Ögonvittnen i byn al-Sukkariya, åtta kilometer från den irakiska gränsen,
berättar i arabiska medier om fyra helikoptrar som dök upp i söndags, strax
före solnedgången. Två av dem landade på en åker, de två andra gav eld från
luften. Soldater stormade ett bygge och började skjuta mot en grupp
byggjobbare.
Syriens regering protesterar våldsamt. Enligt regimen i Damaskus dödades åtta
personer i räden, däribland en man och hans fyra barn, samt en kvinna.
Men en AP-journalist på plats i al-Sukkariya såg i går sju vuxna män begravas
medan upprörda bybor skanderade anti-amerikanska slagord under banderoller:
”Ner med Bush och den amerikanske fienden!”
Tv-bilder från byn visar en lastbil full med kulhål, blod på marken, sårade på
ett sjukhus och lik som radats upp på ett bårhus.
Vita huset och Pentagon lägger officiellt locket på. ”Jag kommer att säga
detta en enda gång och sedan kan ni fråga hur många gånger ni vill. Jag har
inga kommentarer till den föregivna operationen i Syrien”, sade Pentagons
talesman Bryan Whitman på en presskonferens i Washington.
Men nyhetsbyrån AP citerar en anonym amerikansk militärkälla i Irak som
bekräftar att amerikanska specialstyrkor attackerat al-Qaidamän nära
gränsen: ”Vi tog saken i egna händer.”
USA har länge hävdat att utländska jihadister smyger över gränsen från Syrien
för att utföra terrordåd i Irak. I torsdags klagade general John Kelly, chef
för USA:s trupper i västra Irak, över att Syrien inte gjort något för att
stoppa det.
Amerikanska militära blixtattacker på andra staters territorium är inget nytt.
Sommaren 1998 sprängde självmordsbombare USA:s ambassader i Kenya och
Tanzania. Bill Clinton svarade med kryssningsmissiler mot Afghanistan och
Sudan. ”Terrorbaser”, enligt presidenten. Men ögonvittnen såg bara
sönderskjutna klippblock i Afghanistan och en förstörd läkemedelsfabrik i
Sudan.
Efter terrorattacken den 11 september 2001 slog George W Bush i den så kallade
Bushdoktrinen fast att USA har rätt att anfalla en hotande fiende i
förebyggande syfte – varhelst på jorden den finns.
Doktrinen har använts flitigt. De senaste månaderna har USA utfört ett dussin
missilattacker från obemannade ”drönare” mot påstådda talibaner och
al-Qaidaförband i nordvästra Pakistan. I söndags dödades tjugo personer i
södra Waziristan.
Ändå kom helikopterräden mot Syrien överraskande. USA har aldrig attackerat
landet förut.
Dessutom har Syrien den senaste tiden förbättrat sitt internationella
anseende. Stämpeln som ”skurkstat” har tvättats bort och president Bashar
al-Assad har börjat ta sig in i den diplomatiska värmen.
Indirekta fredssamtal med Israel har inletts, med Turkiet som mellanhand.
Diplomatiska förbindelser har upprättats med Libanon och Irak. Och Bashar
al-Assad själv har varit på statsbesök i Europa.
Syrien är en diktatur. Men i Europa ser de flesta trots allt den sekulära
regimen i Damaskus som ett mindre hot än vad den religiösa oppositionen
skulle kunna bli i framtiden, med det totalförbjudna Muslimska brödraskapet
i en huvudroll.
Med två månader tills George W Bush lämnar Vita huset hoppas många i både
Europa och arabvärlden att USA ska få en president som satsar mer på
diplomati i Mellanöstern och mindre på militära blixtattacker. Men när
Barack Obama i somras besökte Jordanien förlorade han många arabiska
sympatisörer. Han slog då fast att Israel gjorde rätt när man förra året
bombade en misstänkt kärnanläggning i Syrien.