Reinfeldt och framtoningen
”Han var väldigt offensiv. Han försökte styra in Sahlin i olika hörn, som i en
tennismatch. Reinfeldt har en stil som innebär att han pratar om det han
vill ha fram oavsett vad debattledaren frågar. Men när Mona Sahlin började
säga emot blev han nästan stött och antog en von oben-attityd. Det tror jag
att han kan tappa sympatier på eftersom det uppfattas som arrogant.”
Reinfeldt och sakfrågorna
”Skatterna blir viktigast i valrörelsen. Frågan omfattar även annat, som
arbetslöshet och sjukförsäkring. Reinfeldt vill hela tiden tala om för
publiken att alliansens politik är bra och att löften från 2006 hade
infriats om bara finanskrisen inte kom i vägen. Det känns som om han vill
att man ska rösta på alliansen på grund av de gamla löftena. Men det kan bli
lite svårt att få väljarna att nappa på det.”
Sahlin och framtoningen
”Hon var defensiv i början. Hon vädjade hela tiden till vårt kollektiva jag
och ville inkludera publiken i diskussionen. Mona Sahlin tog också till
”signalorden” som rättvisa och trygghet. Hennes argument var moraliska för
att hon hela tiden försökte visa på att moderaternas politik är orättfärdig.
Sahlin spottade upp sig halvägs och började utmana Reinfeldt. Ingen vann
debatten även om jag anser att han är skickligare debattör.”
Sahlin och sakfrågorna
”Sahlin låtsas inte om finanskrisen. Hon vill bara få tittarna att inse hur
illa det har gått för Sverige. Men hennes argument handlar egentligen inte
om att moderaternas modell inte fungerar utan att den är orättvis. Även hon
kopplar allting till skatterna. Hon vill att vi ska inse att, exempelvis,
sjukförsäkringen blir sämre med mindre skatteintäkter. Och skatterna är den
djupt ideologiska skillnaden mellan blocken.”