Utredningen bygger på intervjuer med människor som varit fosterbarn eller
barnhemsbarn. 2007 konstaterade den ansvarige utredaren Göran Johansson att
övergreppen var värre än han trott. ”Ett fruktansvärt lidande – och ingen
trodde dem”, sade han då till Svenska Dagbladet.
Idag är sista anmälningsdagen för dem som vill lämna sina vittnesmål. Nästan
tusen personer har hört av sig med berättelser om vanvård, våld, sexuellt
våld och förödmjukelser. 460 intervjuer har gjorts.
Hela 2009 och 2010 är redan fullbokade för de två intervjuteamen och
utredningen beräknas bli klar 2011. Det tidigare planerade slutdatumet,
sista december i år, kommer i stället en delrapport.
– När vi insåg att det blev fler och fler anmälningar begärde Göran Johansson
pengar till ytterligare ett intervjuteam, men fick avslag. Tyvärr är den
trista verkligheten att de som ringer idag blir inbokade till en intervju
först i slutet av 2010, säger Christina Christoffersen, assistent på
utredningen.
Folkhälsominister Maria Larsson (KD) har sagt att hon inte vill ta ställning
till frågan om en officiell ursäkt och skadestånd innan utredningen är
färdig.
Maria Larssons presssekreterare Niclas Thorselius medger att det är
problematiskt med den förlängda utredningstiden.
– Men det är av största vikt att alla får komma till tals. Att få berätta sin
historia upplever många som en slags upprättelse, säger Niclas Thorselius.
Det finns flera föreningar för utsatta fosterbarn, bland annat Samhällets
styvbarn, Stulen barndom och Maskrosbarnen. Lennart Falk, 69 år, är
kontaktperson för Stulen barndom Stockholm. Han säger att det finns en risk
att människor hinner dö innan de får upprättelse:
– Det är skandal att de hela tiden skjuter fram utredningen. Jag har ingen
statistik på hur gamla våra medlemmar är, men jag märker när jag skickar ut
brev och får tillbaka dem igen att vi har många som gått bort.
Föreningen Samhällets styvbarn har funnits i fem år och har runt 250 medlemmar
mellan 40 och 80 år. Ordföranden Linda Styf beskriver en grupp där många är
sjuka och hemlösa.
– Vi har med förvåning har sett hur utredningen pågått under mer än två år,
utan att varken riksdagen eller statsministern bett de drabbade om ursäkt.
Vi förväntar oss att någon snart ska öppna munnen och säga något vettigt om
de här människorna som aldrig egentligen har fått finnas, som har slängts
fram och tillbaka i vårt land, säger hon.
Varför tror du att ursäkten har dröjt?
– Framför man en ursäkt har man tagit på sig ett ansvar – inte en skuld, men
ett ansvar för det som har hänt. Det här är en otrolig skam för folkhemmet,
för det land som av omvärlden setts som det bästa på att ta hand om barn och
familjer.