MALMÖ. Mannen krävde tidningen på 250 000 kronor i skadestånd, men får
nu ingenting.
Tryckfrihetsmålet gällde en serie artiklar i Sydsvenskan 17–22 september 2003,
där ”35-åringen” skildras med uppgifter som att han är brottsbelastad, har
psykiatriska diagnoser och hyser högerextrema åsikter. Mannens advokat,
Gunnar Falk, beskrev det som att integritetskränkande uppgifter ”pumpades ut
i parti och minut”.
– Ambitionen var att så brett som möjligt informera om personens bakgrund,
sade kriminalreportern Joakim Palmkvist när han vittnade. Samtidigt
markerade han att långt ifrån allt som togs fram om mannen publicerades.
– Vi visste bra mycket mer.
Sveriges Radios vd och Svenska Dagbladets förre chefredaktör Mats Svegfors
hördes i sin roll som erfaren publicist och han underströk att frågorna om
vem som mördat Anna Lindh hade ett utomordentligt stort allmänintresse.
– När jag sätter in Sydsvenskans artiklar i det sammanhanget finner jag att
deras uppgifter har stor relevans och har varit berättigade, förklarade han.
Svegfors hävdade också att publiceringsintresset har företräde framför
enskilda personers intresse av att inte bli omnämnda på ett misskrediterande
sätt. En fällande dom skulle, enligt honom, få stora konsekvenser för
journalistiska arbetsmetoder och rutiner.
Hans Månsons advokat, Ulf Isaksson, ansåg inte heller att ”35-åringen” skadats
av publiciteten.
– Han har levt ett kriminellt liv och har inte samma skyddsintresse som en
vanlig privatperson.
Gunnar Falk medgav att ”35-åringen” kanske inte är ”Guds bästa barn”.
– Men det innebär inte att han är fri att kränka.
Frikännandet kan inte överklagas.
Eftersom målet rör Sydsvenskans tidigare ansvarige utgivare väljer vi att
använda TT:s text från rättegången. Hans Månson lämnade Sydsvenskan 2004.