”I natt sover jag nog inte”

Vid skolan där Matti Juhani Saari sköt sig själv och tio andra till döds brinner hundra ljus. Framför dem talar tevereportrar in i kameror på tio språk. En bit in i skuggorna står några få Kauhajoki-bor som försöker förstå.

Kanske kommer den första frosten i natt.

Dimman ligger tät i mörkret kring den lilla staden i skogen. Bakom varje fönster flimrar tv-apparaterna.

Några av bilderna sänds direkt från cykelbanan mittemot skolan. Hela vägsträckan framför är avspärrad av polis.

Milla Mäntyniemi, 17 år, tittar och tittar på de brinnande ljusen. Hon vet bara att hennes vänner blev vittnen till massakern, men hon har inte pratat med dem.

– I natt sover jag nog inte, och jag är rädd att gå till skolan imorgon. Det känns bara inte rätt, säger hon.

Vännen Jere Kyllönen, 18 år, skakar på huvudet och säger:

– Det här är otroligt. Alla kommer att minnas det för alltid.

Tidigare under kvällen har sexhundra personer besökt Kauhajoki kyrka. Vid midnatt är bara ett par av dem kvar, och trots den svaga gitarrmusiken är tystnaden oändlig i det höga, vita rummet.

Kari Hietamäki kliver runt vid borden med näsdukar, kaffedunkar och småkakor vid ingången.

– I stor sorg är man ganska ensam. Många kommer hit för att se att de inte är ensamma och för att dela sin sorg, säger han.

I vanliga fall arbetar han som ungdomsledare i Vasa församling. Men han rycker också ut på krisuppdrag som det här.

Nästa steg för de som på olika sätt sörjer, säger han, blir att verkligen ta in vad som hänt.

– I dag upplever man. I morgon är sorgen säkert starkare när man får veta mer om vad som hänt.

Själv tänker han inte minst på Matti Juhani Saaris familj – och på honom, mördaren.

– Gud är allas vår fader. Han ger förlåtelse åt alla som ber om det. Det är inte människors uppgift att säga vem som bär den största skulden, säger Kari Hietamäki.