Bent Christensen blev sjukhuschef i Lund 2004 och tog 2010 över som chef när universitetssjukhusen i Malmö och Lund slogs ihop. Men trots att han har arbetat många år i Sverige uppstår fortfarande kulturkrockar.
– I Danmark tar man snabba beslut, men ändrar det om det visar sig bli helt fel. I Sverige har man en samförståndskultur. Man utreder och utreder och sedan går ett beslut inte att ändra.
Det här har ställt till det ibland, erkänner han.
Bent Christensen har fått en del kritik av medarbetare på sjukhuset för att han har varit otydlig och osynlig. Två dialogmöten under året har ställts in, på grund av att han har varit sjuk. Och det har funnits en del missförstånd om vad sjukhusledningen egentligen har menat med att profilera sjukhusen i Malmö och Lund.
– Vi har lagt ut information på nätet och i personalbladet, men kanske borde vi ha informerat mer.
De t har varit ett svår t år för Bent Christensen personligen. I januari avled plötsligt hans bror och dagen efter hans frus bror. Han själv och hans fru blev sjuka och de bestämde sig för att lämna yrkeslivet och få tid att njuta av pensionen tillsammans.
– Jag slutar inte för att jag är arg på regionen eller sjukhuset. Det är rent personligt, säger han.
Uppsägningen lämnade han till regiondirektören i mars, som valde att hålla den hemlig till i oktober. Risken var för stor att han inte skulle få något gjort om medarbetarna visste att han skulle sluta, trodde Sören Olofsson.
– Jag har förstått att vi kanske borde ha gått ut med det. Men jag hade nog gjort likadant om jag varit i hans position, säger Bent Christensen.
En person som tidigt fick veta att han skulle sluta var biträdande sjukhuschefen Barbro Halén-Sjöberg. Under några månader har hon följt Bent Christensen som en skugga.
– Jag ville vara helt säker på att det i alla fall fanns en som var insatt i en del av jobbet. Hon är en duktig ledare, och bra på att hålla i pengarna.
Men ännu har det inte formellt fattats något beslut om att hon tar över tillfälligt som sjukhuschef.
Jobbet som chef innebär ansvar för två stora sjukhus, 12 500 medarbetare och en budget på 10,2 miljarder kronor. Dessutom går sjukhusen igenom den värsta budgetkrisen någonsin. 450 miljoner kronor ska sparas under nästa år.
– Jag får dåligt samvete för det ibland, men när jag sade upp mig såg det ekonomiska läget inte alls så dåligt ut som nu. Det har ändrat sig dramatiskt den här hösten.
Han tror att det behövs en person med ekonomiskt sinnelag de kommande åren i ledningen för Sus. Själv är han läkare och bra på att organisera sjukvård, men har inte haft ekonomin som första prioritet.
– Det blir ett stålbad för sjukhuset, säger han.
Samtidigt verk ar han lika fast övertygad som de borgerliga politikerna om att det går att spara pengar på att effektivisera i sjukvården. Ungefär 200 miljoner kronor har sparats genom Leanarbete på Sus, framhåller han.
– Den dag vi har genomfört Lean på hela sjukhuset, då kan vi driva det med en halv miljard mindre.
Lean är ett arbetssätt som bygger på att skapa smidiga patientflöden och se till att personalen på golvet själv kan förbättra sitt arbete.
Men att bygga om hela arbetssättet tar tid, påpekar han, och är svårt att göra på åtta månader. Senast i september ska sjukhusets budget gå ihop, har politikerna bestämt.
– Jag är inte helt säker på att det lyckas.
Just Leanarbetet är det han är mest stolt över att ha infört på hela Sus.
– Vi är nog det enda sjukhuset där cheferna börjar sina dagar med att samla alla medarbetarna kring Leantavlorna, tror Bent Christensen.
Han t ycker också att sammanslagningen till Skånes universitetssjukhus har varit en framgång. Inte den första delen, Proluma, men den del som började 2010 när de två sjukhusen fick samma ledning.
Proluma var ett projekt som politikerna drev igenom som handlade om att slå ihop den högspecialiserade vården på de två sjukhusen i Malmö och Lund. Bent Christensen blev satt att sköta det, tillsammans med sjukhuschefen i Malmö, Ann-Sofi Bennheden.
Hur de skulle göra fick de veta på ett möte med tre unga konsulter från McKinsey.
– Jag kan förstå att andra blev förbannade. Det kom som en chock för oss alla.
Fem månader fick de på sig för projektet, men lyckades förmå regionledningen att gå med på att det skulle få ta två år.
– Det är jag nöjd med, att vi fick mer tid.
Att vägra att utföra det politikerna hade bestämt fanns inte i Bent Christensens sinnevärld. Han är en lojal tjänsteman, betonar han.
– Jag hade bara ett val, att göra det eller lämna. Annars hade de satt in någon annan att göra det istället.
Men ledningen lärde sig mycket av Proluma, av de protester som kom mot att det genomfördes uppifrån. Från 2010 har sjukhuset arbetat helt annorlunda med kliniksammanslagningar, försäkrar han.
– Vi har inte genomfört en enda flytt om inte idén har kommit från verksamheterna själva.
Under Prolu ma slogs nio kliniker ihop. Sedan 2010 har ett tjugotal nya kliniker bildats och från årsskiftet blir det fem till. På tur nästa år står akutklinikerna, anestesi- och intensivvården och röntgenverksamheten.
Utåt har det verkat som att Bent Christensen har varit sams med regiondirektören, men många gånger har de haft olika uppfattningar.
– Vi har haft hårda diskussioner, men sedan måste man vara lojal mot politiken.
Allra mest skiljer sig hans egna uppfattningar från regionledningens när det gäller var kostsam regionsjukvård och högspecialiserad vård ska utföras. Han tycker att det behöver samlas på ett ställe. Helst hade han sett ett helt nytt sjukhus byggas i Lund.
Något beslut har ännu inte tagits av regionpolitikerna. Men det lutar åt att de vill fortsätta som idag, och dela upp vården mellan Malmö och Lund.
– Jag har sagt vad jag tycker och jag vet att de har lyssnat. Jag kan leva med att det blir ett annat beslut, säger Bent Christensen.
Ida g avtackas Bent Christensen med ett seminarium, där bland annat sjukhusets Leanarbete uppmärksammas. Imorgon börjar hans nya liv, som ”aktiv pensionär”.
Han har anmält sig till en kurs i historia vid Köpenhamns universitet, och han ska lära sig att läsa och skriva avancerad franska. Han kommer att bo delar av sin tid i Frankrike, i det hus som han och frun äger utanför Avignon. En långresa finns i planerna, och att bli mer tillgänglig för de tre barnbarnen.
Han är nöjd med sin insats på Sus, säger han.
– Jag sover gott om natten. Och det har jag alltid gjort, även under Proluma.