Gamla bygatan, måndag förmiddag. Hällregn. Kanelbullens café är stängt. En gul
handskriven skylt en bit bort gör reklam för höstgödsel.
Preliminärt 404 personer – var åttonde väljare i byn – lade i söndags sin röst
på Sverigedemokraterna. Ingen av dem som rör sig i centrum i regnet, mest
äldre och mammor med barnvagn, säger sig vara någon av dem. Vi får tips om
en SD-sympatisör med lokal i närheten, men en skällande labrador är den enda
som svarar på vår dörrknackning.
På Johannas café, över vägen från Konsum, beställer en pappa ”en negerboll” åt
sin dotter.
Båda pizzeriorna är stängda för dagen och i den nedlagda järnhandeln håller
hantverkare på att göra om för att passa tre nya småföretag, bland annat en
nagelstudio. Mitt emot driver Fredrik Sjöland en färg- och tapetbutik. Han
har bott i Veberöd i 37 år.
– Den har förändrats mycket. På sjuttio- och åttiotalet var här massa fester
och diskon. Nu är det lugnare. Kanske är det mer droger nu men det är inte
samma busliv som det var förr, säger han.
Varför har Sverigedemokraterna fått fäste just här?
– Jag tror att det är ungdomarna och pensionärerna. Pensionärerna reagerar
när det blir en förändring mot hur det alltid har varit.
Förändringen han syftar på är att tre eller fyra familjer med utländskt
ursprung de senaste åren har flyttat in i ett LKF-område i byn.
– Det är klart, det blir lite snack när våra ungdomar inte får bostad här
samtidigt som de (andra) kommer till, säger Fredrik Sjöland som samtidigt
beklagar SD:s inträde i riksdagen.
Enligt LKF är kötiden för en hyresrätt i byn mellan ett och två och ett halvt
år.
I Veberöds Pappershandel, som också är spelbutik, mitt i byn har det blivit en
del politiksnack inför valet. Dagen efter är det åter mest travhästar i
fokus.
– Här är två-tre Sverigedemokrater som är aktiva som sjutton. De har haft
flera torgmöten utanför Konsum inför valet, säger Gert Lilja som nu efter
pensionen har tid att hänga lite på byn.
Både han och Krister Jönsson intill honom berättar om ”han, brandmannen” som
lett SD:s röstfiskande på orten. Brandmannen, eller Bengt Malmberg som han
heter, är pensionerad brandingenjör och numera enmansföretagare.
– Jag har delat ut vår valtidning och pratat med folk. Jag känner många, har
bott i byn sedan 1983, varit med i vägföreningen och har barn som spelat
fotboll. Många tänker kanske att kan han rösta på SD så kanske jag kan,
säger Bengt Malmberg.
Viktigaste frågorna lokalt blir ett förtäta byns centrum och att få
skoleleverna att ”vårda språket”.
I din personliga presentation skriver du ”Det är bara en tidsfråga innan
mångkulturen orsakar en explosion i Lunds kommun”. Vad innebär det?
– Jag har jobbat i räddningstjänsten i Malmö i 39 år. Jag har blivit
stenkastad på flera gånger i Holma, Herrgården, Lindeborg och Lindängen där
det är kaos. Det började så nätt i Lund, på Linero, för något år sedan men
där har man löst det bra. Lund ska inte ha det så.
Hur menar du att stenkastning har med kultur att göra?
– Det måste vara någon form av kulturyttring när man inte kan ta emot
räddningstjänsten på bra sätt. Men jag vet inte.