Tullstationen på Lernacken i södra Malmö en vanlig dag i november: två män av
somalisk härkomst stoppas. De har fyra kabinväskor fullpackade med den
afrikanska växtdrogen kat med sig. 60 kilo. Den ene blånekar, den andre
säger att de skulle frakta prylarna åt en okänd man.
Ett dussinbrott i Sverige 2011, där de samlade katbeslagen är större än
någonsin sedan växten drogklassades 1989. Ett brott som tär på tullens
resurser och som kostar samhället i runda slängar en kvarts miljard kronor
årligen i fängelseplatser för kurirer och langare. Samtidigt ett brott som
skulle utraderas om Storbritannien och Nederländerna gjorde gemensam sak med
resten av EU och förbjöd kat.
– Att EU hittills inte kunnat agera gemensamt är bedrövligt, säger
EU-parlamentarikern Olle Schmidt (FP).
Han har i flera år som ensam svensk röst inom EU drivit frågan om enad front
mot kat. På onsdagen ställde han en skriven fråga till ministerrådet för att
uppmana till påtryckningar på Nederländerna.
Det är rätt läge för den som önskar skärpta regler. Ivo Opstelten,
Nederländernas justitieminister, driver frågan att placera kat på ”lista 1”
– alltså klassa växten som en drog, lika farlig som opium. Orsaken är att
landet internt börjat uppmärksamma de sociala följderna av kat-tuggande.
Enligt Charlotte Menten vid Nederländernas justitiedepartement genomför
regeringen just nu en undersökning inom den somaliska kontingenten i landet
för att få grepp om hur många som nyttjar kat och hur växten handlas.
– Beslut kommer att fattas i slutet av 2011 eller början av 2012, säger
Charlotte Menten.
Merparten av det kat som når Sverige fraktas via Nederländerna, visar tullens
underrättelsegranskningar. Per Corsing, biträdande tullchef i södra Sverige,
välkomnar ett förbud.
– Det hade strypt tillgången väsentligt och avlastat vår verksamhet kolossalt,
både vad gäller att göra beslag, ta hand om katen och destruera den, säger
han.
Samtidigt tror Per Corsing inte att trafiken hade upphört helt även om
Nederländerna kriminaliserar kat – suget bland missbrukarna är för stort,
liksom langarnas förtjänster. Och de senaste 20 åren har en stark kriminell
organisation byggts kring hanteringen. Ett fåtal nyckelpersoner i Norden
beräknas tjäna mångmiljonbelopp årligen.