LANDSKRONA. I Landskrona är det Vi mot Dom.
Vi håller ihop, skyddar och hjälper varandra. Dom, dom bara förstör.
Problemen beror på Dom. Vi visar Dom respekt om Dom visar oss respekt. Men Dom hatar oss.
Vilka är Vi?
Det beror på vilka Dom är.
 |
- Alla poliser är inte rasister. Men många, säger Rahman Ibishi (i svart mössa) och kompisarna Mirsad Pediri, Adnan Pediri och Shkelqim Radoghi. Foto: Anette Eriksson |
Utanför ungdomshuset Nova står en klase killar, fjorton-femton år, och snackar om att poliser är rasister som bara vill jävlas.
- Dom vet inte hur det är att vara en liten blatteunge, säger Rahman Ibishi.
- Dom vill att vi ska vara rädda för dem, men vi är inte rädda.
I en polisbil trehundra meter därifrån sitter poliserna Anders Nordberg och Linda Bondesson. De pratar om hatet mot poliser, om att få höra glåpord som "eins, zwei nazipolizei!".
Linda Bondesson blir ofta kallad hora av ungdomar, säger hon.
- Dom hatar oss. I grunden handlar det om utanförskap: "ni tjiiter i oss", härmar hon med brytning.
Ändå är det här poliser som arbetar i skolorna, närpoliser som ungdomarna känner och gillar.
- Anders Polis, han är sjyst, han är ingen rasist, säger någon utanför Nova och får instämmande hummanden.
 |
Antingen eller. I Landskrona ser man sällan kompisgäng med både invandrare och svenskar. Foto: Anette Eriksson |
För vissa av ungdomarna på stan är Anders Polis och Linda nästan inte Dom, utan Vi. Till skillnad från poliserna bakom de mörka rutorna i den stora amerikanska vanen med texten PIKETENHETEN MALMÖ, den som sedan en vecka kör omkring på Landskronas gator på länspolismästarens order.
Piketens poliser är definitivt Dom.
- Malmöpoliserna kommer hit och säger "vi äger er era små blattar, vi kan göra vad vi vill", säger en av killarna.
Efter det våldsamma bråket utanför John´s disco under sportlovsveckan - då en polispatrull attackerades av ungdomar som bland annat kastade sten - har stämningen på stan trissats upp. Ett nytt bråk mellan ungdomar och poliser blossade upp två dagar senare.
Landskrona är speciellt. Det säger både ungdomar och poliser.
Ungdomarna talar om den goda sammanhållningen, om att "alla är med alla" till skillnad från i Malmö där det finns fler gäng.
Poliserna talar om den kvinnliga Helsingborgspolis som blev sparkad utanför John´s, om stora gäng som dyker upp från ingenstans och börjar gunga polisbilar, om småkillar som fortsätter bråka trots att de blir tillsagda att lämna platsen.
 |
- Vi har ett omvänt Klippansyndrom i Landskrona. Invandrare slår ner svenska ungdomar. Folk vågar inte gå ut, säger polisen Linda Bondesson. Foto: Anette Eriksson |
På ingen annan ort i Skåne är ungdomars respektlöshet mot poliser så stor, enligt poliserna.
- I Landskrona skiter dom fullständigt i vad polisen säger. Dom bestämmer på stan, helt enkelt, säger piketenhetens chef Bengt-Åke Nilsson.
När en polisbil stannar några ungdomar på väg till Strandpaviljongen skyndar genast flera till. Mobiltelefonerna går varma, kompisar rings till platsen. Frågorna haglar över poliserna.
- Vad vill ni?
- Vem letar ni efter?
På avstånd hörs ett "Fuck the police".
Linda Bondesson berättar om hur ribban för vad man kan göra och säga utan att bli gripen har höjts. Efter att arresten i Landskrona stängde 1999 måste omhändertagna personer köras till polishuset i Helsingborg.
- Att ta in en enda person tar en timme. Det gör att man hela tiden överväger om det är värt att lämna stan för ett gripande. Kollegerna från Malmö trodde inte det var sant när de såg att ungdomar kunde skrika hora åt mig och komma undan med det.
Den här fredagen är det 16-årsdisko på Strandpaviljongen. Det är också svinkallt, ett par råfuktiga minusgrader. Ryktena surrar, som de gjort hela veckan. Det ska bli krig med polisen, bråk med ett gäng från Rosengård, bråk med ett gäng från Helsingborg, bråk med gäng från Lödde och Bjärred.
Alla vet något, ingen vet något. Mobilerna är lika laddade som sina bärare, tonårskillar med Red Bull- och cigarrettdoftande andedräkter.
- Skriv att vi är de stora gangstrarna från Landskrona! säger en kille som ser ut som elva men envist hävdar att han är fjorton.
Bråken med polisen har blivit en lek, en happening. Händelsen utanför John´s är redan så söndermytologiserad att det är omöjligt att få reda på vad som egentligen hände. Alla tycks kunna visa upp blåmärken från påstådd polisbrutalitet - även de som inte var där.
- Du tror inte på oss! Du är som våra lärare, tror att vi ljuger. Men ni vet inte! Fråga någon svensk om han blivit utsatt för trakasserier av polisen.
Många kommer upp till ungdomshuset Nova för att värma sig lite och kanske låna en dator.
Här finns 15-årige Hassan, som under namnet PlayerPimp surfar på nätet efter tjejer att chatta med - han väljer mellan "bejbi85, Järfälla", "sexygirl, 15, Spånga" och "blackeye, 15 år, Södertälje".
Här finns 14-årige Bujar, som lyckligt leende skryter om sin djärvhet:
- Jag körde moppe framför ögonen på polisen! Och jag är bara fjorton!
Och här finns kvällens nattvandrargäng i illgröna jackor: tre damer och en herre från Brottsofferjouren, med Haxhi Osmanaj från fältgruppen som ledsagare. De sitter mitt bland alla ungdomar som sms:ar, flirtar, snackar och skojbråkar.
- Kolla här är gamlingar! skriker någon.
Nattvandrarna dricker te och tuggar på baguetter. De ler ansträngt och ser inte helt bekväma ut i sina soffor. Ingrid Olsson säger att hon är ledsen över att svenskar och invandrarbarn inte umgås på sin fritid.
- 90 procent av alla ungdomar på stan är invandrarbarn. På biljardsalongen är det 100 procent kosovoalbaner.
Ingrid Olsson tittar på sina medvandrare och fortsätter:
- Vi hade nog hoppats att invandrare och svenskar skulle vara lite mer tillsammans, och blev snopna när vi såg att det inte var så.
Nej, så är det verkligen inte, i denna kommun där Sverigedemokraterna har fyra mandat i kommunfullmäktige.
Under kvällen pratar vi med två grupper av ungdomar med helsvensk bakgrund.
Den ena gruppen gillar inte invandrare:
- Utlänningarna bråkar för ingenting, säger en kille.
- Blattar heter det, rättar hans kompis.
Den andra gruppen består av fyra killar mellan 15 och 18 som varit i Helsingör och festat. Nu är klockan ett och killarna står och huttrar med var sin stripsbehållare på ett torg.
Främlingsfientligheten är Landskronas stora problem, säger 18-årige Peter Blixt.
- Folk måste vänja sig vid att det bor invandrare här, och att de syns.
Han är optimistisk:
- Om fem år kommer det att vara fler människor ute på stan.
Fältgruppens Haxhi Osmanaj säger att ungdomarnas bakgrund är en viktig förklaring till misstron mot polisen.
- De kommer inte från demokratiska samhällen, utan från länder där polisens uppgift är att trakassera folk.
Det kan bli lite stökigt ibland på Nova, och personalen får flera gånger under kvällen avvisa ungdomar som är fulla eller bråkar. Medan vi pratar blir plötsligt Andreas Lindin, en 24-årig student och jobbar extra på Nova, skallad på näsan av en besökare.
Det går så snabbt att nattvandrarna inte ens märker någonting.
Chockad och rädd går Andreas Lindin och lägger is på sin näsa, där ett stort rött märke blommar ut.
- Det behövs så lite för en del att brusa upp, säger Andreas, som läser på programmet för fritidsarbete och fritidskultur vid Lunds Universitet.
Han har aldrig känt sig hotad på jobbet förr. Och han tänker fortsätta att jobba extra på Nova.
- Kommer inte jag till jobbet i morgon så har dom vunnit. Jag måste fortsätta för att visa att här är det vi som bestämmer, inte ungdomarna.
Vi. Inte Dom.
Ute vid Strandpaviljongen håller 16-årsdiskot på att stänga. På väg in mot stan går några Löddebor förbi det svenskgäng från Landskrona som sa att de inte gillade utlänningar.
En i Löddegänget spottar mot en Landskronatjej. När Löddekillarna hunnit några meter bort skrålar de:
- Vi hatar, vi hatar, vi hatar Landskrona!
En av Landskronakillarna mumlar ett svar:
- Din mamma.