Kriget i Gazaremsan ger de forna fredsduvorna i Laborpartiet ett opinionslyft.
Ett par veckor före attacken ansågs partiledaren Ehud Barak uträknad. Bara
34 procent av israelerna tyckte att han gjorde ett bra jobb som
försvarsminister, enligt tidningen Haaretz, och medlemmarna i hans parti
betraktade honom som en börda. Det gör de inte längre.
I dag är 53 procent nöjda med hans insatser, och sedan offensivens början har
Labor klättrat uppåt i opinionsundersökningarna. Det är nu jämnt mellan de
båda blocken. Om det var val i dag skulle de få vardera 60 ledamöter i
Knesset, enligt en opinionsundersökning i Haaretz. En vecka innan
operationen
i Gaza ledde högern med 65 mot 53 för vänstern. Högerpartiet Likud har
visserligen också gått framåt i mätningarna, men det har skett på bekostnad
av de mindre partierna i koalitionen.
I kristider söker sig väljarna till de stora, etablerade partierna.
De som förlorat allra mest på kriget är de arabiska partierna som riskerar att
bli utkastade ur Knesset. Men det beror inte på sviktande väljarstöd, utan
på anklagelser om bristande lojalitet mot den judiska staten, sedan arabiska
parlamentsledamöter fördömt anfallet mot Gazaremsan. Den centrala
valkommittén röstade på måndagen för att de inte ska få ställa upp i valet.
Beslutet ligger nu hos Högsta domstolen.
Med bara tre veckor kvar är det svårt att märka att det snart är val i Israel.
Ett vanligt år skulle gatorna kantas av valaffischer och massmöten hållas på
torgen. Men på grund av kriget har samtliga partier ställt in sina
kampanjer, även om det förekommer annonser i tidningar och på bussar.
Vänsterpartiet Meretz beslutade nyligen att återuppta sin kampanj, med krav
på eldupphör som huvudfråga.
Samtliga politiker är också måna om att synas
i de städer i södra Israel där Hamas raketer slår ned. Under en och samma dag
åkte både Kadima-ledaren Tzipi Livni och Ehud Barak till Beersheva,
samtidigt som Likuds Benjamin Netanyahu besökte Ashkelon och Ashdod. Det
religiösa partiet Shas ledare Eli Yishai fick mycket publicitet när larmet
gick i Ashkelon och han inför kamerorna kastade sig raklång på marken och
började be.
Men alla politiker vet att det som i slutändan avgör valet är utgången av
kriget i Gazaremsan. Om det uppfattas som en framgång gynnar det Barak och
Livni, men om komplikationer tillstöter – till exempel om de israeliska
förlustsiffrorna stiger
– har Netanyahu återigen en god chans. Han har trots allt ett äss i
rockärmen: han varnade tidigt för att Gaza skulle förvandlas till ett
Hamastan om Israel drog tillbaka sina soldater.
Ehud Barak är den som får betala för minsta misstag som den israeliska armén
gör i Gazaremsan, och det är en av anledningarna till att han nu försöker
verka för ett eldupphör. Han anser att Israel har uppnått sina mål och att
en fortsättning på markoffensiven bara ställer till problem. Tzipi Livni,
som inte heller vill riskera sina goda opinionssiffror, är inne på samma
linje.
Det stundande valet var en av anledningarna till att Israel attackerade
Gazaremsan – med Likuds försprång i opinionsmätningarna var det omöjligt för
regeringen att förhålla sig passiv till regnet av kassamraketer. Nu kan
valet bidra till ett slut på kriget.
Allt beror på vem som vinner maktkampen mellan försvarsminister Barak och
premiärminister Ehud Olmert. Olmert ställer inte upp för omval och har
ingenting att förlora på en fortsatt offensiv.