Tvångsgifte förekommer överallt

Sverige.

Bland kristna och muslimer. I småstäder och i storstäder. Skånska barn som gifts bort mot sin vilja finns på många håll. Gemensamt för familjerna är att de har ursprung i patriarkala kulturer.

Sydsvenskans undersökning visar att tvångsgifte av barn långt ifrån bara är ett problem på Rosengård eller i Malmö. Det förekommer exempelvis i Staffanstorp, i Lund, i Eslöv och i Landskrona.

I en del relativt stora kommuner med befolkning från länder där tvångsgifte förekommer – som Trelleborg – uppger skolchefer att de inte alls stött på problemet.

Nejsvaren kan bero på dålig kunskap och ett socialt nät som inte är tillräckligt finmaskigt, tror kuratorer på skolor som blivit duktiga på att upptäcka tvångsgifte.

– Alla kommuner har en skyldighet att bli bra på det här, säger en kurator som genom åren sett över fyrtio skolungdomar giftas bort.

– Om man i en kommun känner att man inte är bra så kan man ringa länsstyrelsen, som kan utbilda.

Fler intervjupersoner på skolor som stöter på tvångsgifte upprepar samma sak:

– Mörkertalet är enormt.

Så när Sydsvenskans undersökning visar att runt tjugofem bortgiften av barn och ungdomar upptäcks varje år i Sydvästskåne är det verkliga antalet sannolikt högre. Sydsvenskan har i undersökningen främst fokuserat på grundskolor.

Vi har varit i kontakt med några, men långt ifrån alla gymnasier.

Monica Nebelius är domare vid Malmö tingsrätt. På regeringens uppdrag har hon utrett lagstiftningen kring tvångsgifte. Hon tycker att det finns en passivitet, en tyst acceptans av tvångsgifte från det offentliga Sverige.

– Hade vi accepterat detta om det handlat om svenska barn? Ett svenskt barn som man vet kommer att utnyttjas sexuellt under sommarlovet? Hade man låtit det hända? Jag tror inte det, säger Monica Nebelius.