Terrorstämplade ville ta över Islamic Center

MALMÖ. Föga anade Bejzat Becirov att den kortvuxne mannen med tjockt, mörkt skägg och saudisk kaftan, som steg in på hans kontor, skulle stämplas som terrorist. Det var en avgörande dag för Islamic Center i Malmö. Efter ett års förhandlingar skulle framtiden för den stora moskén vid Jägersro bestämmas.

Saudiern var inte vem som helst. Hans namn var schejk Akil al-Akil – ordförande för den mäktiga fundamentalistiska stiftelsen al-Haramain. I hans attachéportfölj låg ett dokument som noggrant beskrev hans ärende: ett fullständigt övertag av makten i Islamic Center och Malmös stora moské. Med en muta på fem miljoner dollar skulle centrets verkställande direktör Bejzat Becirov förmås att lägga sitt livsverk i händerna på al-Haramain, som med hundratals miljoner i ryggen spred den stränga wahhabitiska läran över världen.

Becirov läste noggrant igenom avtalet. Sen avböjde han erbjudandet. Då vände den saudiske schejken honom ryggen utan ett ord och lämnade rummet med sin delegation i släptåg.

– Han blev knallröd i ansiktet av ilska. De stannade inte ens för att dricka te, säger Bejzat Becirov idag.

Det dramatiska mötet ägde rum året innan terrornätverket al-Qaida lät två fulllastade passagerarplan flyga in i World Trade Centers tvillingskrapor i New York – och USA trappade upp sitt globala krig mot den islamistiska terrorismen. I det kriget skulle saudiern som försökte ta makten över moskén i Malmö bli ett hett namn.

Schejk Akil al-Akil pekades snabbt ut av USA som en av de viktigaste finansiärerna av Usama bin Ladins terrornätverk. I januari 2004 sparkade Saudiarabiens regering, efter hårda påtryckningar från Washington, honom från stiftelsen.

Den 2 juni samma år satte USA upp honom personligen på sin terrorlista; kort därpå terroriststämplades han även av FN. I ett dokument från det amerikanska finansdepartementet, som Sydsvenskan tagit del av, slås det fast: ”al-Haramain-stiftelsen är en av de viktigaste islamistiska organisationerna som stödjer nätverket al-Qaida och sprider en militant islamistisk doktrin världen över... al-Akil kontrollerade al-Haramain och var ansvarig för all dess verksamhet, inklusive stödet till terrorism.”

Bland Malmös muslimer råder i dag delade meningar om Bejzat Becirov gjorde rätt som tackade nej till det saudiska erbjudandet. De flesta drar en suck av lättnad.

– De tror sig känna ”den enda rätta islam”. De ville ta över och styra efter den. De vill att alla män ska ha beduinkläder och skägg. Kvinnor ska dölja sitt ansikte och stanna hemma, säger Adly Abu Ha-jar, moderatpolitiker i Malmö, imam och vice generalsekreterare i paraplyorganisationen European Islamic Conference.

De mer fundamentalistiska sunnimuslimerna tycker det är synd att affären inte blev av.

– Jag hade gärna sett att Islamic Center blev uppköpt. al-Haramain lever upp till islams källor. De hade en agenda med sig. De ville stärka muslimernas identitet i Malmö, säger Ammar Daoud, biomedicinsk analytiker vid Universitetssjukhuset Mas samt frontfigur i Islamiska kulturföreningen i Malmö.

Den stora moskén vid Jägersro är från början en mans verk: Bejzat Becirov, albansk makedonier som kom till Sverige från dåvarande Jugoslavien i början av sextiotalet. När han under det tidiga åttiotalet bestämde sig för att förverkliga en dröm – att bygga en moské i Malmö – fattades det pengar. Det var en turbulent tid, när stadens muslimer var splittrade. Men Becirov fick löfte av kommunen om ett kontrakt på en lämplig tomt utanför Rosengård.

Bygget satte i gång, men Islamic Center fick snabbt problem med betalningarna till byggbolaget ABV. När moskén stod färdig 1984 vägrade byggfirman lämna ut nycklarna. Tvisten drogs inför en skiljenämnd som 1986 slog fast att Becirov måste betala skulden.

Räddningen blev utländska finansiärer. Libyska intressenter hade redan bidragit till markköpet. Nu blev det istället förmögna personer från Saudiarabien som kom till undsättning. Miljonbelopp slussades via organisationen Muslim World League och den saudiska ambassaden i Stockholm direkt till ABV.

Sedan dess har den verkställande direktören Bejzat Becirov styrt över stiftelsen Islamic Center i stort sett enväldigt, ansvarig bara inför den styrelse som han själv tillsatt. Verksamheten har finansierats med medlemsavgifter, mindre donationer, kommunala bidrag och svenska banklån. Det har ofta varit kärvt ekonomiskt, inte minst efter den stora branden 2003 och flera mindre attentat därefter.

Men för sex år sedan fick Bejzat Becirov ett erbjudande som hade kunnat lösa moskéns ekonomiska problem för överskådlig framtid – och göra honom själv till en rik man. Den första kontakten togs våren 1999. Då dök tre män oanmälda upp på Becirovs kontor. Två av dem var saudier som företrädde al-Haramain. Den tredje en butiksinnehavare från Möllevången, som fungerade som tolk.

– De förklarade att de reste runt i Europa för att se vilka behov som fanns i muslimska församlingar. De visade tydligt att de hade resurser, berättar Becirov.

Saudierna ställde också en fråga som förvånade Becirov: Kände han möjligen ”doktor Jalal”? Doktor Ismail Jalal arbetade vid den här tiden som psykiatriker vid universitetssjukhuset. Han var också en av de drivande i Islamiska kulturföreningen, en församling som bildats av muslimer som var missnöjda med Becirovs envälde i Islamic Center och som nu företrädde en betydligt mer fundamentalistisk sunnitisk inriktning.

Långt senare skulle Ismail Jalal dyka upp i ett helt annat sammanhang: När en ung Malmöbo vid namn Ferman Abdullah hösten 2005 åtalades och dömdes för terroristbrott – han hade samlat in pengar till terrororganisationen Ansar al-Islam i norra Irak – pekade han ut ”doktor Jalal” som sin andlige rådgivare. Men om detta visste naturligtvis Bejzat Becirov ingenting vid sitt första möte med saudierna.

Ett halvår senare återkom de två männen från al-Haramain. De frågade nu ut Becirov om hans planer. När han nämnde att Islamic Center ville bygga såväl skola som ålderdomshem blev de eld och lågor och förklarade att de kunde stå till tjänst ekonomiskt, inte bara med Becirovs planer, utan också med att uppföra ett flott hotell.

– All hjälp är välkommen så länge det inte finns andra syften än att hjälpa, svarade Becirov diplomatiskt.

Efter ytterligare ett möte på vintern var det en vårdag år 2000 dags för avgörandet.

När den saudiska delegationen anlände till moskén vid Jägersro anfördes de av en högst prominent person: schejk Akil al-Akil.

Han var iklädd en traditionell saudisk kaftan och berättade att han kom direkt från Berlin. Och han gjorde ingen hemlighet av att han var i Malmö för att göra affärer. Vid sin sida hade al-Akil ingen mindre än doktor Ismail Jalal. Till skillnad från sina saudiska följeslagare bar denne mörk kostym.

Trots att Bejzat Becirov ogillade Ismail Jalal och faktiskt hade portförbjudit honom från moskén höll han god min och lyssnade på saudierna. De hade nu med sig ett skarpt förslag.

Ur sin portfölj tog Akil al-Akil fram ett dokument, som han ville att Becirov skulle underteckna. Innebörden var glasklar: stiftelsen al-Haramain skulle ta över allt ansvar och alla kostnader och skulder för Islamic Center. De skulle bygga skola, ålderdomshem, hotell och konferenscenter. Men de skulle också tillsätta styrelsen utan inblandning.

Becirov skulle stå kvar som galjonsfigur, helt utan makt. Och han fick ett personligt lockbete:

– De erbjöd mig fem miljoner dollar för att skriva på. Pengarna var klara att sättas in på mitt privata konto, säger han i dag.

Enligt Becirov var doktor Jalal mycket angelägen om att han skulle skriva på.

– Han uppmanade mig att ta budet. Jag skulle aldrig få en bättre chans.

Men Becirov avböjde. När han gjorde klart för saudierna att han inte var till salu lämnade de hans kontor och Malmö utan att ta farväl.

För al-Haramain var moskén vid Jägersro – den största i Skandinavien – ett attraktivt byte.

Genom åren har den saudiska stiftelsen satsat miljardbelopp på moskéer och koranskolor i över femtio länder från Saudiarabien, Bangladesh och Somalia till Bosnien och Holland. Enligt sina stadgar har al-Haramain som mål att ”etablera den rätta läran i hjärtat på muslimer” över hela världen. Den ”rätta läran” innebär den stränga wahabitiska läran, där många av de friheter som förknippas med det dagliga livet i väst är ”haram” – förbjudet.

Men Islamic Center var inte den enda församlingen i Malmö som förhandlade med saudierna. När Ismail Jalal började förstå att Becirov inte skulle ge upp moskén vid Jägersro föreslog han Akil al-Akil att pengarna istället skulle gå till Islamiska kulturföreningen.

Församlingen, som då liksom nu höll till i trånga källarlokaler i Rosengård, skulle med saudiska pengar expandera och bli störst i stan. Men de planerna ledde till splittring i föreningen.

En av dem som motsatte sig tankarna var Ammar Daoud, som då lämnade kulturföreningen i protest. Nu är han tillbaka i ledningen. Han tar emot oss i Kulturföreningens kombinerade bibliotek och bönelokal i en källare vid Bennets väg. Väggarna är täckta med bokhyllor, fyllda av muslimsk litteratur med vacker arabisk skrift i guld. Medan vi talar kommer en jämn ström av män ner i lokalen, utbrister ”Allah akbar” – Gud är stor – och faller på knä vända mot Mecka.

– Vi hade inte resurser att sköta ett så stort projekt som det al-Haramain ville ha. Det hade inte blivit bra, säger Ammar Daoud.

Den slutsatsen drog så småningom också saudierna. al-Haramains storslagna satsning i Malmö rann ut i sanden.

Men i dag sörjer Ammar Daoud att stiftelsen inte fick ta över Islamic Center och vrida dess religiösa inriktning i en mer fundamentalistisk och politiserad riktning.

– Det hade behövts för att öppna moskén för alla och för att stärka muslimernas identitet i den här stan. En moské måste ha ett budskap, säger han.

Den åsikten delar han med en annan av Malmös framträdande muslimer: Ali Ibrahim, som är anställd som kultursekreterare vid Rosengårdsskolan men också är verksam som imam.

– Det var synd att Bejzat tackade nej till erbjudandet. al-Haramain är en stiftelse som vill hjälpa till med pengar utan att styra allt för mycket. De ville att moskén skulle vara för alla muslimer, inte bara att en person styr som idag.

Men al-Haramain är ju terrorstämplat av FN?

– Är de? Det visste inte jag. Jag vet att de fortfarande verkar aktivt i alla fall, att de fortfarande stödjer moskéer.

När al-Haramains planer i Malmö spruckit lämnade doktor Ismail Jalal så småningom Sverige och flyttade till Saudiarabien, där han nu lever.

När Sydsvenskan når honom i telefon vill han tona ner sin roll i förhandlingarna mellan Bejzat Becirov och Akil al-Akil.

– Jag minns att jag träffade honom. Han presenterade sig som godkänd av saudiska staten. Och jag vet att de förde någon förhandling med Becirov. Men jag blandade mig inte i det, säger Ismail Jalal.

Schejk Akil al-Akil stod länge under det saudiska kungahusets beskydd. Men efter det att islamistiska terrorister i maj 2003 dödat 35 människor i en serie bombdåd i huvudstaden Riyad blev den saudiska regimen mer angelägen att stödja USA i jakten på al-Qaida.

I början av 2004 meddelade en saudisk minister att al-Akil avskedats som ordförande för al-Haramain.

Samtidigt har stiftelsen förts upp på USA:s och FN:s terroristlista, liksom schejk al-Akil personligen. Tillgångar har frusits och kontor över hela världen har stängts. Men enligt dokument från det amerikanska finansdepartementet tyder mycket på att al-Haramain, liksom Akil al-Akil, arbetar vidare under nya namn.

”Vissa rapporter indikerar att al-Akil fortfarande har möjlighet att utöva kontroll och inflytande över al-Haramain”, skriver departementet i Washington. Men enligt Mogbel al-Suraihi, förstesekreterare vid saudiska ambassaden i Stockholm, existerar al-Haramain inte längre.

e Vi har organiserat om hjälpen. Tidigare fanns det för många organisationer. Nu har vi en enda kanal som går via saudiska staten, säger han.

Schejk Akil al-Akil har i sina fåtaliga offentliga uttalanden förnekat att han stödjer terrorister. I en intervju i en arabisk tidning sade han:

– Vi har inrättat den här institutionen för att predika islam fredligt. Det är mycket märkligt att vi beskrivs som terrorister.

Men schejken som försökt ta kontroll över Islamic Center i Malmö förklarade också varför stödet för al-Haramain är så starkt bland muslimer över hela världen:

– Vi är hjältar i den muslimska världen för att USA är emot oss.

Islamic Center i Malmö har idag åter hamnat i penningknipa. I ett brev till statsminister Göran Persson har Bejzat Becirov nyligen vädjat om 7,6 miljoner kronor i statligt stöd för att reda ut en akut kris. Men regeringen ger inga säkra löften om pengar. Därför florerar nu nya rykten om att stenrika saudiska finansiärer står redo att gå in med kapital i moskén.

I mitten av januari besökte en saudisk delegation Islamic Center. De hälsade artigt på moskéns vd, men inte ens Bejzat Becirov känner till saudiernas egentliga avsikter.

– Islamic Center är en stor och känd organisation. Saudierna väntar nog på sina tillfällen, säger Becirov.