Vad hade hänt om vi hade sluppit den 11 september 2001? Frågan är omöjlig men
låt oss försöka. Först måste vi bestämma hur många sidor i kalendern vi ska
riva ut. För om vi bara river ut denna förödande septemberdag har vi
fortfarande kvar självmordsattacken mot jagaren USS Cole elva månader
tidigare, där sjutton amerikanska marinkårssoldater dödades i den
jemenitiska hamnstaden Aden.
Ytterligare två år bakåt, den 7 augusti 1998 har vi två bomber som exploderar
nästan samtidigt vid USA:s ambassader i Kenya och Tanzania och dödar 224
människor.
Vi har en lastbilsbomb mot en amerikansk militärbas i Saudiarabien 1996, och
en explosion i källaren till World Trade Center i New York 1993.
Attackerna den 11 september var ingen isolerad händelse, utan kulmen på en
utveckling som stegrats under många år – sedan 1980-talet när Usama bin
Ladin bildade sitt terrornätverk al-Qaida i Afghanistan; 1991 när han utsåg
USA till sin huvudfiende; 1998 när han utfärdade sin fatwa: ”Det är en plikt
för varje muslim, oavsett var i världen, att döda amerikaner, antingen de är
soldater eller civila.”
Efter ambassadbomberna 1998 utlyste president Bill Clinton en belöning på 25
miljoner dollar för Usama bin Ladins gripande.
Kanske är det här vi ska börja ändra historien, och låta USA 1998 oskadliggöra
bin Ladin i sällskap med Ayman al-Zawahiri, al-Qaidas andreman som var
hjärnan bakom attacken i New York.
I så fall blir den 11 september 2001 en dag bland andra och vi kan stryka en
rad händelser som följde:
Invasionen i Afghanistan. Här hade al-Qaida sina baser. Den 7 oktober 2001
angrep USA landet; två månader senare hade talibanregimen fallit.
Invasionen i Irak. Den 20 mars 2003 angrep USA, felaktigt hävdande att Saddam
Hussein aktivt stödde al-Qaida och dessutom utvecklade massförstörelsevapen.
Båda dessa krig pågår fortfarande. De har kostat sextusen soldater från tjugo
länder livet. De civila dödsoffren räknas i hundratusental. Två miljoner
irakier har tvingats fly hemlandet, ännu fler är flyktingar i sitt eget
land. Mer än en miljon afghaner har flytt till Pakistan.
Terrordåd. Sedan 2001 har al-Qaida utfört mer än femtio större attacker, de
flesta i muslimska länder. Den islamistiska terrorismens offer är till
övervägande delen muslimer. Enbart i Irak har elvatusen människor dödats.
De mest förödande attackerna i Europa utfördes i Madrid 2004 (191 döda) och
London 2005 (52 döda). Kanske vågar vi tänka bort några av alla dessa dåd.
Muslimskräck. Kanske vågar vi också tänka bort något av den fördömelse som har
drabbat muslimer som grupp, allra mest i Europa. Vi kanske kan slippa ett
par slöjförbud (Belgien och Frankrike) och en schweizisk folkomröstning mot
minareter.
Möjligen hade opinionsinstitutens tabeller sett annorlunda ut, där terrordåd
nu ofta kommer före vardagens mer påtagliga risker när vi ska lista våra
rädslor.
Terrorlagar. Vi kan kanske glömma de lagar som ger polisen nästan fria händer
att övervaka medborgare i terrorbekämpningens namn. Redan den 26 oktober
2001 införde USA-kongressen ”Patriot Act”, som gav myndigheterna möjlighet
att utan särskild misstanke avlyssna telefoner, granska e-post, kolla
medicinska journaler och söka igenom människors hem med mera. Här ingick
också en angiverilag som gjorde det brottsligt att inte rapportera om en vän
eller granne uppträdde misstänkt.
Övriga västvärlden följde efter. Medborgare har tvingats vänja sig vid att
vara övervakade, väl vetande att det i första hand är vanliga brottslingar
som avslöjas med hjälp av terrorlagar.
Enliterspåsar. En terrorist tänkte göra en bomb ombord på flyget genom att
blanda vätskor. I augusti 2006 förbjöd myndigheterna därför vätskor i
handbagaget. Högst 100 milliliter i varje förpackning och allt i en
genomskinlig enliterspåse. Marknaden för pyttesmå tandkrämstuber hade varit
mindre utan 11 september.
Dollarkris. Utan 11 september hade USA:s militärbudget knappast antagit sådana
proportioner att landet nu balanserar på gränsen till bankrutt, och världen
på randen till en global finanskris.