Vänsterpartiet har aldrig suttit i en regering. Genom det rödgröna samarbetet
med S och MP hägrar nu ministerposter för Lars Ohly, Alice Åström och kanske
ytterligare någon vänsterpartist.
Förebilden är Norge. Där har systerpartiet SV inte bara beträtt
finansministerposten, utan styr även över skol-, bistånds-, miljö- och
forskningspolitiken.
Så tunga uppgifter får knappast Vänsterpartiet i en svensk regering. Men det
potentiella regeringsansvaret har redan fått partiet att modifiera sin
framtoning.
Mona Sahlin säger sig ha fått försäkringar om att Lars Ohly tänker medverka
till att en rödgrön regering kan föra en aktiv EU-politik och till att
grundvalarna för svensk finanspolitik består: utgiftstak, balanskrav,
överskottsmål.
Samtidigt har Vänsterpartiet full frihet att ställa krav som de rödgröna
alliansbröderna omöjligt kan gå med på: socialisering av banker, förbud mot
friskolor, kraftigt höjd inkomstskatt för medel-inkomsttagare.
Därför kan man nu urskilja två riktningar i partiet: en som drar upp
riktlinjerna för en framtida regeringspolitik, och en som positionerar
Vänsterpartiet i partipolitiken.
Vänsterpartiet då och nu
60-talet
• Brytning med Moskva. Nya partiledaren CH Hermansson fjärmar partiet från
stalinismen.
• Nytt partinamn. Förnyelsen fortsätter 1967 med namnbytet från SKP (Sveriges
kommunistiska parti) till VPK (Vänsterpartiet kommunisterna).
• Katastrofval. Världen präglas av vänstervåg, men VPK gör 1968 ett
katastrofval och får bara 3 procent av rösterna.
70-talet
• Ledarskifte. När Lars Werner blir VPK-ordförande 1975 kyls banden
österut ytterligare.
• Ny utbrytning. De sista Moskvatrogna kommunisterna bildar 1977 APK
(Arbetarpartiet kommunisterna).
80-talet
• Ohly håller tal vid Kommunistisk ungdoms kongress 1983:
”De socialistiska staterna har i motsats till de imperialistiska ett
objektivt intresse av freden. De socialistiska staterna måste rusta för att
inte riskera sin egen utplåning”.
• Järnridåns fall. Lars Werner krävs på förklaringar till fjorton år av
umgänge med kommunistdiktaturerna i öst.
90-talet
• Nytt partinamn. VPK byter namn till Vänsterpartiet 1991.
• Ledarskifte. Uppbrottet från kommunismen blir mer definitiv när Gudrun
Schyman blir partiledare 1993.
• Ny ideologi. Feminismen skrivs in i partiprogrammet 1997 som en bärande
ideologi.
• Rekordval. V gör ett kanonval 1998 och får 12 procent av rösterna. V blir
ett aktivt stödparti till S-regeringen.
00-talet
• Skatteskandal. Gudrun Schyman avgår efter en skatteskandal 2003 och
efterträds av Ulla Hoffman.
• Vägval Vänster. Partiledningen möter intern opposition från en grupp
förnyare.
• Ledarskifte. Lars Ohly blir ny partiledare 2004. Kastar först efter en lång
intern debatt bort epitetet kommunist.
• Katastrofval. V gör ett rekorddåligt EU-val och erövrar bara 5,7 procent av
rösterna.