt åren.
Självupptagen, hysterisk, irrationell, omöjlig. Ungefär som min egen mamma,
trots att jag som de flesta andra var övertygad om att om jag bara gjorde
precis tvärtom jämfört med de egna föräldrarna skulle allt bli bra. Det var
tur att min son hade en mamma också...
Hans studier till familjeterapeut gjorde att han trots allt hamnade på rätt
köl i föräldraskapet. När Nicolai var sjutton år skilde sig föräldrarna.
– Han var tillräckligt stor för att kunna hantera skilsmässan, säger Jesper
Juul.
Idag är Nicolai själv förälder.
– Vad han tycker om mig som pappa? Vad han säger utan att säga det är nog
att jag var rätt ok. Och han är själv en underbar far.
Kanske är Jesper Juuls önskan om en tredje väg, som varken är auktoritär
eller slapp, på väg att uppfyllas med dagens föräldrageneration. En familj
som bygger på likvärdighet, Jesper Juuls nyckelord. Det betyder att alla
människors behov, tankar och känslor måste tillmätas samma värde.
– Den svenska barnpsykologen Lisbet Palme sa en gång att jag i första hand
är moralfilosof. Jag har aldrig tänkt på det ur den
synvinkeln, utan sett likvärdighet mer som ett instrument än som ett
moralbegrepp. Men det gjorde mig stolt.
Ibland får han frågan hur många som arbetar enligt hans teorier.
– Inga, kan jag tack och lov svara.
Han vill inte se några ”juulianer”. Han betraktar sig inte som en
teoretiker, utan en praktiker som tittar förutsättningslöst på varje fall.
– Mitt handikapp är att jag inte har en akademisk hjärna. Dessutom vill jag
ha mångfald, det får inte bli religion att följa en viss terapiinriktning
till exempel. I Sverige är man inne på en farlig väg när man bara vill ha
kognitiv beteendeterapi. Den behövs, men passar inte alla.
Han är definitivt ingen motståndare till forskning, även om han inte räknar
sig själv som forskare.
– Den moderna hjärnforskningen, där man kan gå in med kamera och se vad som
händer i hjärnan, har visat att många gamla ”sanningar” inte stämmer.
Som ett exempel nämner han femminutersregeln, som säger att ett barn som
lämnas ensam i fem minuter åt gången även om det skriker, lär sig att somna.
Och att det inte påverkar barnet negativt.
– Man säger också att barn som inte blir tröstade lär sig att trösta sig
själva. Det må vara hänt, men modern forskning visar att risken ökar
betydligt att de barnen ska bli missbrukare. Det är ett annat sätt att
trösta sig själv.
Jesper Juul är optimist. Trots den allmänna uppfattningen att ungdomar av
idag lever i en svår tid, tycker han att utvecklingen går åt rätt håll. Han
nickar åt en bok som ligger på skrivbordet bredvid den bärbara datorn.
– Det är en färsk dansk forskningsrapport som visar att unga har det bättre
än någonsin, och jag menar inte materiellt. Så många meningsfulla samtal,
och då talar jag om verklig dialog, mellan barn och föräldrar har vi aldrig
haft tidigare.
I Sverige duggar larmrapporterna tätt om att unga mår psykiskt dåligt.
– Jag har inga belägg, men jag har en känsla av att ungdomarna är mer
deprimerade i Sverige än exempelvis Danmark. Man ser fler svenska tonåringar
med vad jag kallar svarta ögon.
Till det positiva i Sverige hör alla föräldralediga pappor.
– För tio år sedan såg man nästan bara mammor med barnvagnar på vardagarna.
Idag skulle jag säga att hälften är pappor hos er. Vi har inte kommit
riktigt lika långt i Danmark.
Det bästa råd Jesper Juul kan ge till föräldrar är att vara autentiska, det
vill säga sig själva. Att svara barn på ett personligt sätt, inte ta till
standardfraser och absolut inte tala om sig själv i tredje person, att
”mamma tycker” eller ”pappa vill”.
När det lilla barnet kommer och vill läsa en sagobok och föräldern är djupt
försjunken i sin tidning, ryter den auktoritära föräldern ”Ut! Ser du inte
att jag läser!” Den som alltid vill ge sitt barn allt utan att reflektera
lägger genast undan tidningen. Men den som är sig själv tänker efter och
säger sedan: ”Jag vill gärna läsa för dig men först vill jag läsa färdigt
min tidning”.
Det är aldrig fel att visa äkta känslor, menar Juul. Inte ens att sätta sig
på golvet och skrika när man kommer hem fullständigt slutkörd efter en
helvetesdag på jobbet och inser att partnern är på ett viktigt möte, inte
hemma och lagar middag som man hade räknat med.
– Barn förstår mänskliga känslor och uttryck. Man ska inte vara rädd för att
visa dem. Det är mycket värre att gå runt och spela perfekt förälder.
Jesper Juul tycker att det borde skrivas in i FN:s barnkonvention att alla
barn har rätt att få vara tillsammans med vuxna som inte utger sig för att
vara övermänniskor.