Två olyckor kom nästan samtidigt.
Först gick dörrlåset till Sonja Berglunds lägenhet på Söderkulla sönder så att hon måste köpa nytt.
Och sen gick glasögonen i kras.
Tretusen fick hon betala för nytt lås. Fyratusen för de blåtonade glasögonen hon nu har på näsan. Så stora oförutsedda utgifter räckte inte Sonjas pension till på långa vägar.
– Jag fick köpa på kredit. Som tur är har jag alltid skött min ekonomi och gjort rätt för mig. Annars hade väl banken inte låtit mig behålla kreditkortet, så gammal som jag är, berättar hon när vi träffas på PRO:s lokal vid Porslinsgatan i Malmö.
Sonja Berglund tillhör dem som byggde landet. I hela sitt liv har hon arbetat. Den längsta tiden som lokalvårdare vid Tandvårdshögskolan i Malmö, där hon också var fackligt aktiv.
– Det var ett jobb jag trivdes med även om det var tungt, säger hon.
När maken, som var chaufför vid Metzéns kemtvätt, gick bort 1968 blev hon änka och ensam med sin femårige son.
Nu har hon varit pensionär i ett par decennier. Runt 12 000 kronor brutto får hon i pension – 9 000 kronor efter skatt. Något bostadstillägg har hon inte. När månadsavgiften på HSB-lägenheten är betald har hon 5 000 kronor i månaden att leva för.
Det ska räcka till mat, kläder, räkningar – allt.
– Det blir ju att man tittar efter lågpriser på Willys. Grönsaker köper jag billigt på Möllevångstorget.
Sonja Berglund dras med diabetes, kol och kärlkramp. Medicinen kostar en del, särskilt sen högkostnadsskyddet försämrades. Men Sonja är inte typen som klagar.
– Jag är glad så länge jag kan röra mig och gå, skrattar hon.
Det finns pensionärer i Sverige som har ännu mindre. Sonja Berglund är inte en ”fattigpensionär”. Mycket gamla folkpensionärer, invandrare och kvinnor som varit hemmafruar kan få klara sig på ett par tusenlappar mindre. Men trots att hon har jobbat i hela sitt liv ligger hennes pension en bra bit under snittet i Sverige.
Och i likhet med andra pensionärer har hon faktiskt fått det sämre. Under finanskrisens värsta år krympte Sveriges ekonomi. Till följd av den automatiska omräkningen i pensionssystemet fick Sonja Berglund sänkt pension med nästan tusen kronor i månaden 2009–2011.
Att hon dessutom ska betala flera hundralappar mer i skatt än en löntagare med motsvarande lön känns inte rätt, tycker Sonja Berglund.
– Min pension är inget bidrag. Det är en uppskjuten lön som jag har jobbat och slitit för.
Därför följer Sonja Berglund nu med spänning det politiska spelet om pensionerna.
Den 20 september överlämnar finansminister Anders Borg regeringens höstbudget till riksdagen.
In i det sista pågår en dragkamp mellan allianspartierna.
På den ena sidan står Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund, hårt pressad av usla opinionssiffror. Han har avgett ett heligt löfte till landets pensionärer att skatten ska sänkas.
På den andra sidan står Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Deras stora projekt sedan maktövertaget 2006 har varit arbetslinjen: sänkt skatt för dem som arbetar är bästa moroten för att skapa fler jobb.
Fyra jobbskatteavdrag har gett en vanlig löntagare runt 1 600 kronor i lägre skatt. Men pensionärer arbetar inte, resonerar Reinfeldt och Borg. Därför har de inte heller fått något jobbskatteavdrag.
I valrörelsen 2010 var ”pensionärsskatten” het. Då drev Socialdemokraterna och de rödgröna stenhårt kravet på lika skatt för löntagare och pensionärer.
– Gapet ska bort! lovade Mona Sahlin.
Efter alliansens andra valseger sänktes skatten en aning. Men gapet mellan pensionärer och löntagare förblev stort. Och Göran Hägglund var inte nöjd.
I september 2011 utbröt en ny politisk kamp om pensionärsskatten. Då var det Håkan Juholt som ledde oppositionen.
– Det är regeringen själv som skapat denna orättvisa! dundrade han.
I regeringskansliet brottades Göran Hägglund med Reinfeldt och Borg – och förlorade.
– Jag nådde inte ända fram, medgav KD-ledaren på en presskonferens i Rosenbad för precis ett år sedan.
Helt tomhänt gick Hägglund inte ur striden. Med sig fick han ett vagt löfte från Fredrik Reinfeldt och Anders Borg: Skatten för pensionärer ska sänkas 2013. Eller möjligen 2014. Om landets ekonomi tillåter …
Nu försöker Göran Hägglund åter få igenom den där skattesänkningen i höstbudgeten.
Bakom sig har KD-ledaren landets samtliga pensionärsorganisationer. För två veckor sedan skrev de ett brev till Anders Borg, undertecknat av PRO-basen Curt Persson (S) och SPF-ordföranden Karl-Erik Olsson (C) och ytterligare tre pensionärsledare.
I brevet påminde förbunden Borg om hans gamla löfte. En svensk pensionär får i genomsnitt 15 000 kronor brutto. På den inkomsten betalar de 340 kronor mer i skatt än en löntagare med motsvarande lön.
Att likställa beskattningen mellan löntagare och pensionärer skulle kosta staten 8 miljarder om året.
”Orättvisan är oacceptabel och måste bort”, skrev pensionärsledarna.
Den 3 september kunde Göran Hägglund berätta om en liten delseger: I budgetförhandlingarna hade Anders Borg gått med på att höja bostadstillägget för drygt tvåhundratusen av de allra fattigaste pensionärerna.
– Det är inga svindlande belopp, men 170 kronor per månad betyder mycket för de här personerna som har ingen eller lite marginal i sin ekonomi, sade Hägglund.
I Hägglunds hjärtefråga – skatteutjämningen – ser det kärvt ut, uppger källor i regeringskansliet.
Malte Lindborg är ordförande i PRO i Malmö. Trots att han skrattar rätt mycket när han pratar säger han att det politiska spelet om pensionerna gör honom förbannad.
Mest av allt är han arg på Anders Borgs argument för att inte sänka skatten till samma nivå som för löntagare: pensionerna kommer ändå att höjas 2013.
– Det retar mig så in i helvete! säger Malte Lindborg.
För arton år sedan ingick de fyra borgerliga partierna och Socialdemokraterna en pensionsöverenskommelse som de snabbt kallade ”historisk”. Seda n 1994 är systemet kopplat till Sveriges ekonomiska tillväxt. Därmed har politikerna frånhänt sig möjligheten att höja pensionerna.
Eftersom såväl de borgerliga som Socialdemokraterna är livrädda för att peta i den känsliga uppgörelsen lär den ligga fast.
I somras skickade socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) ut ett pressmeddelande med ett glädjebud till landets pensionärer: 2013 kommer pensionerna att räknas upp med 4,1 procent – i snitt 492 kronor per månad.
Därför, menar Anders Borg, kan man gott vänta med att sänka skatten.
Men då glömmer finansministern bort en viktig sak, påpekar PRO och SPF i det där brevet de skickade till honom: De tre föregående åren gav finanskrisen och den dåliga tillväxten i ekonomin negativt utslag i pensionssystemets automatiska omräkning. Då fick pensionärerna sin månatliga pension sänkt med i snitt 1 075 kronor i månaden.
– När våra pensioner sänktes skyllde Borg på systemet. Nu när de höjs tar han åt sig äran själv. Det är för jävligt, säger Malte Lindborg.
Sonja Berglund nickar instämmande.
Även efter pensionsuppräkningen kommer hon att ha betydligt mindre pengar att röra sig med än för några år sen.
Men hur gick det med den där skulden på sjutusen kronor hon tvingades dra på sig för att köpa nytt lås till lägenheten och nya glasögon?
– Jo, säger Sonja Berglund. Jag sparar och gnetar. Och jag har betalat tillbaka hälften.
Socialminister Göran Hägglund (KD) vill sänka skatten för pensionärerna.
”Det blir ju att man tittar efter lågpriser på Willys. Grönsaker köper jag billigt på Möllevångstorget”, säger Sonja Berglund, som har ungefär 5 000 kronor i månaden kvar att leva på när hyran är betald.