Vad betyder EU-toppmötets klimatbeslut?
Att EU räddat ansiktet. Unionens ledare har nått en överenskommelse trots
djupa interna motsättningar. De har gett ovilliga medlemsländer i Östeuropa
en generös klimatrabatt och gett EU:s klimatförhandlare ett tydligt mandat.
Men än har regeringscheferna inte fört EU:s klimatstrategi så värst mycket
framåt i jämförelse med vad först finansministrarna och därefter
miljöministrarna gjorde tidigare i höst. De misslyckades ju med att ta fram
konkreta siffror på de olika medlemsländernas andel av klimatfinansieringen.
Nu överlåter EU-toppmötet det arbetet till en särskild arbetsgrupp.
För EU-toppmötets beslut världen närmare ett globalt klimatavtal i
Köpenhamn?
Nja. Förhoppningen är att andra länder nu ska ställa upp på EU:s plan för att
finansiera klimatarbetet i tredje världen. Men många initierade bedömare,
bland dem Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen, Joe Leinen,
ordförande i EU-parlamentets miljöutskott, och FN:s klimatsamordnare Yves de
Boer, anser att Köpenhamnsmötet är på väg att krascha i förväg. Och det
finns ännu inget som säger att Barack Obama kan förmå USA:s senat att tro på
värdet av ett klimatavtal i Köpenhamn.
Är det Reinfeldts fel att Köpenhamnsmötet kan vara på väg att krascha?
Nej, snarare finanskrisens. Det finns ett motstånd mot att öka
budgetunderskotten med klimatsatsningar också på andra håll än i
EU-länderna. Nyckeln till framgång har legat i en trovärdig EU-plan för
klimatarbete i världens fattigaste länder. Men de svåra tiderna har gjort
EU:s medlemmar i Östeuropa ovilliga att bidra med pengar till klimatåtgärder
i tredje världen. De har svårt att förstå att utfattiga länder som Lettland
och Rumänien ska slussa pengar till det nyrika Brasilien för
klimatförbättringar där. Den motviljan kan smitta av sig på länder utanför
Europa.
Det är nog mer Angela Merkels än Fredrik Reinfeldts fel att det gått grus i
EU:s klimatsatsningar. I svåra tider brukar tyska pengar förmå unionen att
lyckas med tuffa beslut. I höst har ett tyskt val och en djup inhemsk
industrikris fått Merkel att hålla sig passiv och att hålla hårt i
plånboken. Det lär hon även göra i Köpenhamn.
Borde EU-ordförande Reinfeldt agerat annorlunda i klimatfrågan?
Den kritik han mött hemma i Sverige är att han borde haft högre ambitioner och
satt EU:s klimatmål högre. Men det hade knappast varit framgångsrikt här i
Bryssel. Den kritik han möter här är snarare att han tidigare borde samlat
EU:s rika länder bakom ett klimatprogram för de allra närmaste åren.
Med EU-toppmötets beslut hoppas unionens regeringschefer att EU även framdeles
ska framstå som världsledande i arbetet för ett globalt klimatavtal – att EU
kan driva USA, Kina och Indien framför sig i arbetet för ett globalt
klimatavtal som är juridiskt bindande. Det lär komma så småningom, men
kanske senare än i december 2009 i Köpenhamn.
Har Reinfeldt lyckats eller misslyckats som EU-ordförande?
Det är för tidigt att göra en sådan bedömning. Han har fått mycket beröm här i
Bryssel för att han skapat enighet i svåra frågor. Men först i efterhand vet
vi om de beslut som nu tagits leder framåt.
Först om några dagar vet vi om eftergifterna gentemot Tjeckien leder till den
slutliga ratifikationen av Lissabonfördraget, till en ny EU-president, en ny
utrikestalesman och en ny EU-kommission.
Först i december vet vi om de beslut som tagits om EU:s klimatstrategi gör
förhandlingarna om ett nytt Kyotoavtal mer konstruktiva.
Först om några år vet vi om arbetet med skärpt finanskontroll leder till en
stabilare världsekonomi.