Det är sällan lätt att beslå en svensk politiker med en uppenbar lögn. Så dumma är de inte.
Däremot strör våra folkvalda frikostigt med siffror och påståenden omkring sig i valdebatten – ”fakta” som ofta är svåra för den vanliga väljaren att kontrollera.
”Politiker lovar runt och håller tunt” är en vanlig floskel från medborgare som ägnar sig åt politikerförakt. Men det är inte sant. Som Sydsvenskan berättade i ett reportage i maj infriar svenska regeringar nästan alltid sina vallöften. Det gäller såväl S-regeringar som borgerliga.
Men vallöften är en sak, argument i stridens hetta en annan.
Sydsvenskan har därför granskat nio centrala påståenden i valrörelsen 2010 – ett för var och en av partiledarna i riksdagen, plus ett för Sverigedemokraterna.
Resultat: det finns för det mesta ett korn av sanning. Men alla partiledarna väljer siffror och fakta och vinklar friskt för att få fram just det som de själva går till val på.
”Sänk skatten!”
”Rädda välfärden!”
”Släng ut invandrarna!”
Halvlögner?
Eller halvsanningar?
Döm själv. Här är fakta kring nio heta frågor som kan avgöra valet 2010.
Källa: I en intervju med Sydsvenskan den 25 augusti förklarar Ohly att alliansens skattesänkningar fått tydliga effekter.
Sanningshalt:
Enligt Sveriges kommuner och landsting (SKL) försvann knappt 26 000 jobb på ett år – från 2008 till 2009. På så sätt är påståendet sant. Men det är mer tveksamt om siffran kan användas för att bevisa att det pågår en nedrustning inom välfärdssektorn som drabbar sjuka och gamla.
Det finns en viktig invändning: samtidigt som de offentliga jobben försvann tillkom 13 000 liknande välfärdsjobb inom den privata sektorn. Enligt statistik från SCB har 31 000 sådana jobb tillkommit sedan 2006 i privata välfärdsföretag. Vård, skola och omsorg sköts inte längre bara i kommunal regi.
De rödgröna vill återskapa 25 000 jobb genom att anslå tolv miljarder kronor mer än de borgerliga till kommunsektorn. Men det finns inga garantier för att pengarna går till kommunala jobb. Alliansregeringen har i år pumpat in 17 miljarder kronor i extra kommunbidrag för 2010. Kommunerna har dock sparat i ladorna och inte anställt så mycket ny personal. Därför väntas kommunerna i år få ett överskott på 20–25 miljarder kronor.
Slutsats:
Sant, men ändå inte.
Källa: Intervju i Sydsvenskan den 13 augusti där Olofsson säger att rutavdraget är det bästa hon åstadkommit som minister.
Sanningshalt: Skatteverket har inte räknat ut ruts jobbeffekt, bara att man under första halvåret i år betalat ut en knapp miljard till 11 400 företag som sålt tjänster till 240 000 hushåll.
Almega är branschorganisation för tjänsteföretagen och part i målet. Enligt en rapport från Almega finns det 7 150 helårsarbeten i städföretagen, men eftersom många är deltidsarbetande kvinnor sysselsätts 10 700 personer.
Maud Olofssons påstående bygger alltså på att alla dessa arbetstillfällen uppstått till följd av rutavdraget, vilket naturligtvis inte stämmer. Vita städjobb fanns förut och enligt oppositionen hade många av de nya jobben kommit även utan rutavdraget i en expanderande tjänstesektor.
TCO-ekonomen Roland Spånt bedömer att rutavdraget genererat omkring 2 000 nya jobb.
Slutsats:
Enklare överdrift.
Källa: Jimmie Åkesson i sitt sommartal i Sölvesborg den 7 augusti.
Sanningshalt:
Någon ”våldtäktsvåg” finns inte. Enligt myndigheten BRÅ beror hela den ökning av antalet anmälda våldtäkter som syns i statistiken på två faktorer: Dels har brottsrubriceringarna ändrats så att övergrepp som förr kallades något annat i dag kallas våldtäkt. Dels har benägenheten att anmäla sexuella övergrepp ökat.
Antalet överfallsvåldtäkter har varit konstant runt 300 de senaste femton åren.
Att invandrare är överrepresenterade i alla brottskategorier stämmer inte heller. Just bland överfallsvåldtäkter finns en överrepresentation. Men exempelvis alkoholrelaterat våld i hemmet begås exempelvis extremt sällan av invandrare från muslimska länder.
Att beskriva våldtäkt som ett ”kulturellt fenomen”, som SD gör, är djupt felaktigt med tanke på att det bara är bråkdelar av en promille av invandrarmän som begår våldtäkt.
Slutsats: SD dribblar med statistiken.
Källa: I en debattartikel på Newsmill den 9 juli påstår Hägglund att han på ett år bantat vårdköerna mer än vad S gjorde på tolv år.
Sanningshalt:
KD-ledaren far med sanning i och med att vårdköerna minskade kraftigt från 2008 till 2010.
Innan kömiljarden kom väntade 98 000 personer i kö mer än nittio dagar för ett specialistbesök. Ett halvår senare hade kön bantats till 69 000 patienter. Under samma tid bantades operationskön från 30 000 till 25 000 patienter för dem som gått över vårdgarantins tidsfrist på tre månader.
Köerna minskade på två år med 54 respektive 64 procent. Allt enligt officiella siffror från Sveriges kommuner och landsting.
Men Hägglund far med osanning om han försöker ge sken av att kömiljarden fortfarande har effekt. Kötiderna har ökat under första halvan av 2010. Enligt färsk statistik (för juli 2010) har 52 675 personer stått i kö för ett specialistbesök och 14 648 personer för en operation under mer än nittio dagar.
Slutsats:
En sanning med modifikation.
Källa: Intervju i Sydsvenskan den 19 augusti där avdraget påstås vara viktigast för deltidare och andra med låg eller normal lön.
Sanningshalt:
Sant är att den största delen av de miljarder jobbskatteavdraget kostar staten går till normalinkomsttagare. Det beror på att de är så många.
Låg- och medelinkomsttagare har också procentuellt sett fått störst skattesänkning.
Men, och det är viktigt, räknat i kronor har regeringens skattesänkningar utan tvivel gynnat välbeställda familjer.
En undersköterska med 20 000 kronor i månaden har tjänat 1 367 kronor på jobbskatteavdraget. Alla som tjänar över 28 000 kronor har fått 1 756 kronor mer över.
Men dessutom har regeringen sänkt fastighetsskatten mest för stora villor och avskaffat förmögenhetsskatten. Enligt en uträkning som Riksdagens utredningstjänst gjort på uppdrag av oppositionen har Fredrik Reinfeldt och hans hustru Filippa tjänat 125 000 kronor om året på den M-ledda regeringens skattepolitik.
Slutsats:
Halvsant.
Källa: I en intervju med Sydsvenskan den 31 augusti anklagas Ilmar Reepalu för att ”fullständigt sänka läraryrkets status”.
Sanningshalt:
Malmö har ett nytt utvärderingssystem för skolpersonal som innebär att 3 200 grundskoleelever i juni i år satte betyg på sina lärare. Enligt Ilmar Reepalu är systemet inte lönegrundande. ”Det har vi aldrig sagt. Jag blir arg när jag hör sådana lögner. Jan Björklund för en debatt om sina egna påhitt”, säger Ilmar Reepalu.
Men samtidigt medger Reepalu att lärarbetygen är till för att sätta fokus på lärarnas prestationer och att prestation ”självklart ska vara lönegrundande”. Men enligt Reepalu hämtas inte uppgifterna om lärarnas prestationer från elevernas läraromdömen.
Björklund står dock på sig och avvisar alla typer av lönebildning som grundar sig på att lärare kan hamna i beroendeställning gentemot sina elever. Han är inte bara kritisk mot Malmös lärarbetyg, utan avvisar också de bonuslöner som utlovats till skolledare i det S-styrda Norrköping som har en hög andel elever med höga betyg.
Slutsats:
Osant, men ändå inte.
Källa: I debattartikel i SvD den 20 augusti stämplar Sahlin de nya sänkningarna som ”ett kraftfullt angrepp på välfärdslandet Sverige”.
Sanningshalt: Mona Sahlin säger i sina valtal att de borgerliga knappast nöjer sig med ett kommande femte jobbskatteavdrag, utan även lär komma med ett sjätte och sjunde. När hon räknar ihop alla de borgerliga partiernas skatteambitioner kommer hon fram till att de vill sänka skatten med totalt 100 miljarder kronor fram till 2014.
Det stämmer illa med alliansens löfte om att sänka skatten för pensionärer med 7,5 miljarder kronor – det enda skarpa skatteförslaget i alliansens valmanifest. Manifestet innehåller också skattesänkningar i form av ”reformambitioner” för knappt tjugo miljarder kronor.
Men 100 miljarder är en hög siffra. Enligt riksdagens utredningstjänst är 92,2 miljarder en mer korrekt totalsumma för de enskilda borgerliga partiernas skatteförslag.
Sahlin hänvisar ofta till att Reinfeldt inför förra valet lovade sänka skatterna med 30 miljarder kronor, men att han i praktisk handling trefaldigade summan. Därför ser Sahlin det som logiskt att hon också nu räknar upp alliansens skattelöften.
Det går inte att stämpla Sahlins beräkning som osann, men det lär krävas en ny högkonjunktur om alliansen ska kunna dubbla sina hittills gjorda skattesänkningar.
Slutsats:
Sant, men ändå inte.