Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu avslöjade i torsdagens Sydsvenskan att han på
grund av kriget i Gaza helst skulle vilja stoppa DC-matchen Sverige-Israel
som hans egen kommun står värd för.
Han betonade att det är hans personliga åsikt.
Eftersom Malmö kommun sökt evenemanget och åtagit sig att arrangera det i
Baltiska hallen ska matchen ros i land, om än med tomma läktare.
Proteströrelsen Stoppa Matchen hoppas samla 20 000 demonstranter under
matchdagarna.
Vem är det de vill påverka?
Formellt kan flera olika instanser fatta beslut som avgör om matchen spelas
eller inte.
Malmö kommun skulle kunna riva upp det ingångna avtalet med Tennisförbundet
och vägra ställa sina lokaler till förfogande. Men så långt är kommunens
mäktigaste politiker inte beredd att gå.
Svenska Tennisförbundet kan ställa in matchen genom att lämna walk over, men
har naturligtvis inget intresse av det.
Rent teoretisk kan även spelarna hoppa av. Sånt har hänt förr. Vid OS i Moskva
1980 drog femkamparen Hans Lager sig ur Sveriges trupp i sista stund i
protest mot Sovjets inmarsch i Afghanistan.
Tennisförbundets ordföranden Henrik Källén hänvisar nu till
Riksidrottsförbundets policy, som är att bara avstå idrottsutbyte med länder
som är föremål för sanktioner, beslutade av FN, EU eller Sveriges regering.
RF:s ordförande Karin Mattsson Weijber beskyllde i går Malmös
fritidsförvaltning för att driva en egen utrikespolitik genom beslutet att
DC-matchen ska spelas utan publik.
Utrikespolitik bedrivs av Sveriges regering.
Och de fyra allianspartierna är – till skillnad från den rödgröna oppositionen
– ense om att tennismatchen ska genomföras.
Därmed återstår polisen.
Den utomparlamentariska webbsidan Motkraft uppmanar folk som ska protestera i
Malmö till handfasta metoder: ”Matchen ska stoppas om hallen så ska behöva
rivas!”
Ribban för att polisen ska få ställa in matchen ligger högt.
Men om tennisspelarnas eller vanliga Malmöbors liv och hälsa står på spel kan
det bli sista utvägen.