En ohelig allians mellan vänstern, miljöpartiet, EU-kritiska socialdemokrater
och en grupp borgerliga politiker försöker in i det sista stoppa EU:s
Lissabonfördrag.
Ytterst lite tyder på att de lyckas.
Om inget oväntat sker klubbar Sveriges riksdag i morgon igenom fördraget med
nya spelregler för unionen.
I går talade LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin på Mynttorget i Stockholm
under parollen: ”Stoppa angreppet på löntagarna – sabba inte den svenska
modellen!”
Vad har det med EU-fördraget att göra?
Jo, LO vill liksom vänstern och miljöpartiet att regeringen ska kräva
garantier av EU för att den svenska modellen skyddas. Efter EU-domstolens
dom i Laval-målet anses kollektivavtalen och rätten att vidta
stridsåtgärder hotad.
Laval var det lettiska bolaget som skulle bygga en skola i Vaxholm 2004.
Byggnads och företaget kunde inte enas om kollektivavtal. Då satte facket
bygget i blockad. Letterna drev fallet till EU:s domstol i Luxemburg som
slog fast två saker: Fackets blockad var orimlig. Och den svenska lex
Britannia, som gett svenska fackförbund rätt att hävda att svenska
kollektivavtal ska ta över utländska, är diskriminerande.
Formellt har målet ingenting med Lissabonfördraget att göra. Fördraget handlar
om hur EU ska fatta beslut i framtiden. Men nu vill den EU-kritiska
alliansen att Sverige ska använda det som murbräcka.
Vilka konsekvenser Laval-domen får för den svenska arbetsmarknaden har
Medlingsinstitutets chef Claes Stråth fått i uppdrag att utreda. Han ska
redovisa sina slutsatser den 15 december. Möjligen kan lex Britannia rivas
upp.
Men det utgör på intet vis något hot mot den svenska modellen, hävdar
regeringen. Strejkrätten består och lönesättningen ska även i framtiden
bygga på svenska kollektivavtal, försäkrar arbetsmarknadsminister Sven Otto
Littorin.
De EU-kritiska vill i första hand att riksdagen skjuter upp beslutet att anta
Lissabonfördraget tills Stråths utredning blivit offentlig. Det kravet har
LO-kongressen ställt sig bakom.
Socialdemokratin förefaller tvehågsen. Dragplåster inför valet till
EU-parlamentet i juni nästa år är EU-kritikern Marita Ulvskog. När hon i
helgen presenterade partiets valplattform tryckte hon på ”den svenska
modellen”. Socialdemokrater som väljs in i EU-parlamentet ska slåss för att
svenska regler om konflikträtt och kollektivavtal ska vara överordnade den
fria rörligheten för arbetskraft på EU:s inre marknad.
Men partiledaren Mona Sahlin – en varm anhängare av EU och Lissabonavtalet –
vill inte blanda ihop Laval-målet med fördraget. Därför har den
socialdemokratiska partigruppen i riksdagen uppmanats rösta ja i morgon.
För en handfull borgerliga riksdagsledamöter – däribland moderaten Anne-Mari
Pålsson – handlar motståndet mot Lissabonfördraget inte om att rädda den
svenska modellen. Utan om att man inte gillar att Sverige lämnar över makt
till Bryssel.
De senaste dagarna har partipiskorna svingats i riksdagshuset.
Och i morgon lär motståndarna till Lissabonfördraget knappast nå upp till de
59 röster (en sjättedel av kammaren) som krävs för att ärendet ska
vilandeförklaras i ett år.
Sverige blir ett av de sista EU-länderna som antar fördraget. Men efter
Irlands nej i folkomröstningen förra året är det fortfarande oklart när det
kan träda i kraft.