Det finns inga nationella riktlinjer för vilken vård som bör ges ofrivilligt
barnlösa i Sverige. Riksdagen har placerat sjukdomar i tre olika
prioriteringsgrupper och där har infertilitet hamnat i grupp tre. Det är den
lägsta gruppen och där finns ”mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar”.
Det förklarar de stora skillnaderna inom landet, enligt Anders Printz, chef
för avdelningen regler och tillstånd på Socialstyrelsen.
– I prioritetsgrupp tre har landstingen möjlighet att ställa upp med
behandlingar i olika omfattning. Men vi har blivit skarpt kritiserade för
den uppfattningen av föreningen Barnlängtan och vi ska titta ordentligt på
det igen, säger Anders Printz.
Barnlängtan är en patientförening för ofrivilligt barnlösa där Johanna Mannung
är engagerad. Hon tycker att landstingens agerande är diskriminerande,
eftersom vården begränsas utan medicinsk grund. Istället borde läkarna
behandla efter det individuella behovet, enligt hennes uppfattning.
Ett exempel är landstinget i Norrbotten som har en kvinnlig åldersgräns på 37
år för assisterad befruktning. Regeln är inte baserad på vetenskap och
beprövad erfarenhet, enligt en dom i Kammarrätten.
Senare i vår ska Socialstyrelsen träffa föreningen Barnlängtan för att gå
igenom rättsläget.
– Det kan finnas anledning att följa situationen. Skälen kan vara att det
finns starkt stöd för att ofrivillig barnlöshet ger allvarliga konsekvenser
för livssituationen, säger Anders Printz.
I dagarna skickar föreningen Barnlängtan ut en enkät till sina medlemmar för
att ta reda på hur deras liv har påverkats av svårigheten att få barn.