ANALYS: Talet och utmaningarna

Alldeles efter att han svurit eden som USA:s 44:e president

– och vad som för många framstått som en dröm blev verklighet – förklarade Obama att USA nu valt ”hopp över fruktan”, enighet över splittring. Men den högstämda retoriken dämpades ändå av vetskapen om de svårigheter USA står inför.

Säkert medveten om att han möter förväntningar som kan vara orealistiskt höga försökte han själv tämja den optimism som omger maktskiftet.

Han byggde tisdagens historiska installationstal runt ett budskap som inskärper situationens allvar: Krisen är på riktigt, USA är i krig mot hatiska krafter, ekonomin är försvagad och en nedgångsrädsla sprids över landet.

Obama var tydlig i att förklara att även om utmaningarna kommer att mötas så är de många och svåra. Det kommer att krävas uppoffringar, och om man så vill en återgång till gamla dygder som hårt arbete och ett ökat personligt ansvar, för att nå bortom krisen. Dagens ekonomiska problem kan skyllas på ­girighet och bristande ansvar hos några få, men också på kollektivets oförmåga att göra svåra val. I klartext handlar det om att USA måste ta sig självt i kragen och jobba hårt för att komma igen.

Den djupa ekonomiska krisen och USA:s försvagade globala ställning är heller inte bara ett hot utan även en möjlighet för Barack Obama. USA-väljarna är medvetna om att tiderna försämrats och få räknar med att underverk ska följa den nye presidenten in i Vita huset. En serie opinionsmätningar alldeles innan han tog över Vita huset visar både att Obama vid tillträdet har ett mycket solitt stöd och att väljarna inser att USA står inför problem som inte kan lösas i en handvändning.

För Obama är det till hjälp att det, åtminstone inledningsvis, finns ett tålamod och en förståelse för att det kan vara nödvändigt att ta till drastiska grepp. Det bidrar till ett större man­överutrymme för Obama att visa handlingskraft och även åstadkomma en politisk samling efter att en ofta bitter polarisering förhindrat konstruktiva krav på förändringar. Lyckas han bidra till att vända utvecklingen uppåt får han inte bara beröm utan kan lägga en grund för ett återval.

Det finns dock obevekliga fakta som sätter gränser för vad som omedelbart kan göras, både internationellt och för att höja välståndet i USA. Obama kan med ”smart power” och större samarbetsvilja mot omvärlden öka den internationella respekten för en supermakt som uppfattats som arrogant och självtillräcklig. Men krigen i Irak och Afghanistan har överansträngt USA:s militära resurser samtidigt som nödvändiga budgetåtstramningar försvårar nya militära satsningar.

På sikt kan också ett budgetunderskott, som redan i försiktiga prognoser handlar om astronomiska belopp på långt över 1 000 miljarder dollar, bli ett av Obamas mest svårbemästrade hinder. Utlovade reformer för att bekämpa klimathotet, för att stärka miljövården och energiförsörjningen och för att förbättra sjukvård, skolor och pensionssystem blir mer svårfångade i en ekonomisk snålblåst som inte märktes när Barack Obama för snart två år sedan inledde sin resa mot Vita huset.