Syriens diktator Bashar al-Assad snappade upp Rysslands budskap i FN:s säkerhetsråd: ingen kommer att stoppa blodbadet.

Igår intensifierade regimen bombardemanget mot oppositionsfästet Homs samtidigt som en stor pansarstyrka gick till attack mot staden Zabadani nära gränsen mot Libanon.

Efter de senaste dagarnas urskillningslösa granatregn närmar sig antalet döda i Syrien sjutusen.

Flera av EU:s ledare visade igår sin frustration mot Ryssland, som i helgen tillsammans med Kina lade in sitt veto mot en FN-resolution mot Bashar al-Assad.

”Ryssland skyddar en regim som dödar tusentals människor. Det är obegripligt och oförlåtligt!” sade Storbritanniens premiärminister David Cameron.

”Vad som sker är en skandal!” utbrast Frankrikes president Nicolas Sarkozy på en gemensam presskonferens med Tysklands förbundskansler Angela Merkel i Paris.

I dag anländer Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov till Damaskus för att träffa Bashar al-Assad. Enligt ett pressmeddelande från Moskva är syftet att övertala den syriske ledaren till ”demokratiska reformer”.

Men få tror att Ryssland kommer att vända regimen ryggen – åtminstone inte före den 4 mars, då Vladimir Putin väljs till president i Ryssland.

Ryssarna stödjer al-Assad av flera orsaker. Sen kalla kriget är de ekonomiska banden starka. Ryssland säljer stora mängder vapen till Syrien. I staden Tartus har ryssarna sin enda örlogsbas i Medelhavet. Men det kanske viktigaste skälet är inrikespolitiskt: genom att spänna musklerna och trotsa USA och EU i FN hoppas Vladimir Putin säkra segern i det ryska presidentvalet.

Efter misslyckandet i FN är såväl europiska som amerikanska ledare villrådiga om hur de ska agera. USA stängde igår sin ambassad i Damaskus.

Samtidigt är oron stor att det syriska våldet ska sprida sig till grannländerna. Inte minst till Libanon.

Hassan Nasrallah, ledare för den shiamuslimska Iran-stödda gerillan Hizbollah, slog i söndags fast att han ska göra allt för att hjälpa al-Assad. Uttalandet väckte farhågor i Israel för att den desperata syriska regimen ska utnyttja Hizbollah som redskap och utlösa ett anfall mot Israel – för att avleda omvärldens uppmärksamhet från blodbadet i Syrien.

Ett år efter att upproret mot Bashar al-Assad bröt ut finns få tecken på att diktatorn är på väg att falla. Men Leif Stenberg, chef för Centrum för Mellanösternstudier i Lund, tror att ekonomin till slut kan knäcka regimen.

”Ekonomin är en nyckelfråga i den här konflikten. Och Syriens ekonomi är riktigt usel.”

Bashar al-Assad tillhör Syriens alawitiska minoritet. Han styr landet med hjälp av släktingar och trosfränder som fått ekonomiska förmåner. Denna elit har allt att förlora på regimens fall, särskilt om fundamentalistiska sunnimuslimer kommer till makten. Därför försvaras nu al-Assad-regimen med så stor brutalitet.

Samtidigt är Syr iens ekonomi i förfall. Sanktionerna från EU och USA har gjort att oljeintäkterna försvunnit. Turismen, som stod för 20 procent av intäkterna, är borta. Och det pågående inbördeskriget kostar stora pengar. Många offentliganställda får inte längre ut sina löner. Redan har tusentals soldater deserterat och gått över till Fria syriska armén.

”Fortsätter raset får vi nog se fler i det översta skiktet av samhället som byter sida”, tror Stenberg.

Frågan är bara hur många fler syriska män, kvinnor och barn som ska dö innan Bashar al-Assads regim imploderar.