STOCKHOLM. Så redan då var det strid på kniven. FPU stod inför hotet att
sprängas. Och därom kan jag ge besked för jag var med.
Som ung Expressenreporter fick jag uppdraget att följa den dramatiska
Falkenberg-stämman, som bl a skulle välja ordförande.
Sittande ordförande var den inte helt obekante Lundabon Per Gahrton, på den
tiden en rytande folkpartist som drev partiet mot vänster.
Alltför mycket tyckte de FPU:are som ansåg att Gahrton misslyckats med att
klargöra skillnaderna mellan den liberala vänstern och andra vänstergrupper
och därför ville ha den 21-årige och något stillsammare Lars Leijonborg till
ordförande.
Spänningen inför omröstningen var på kokpunkten där i Falkenberg och ännu in
i det sista var det oklart hur de 100 ombudens röster skulle falla.
Pläderingarna för de båda kandidaterna pågick långt in på nattkröken och när
omröstningen äntligen efter fyra timmars stridslarm/pläderingar skedde och
rösträkningen skulle börja kröp en utmattad Lars Leijonborg till kojs på
konferenshotellet.
Några timmar senare väckte honom rösträknarna – och den pigga
Expressen-reportern! – med beskedet:
– Vakna Lars, du vann!
Med de remarkabla röstsiffrorna 50-49 kunde den yrvakne Lars Leijonborg så
sakteliga börja vänja sig vid ordförandeskapet. Ett av ombuden hade avstått
från att rösta! Och därmed föll Gahrton.
– Faaaan själv må ta dig om du förstör stämningen och humöret hos alla de
unga, friska och sköna människor som jag lärt känna under det här FPU-andet.
– Ta väl hand om dem, jag önskar dig varmt lycka till, löd Gahrtons
gratulationer.
Och där med steg en blygt rodnande 21-årig Lars Leijonborg upp på den
politiska scenen. För 36 år framåt...