– Regeringens ja till gasledningen öppnar för rysk framflyttning av
positionerna i Östersjön, sa Socialdemokraternas dåvarande ledare Mona
Sahlin i början av förra året och ville förhindra en ökad militär närvaro.
FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut hade tidigare skrivit en rapport till
EU-parlamentets utrikesutskott som uttryckte samma farhåga.
– Risken för terrorattacker bedöms som liten, men gasledningens blotta
existens kan ge anledning till ökad rysk militär närvaro i Östersjön, skrev
FOI.
Regeringen var uppenbarligen inte lika bekymrad innan den gav ledningen
klartecken.
När riksdagsledamoten Hans Wallmark (M) från Ängelholm ställde en skriftlig
fråga i ämnet till försvarsminister Sten Tolgfors (M), så skickades istället
miljöminister Andreas Carlgren (C) fram.
Och Carlgren andades i sitt svar inte en bokstav om gasledningen i ett
säkerhetspolitiskt sammanhang eller om ryska Östersjöflottor. Han försäkrade
istället att Nord Streams ansökan prövades enligt svenska lagar och
internationella konventioner.
– Så vitt vi vet har det inte skett någon ökning som kan kopplas till
gasledningen, säger Fredrik Westerlund, Rysslandsexpert på FOI.
De svenska farhågorna var ändå inte helt gripna ur luften, menar han. Många
ryska krigsfartyg är gamla och i behov av att bytas ut. När gasledningen
började materialiseras såg Östersjöflottan en chans att motivera sin
existens, få nya fartyg och uppgiften att bevaka anläggningen.
Östersjöflottans ledning uttryckte också detta.
Men det är inte Östersjön som är Rysslands prioritet.
– Ryska analytiker pratar inte ens om Östersjön, säger Fredrik Westerlund.
Svarta havet anses viktigare för nya enheter.