Oron växer på Universitetssjukhuset i Lund för vad som ska hända döende barn och barn till döende om kris- och konsultteamet läggs ned.
- Det känns tungt, säger neurokirurgen.
- Oerhört sorgligt, menar onkologen.
- Vi är oroliga och nervösa, förklarar allergiläkare på barnkliniken.
Som Sydsvenskan tidigare berättat överväger sjukhusledningen att lägga ned kris- och konsultteamet som hjälper döende barn och barn som förlorar anhöriga i cirka 180 familjer årligen.
Enligt förslaget ska barn- och ungdomspsykiatriska kliniken istället använda resurserna till att kapa de långa köerna till mottagningen.
Beslutet skulle egentligen tagits de närmaste dagarna men är nu framskjutet till årsskiftet.
- Diskussionen pågår och är inte alls avslutad, säger Lars Kristensson, biträdande sjukhuschef.
Både sjukhusledningen och den politiska ledningen i distriktsnämnden för Mellersta Skåne säger sig ha förståelse för psykiatriska klinikens omprioriteringar.
- Det är bra att man gör såna här omprioriteringar. Kris- och konsultteamet har gjort ett alldeles utomordentligt gott arbete under åren, men det finns inget som säger att man inte kan arbeta på andra sätt. Barnkliniken har också resurser för det här. Möjligen behöver deras åtaganden vidgas utanför barnkliniken, säger Britt-Marie Lundqvist, s-ordförande i nämnden.
Hennes uppfattning delas inte av psykologer, kuratorer och läkare på de kliniker som drabbas om kris- och konsultteamet läggs ned.
- Det känns rätt tungt att teamet ska försvinna. Vi får idag direkthjälp till barn och ungdomar, framför allt när något akut inträffat, och teamet stöttar också oss i personalen. Vi kan bolla frågor med dem så vi känner att vi gör rätt, säger Anna Brita Bergling, en av tre kuratorer på neurokirurgiska kliniken.
- Det är oerhört sorgligt att man inte ser att teamets arbete är en investering för framtiden. Det här innebär att många barn till svårt sjuka vuxna inte blir sedda. De hamnar helt utanför eftersom de inte är aktuella för insatser från barn- och ungdomspsykiatriska kliniken. Men de behöver hjälp, de klarar inte att reda ut det utan hjälp. Och en cancersjuk förälder behöver veta hur man ska möta sitt barn i detta. Att barnen får hjälp är en viktig del i behandlingen, förklarar Eva Mattsson, kurator på onkologens psykosociala enhet.
- Vi är oroliga och nervösa för att servicen vi får idag ska spridas och styckas. Jag har också svårt att se hur det ska kunna bli billigare när vi har en fungerande struktur. Kati Falk i kris- och konsultteamet är en begåvning utöver det vanliga. Nu riskerar vi att förlora den kompetensen, säger Peter Meyer, överläkare med ansvar för astma- och allergipatienter på barnkliniken.
Verksamhetschefen vid barnkliniken, Charlotta Schaedel, berättar att kliniken får hjälp av kris- och konsultteamet i cirka hundra fall om året. Blott en mindre del skulle kunna tas över av klinikens egna psykologer, tror hon.
- Jag och chefen för barn- och ungdomspsykiatriska kliniken, Ulf Wallin, diskuterar fortfarande detta. De flesta fallen kommer att skötas av barn- och ungdomspsykiatriska kliniken ändå i form av konsulthjälp. Teamets uppgifter kommer inte alls att tas över av oss. Initiativet att lägga ned teamet är inget som kommer från mig. Vi kommer inte heller att kunna bistå andra kliniker. Det har vi ingen möjlighet till med de resurser vi har idag, säger hon.