Knarkodling räddningen författiga bönder

Habschi Ramez ser ut över de grönskimrande fälten som sträcker sig ända bort mot de snötäckta bergen i norr.

Han småler.

Bönderna här fick bråttom i vår, skrockar han.

– Så fort de syriska trupperna försvann slet de upp sina kikärtor och sådde cannabisfrön.

För de fattiga odlarna i Bekaa-dalen ser årets skörd ut att bli den lönsammaste i mannaminne.

I den bördiga Bekaadalen i det libanesiska gränslandet bort mot Syrien spelar de fattiga bönderna tärning med djävulen.

Det är ett spel om narkotika – och enorma summor pengar.

Runt bordet sitter FN, den libanesiska armén och samvetslösa turkiska knark-langare.

Har bönderna tur får de mat på bordet över vintern. Har de otur är allt förlorat.

Vi har lämnat Beirut bakom oss och kört åt nordost längs den slingrande vägen över Dafir Baidar-bergen, där fårhjordarna betar på de karga sluttningarna.

Vi har passerat övergivna syriska militäranläggningar och nyligen upprättade libanesiska vägspärrar.

Vi har passerat de mäktiga romerska ruinerna i Baalbek, där människor långt före Kristus födelse dyrkade solen och graverade in bilder av opiumplantor i sina heliga tempel.

Vi har kommit till de norra delarna av Bekaadalen – ett av världens största centrum för odling av cannabis.

Under inbördeskriget i Libanon var detta laglöst land. Här härskade lokala krigsherrar och här kunde efterspanade terroristledare, som den kurdiske PKK-ledaren Abdullah Öcalan och hans gerillakrigare, upprätta träningsläger.

Men när den syriska armén 1990 slagit ner allt motstånd i Libanon och tvingat alla muslimska och kristna grupper till vapenvila bestämde sig FN för att försöka stoppa narkotikatrafiken till Europa.

FN slöt ett avtal med libanesiska myndigheter att betala ersättning till de bönder som slutade odla hasch och istället planterade tomater, vete, potatis eller kik-ärtor.

Den syriska armén fick i uppdrag att övervaka uppgörelsen.

Det betydde inte att all cannabisodling upphörde. De syriska trupperna gick att muta. Men utflödet av hasch och marijuana från Bekaadalen minskade kraftigt.

De bönder som valde att byta gröda blev ofta lurade. FN-pengarna som skulle gå till utsäde åt odlarna hamnade ofta i fickorna hos lokala bypampar.

Nu har spelreglerna plötsligt ändrats.

Efter mordet på den förre premiärministern Rafiq Hariri och protesterna på Martyrtorget i Beirut tvingades Syrien i april dra tillbaka sina sista trupper från Libanon.

Det blev startskottet för ett märkligt skådespel. Överallt i Bekaa plockade bönder fram cannabisutsäde, som de gömt undan, och störtade ut på sina fält och slet upp groende tomatplantor, potatis och andra grödor och sådde cannabisfrön – i sista stund för att inte odlingssäsongen skulle vara för långt gången.

Nu lyser de milsvida fälten runt byar som Yammouni och Deir al-Ahmar grönblå av halvmeterhöga, sågtandsbladiga haschplantor.

– Hela min släkt har satt cannabis på sina marker. Bönderna här ute är desperata. Många är utfattiga. De futtiga pengar man får för vetet eller kikärtorna går inte att leva på. Med cannabisen har man åtminstone en chans, säger Habschi Ramez.

Han är en man med solgarvat ansikte som suttit och hängt vid bensinpumpen intill grusvägen som löper mellan två av haschfälten. Nu har han blivit nyfiken på besökarna.

Efter att ha försäkrat sig om att vi inte är poliser böjer han sig ner och greppar en näve av den brunröda jorden och låtar den sila mellan sina fingrar.

– Jorden här är bördig. Det går att odla vad som helst. Men alla vet att man spelar ett högt spel när man planterar cannabis.

Men det kan vara ett spel värt att satsa i. Vid skördetid framåt hösten, när de turkiska knarkuppköparna kommer ner från norr med sina lastbilar, kan en farmare få 1500 dollar för ett ton rå cannabis. Det är sex gånger mer än tomaterna kan ge.

Efter syriernas uttåg har den svaga libanesiska armén fått i uppdrag att hålla efter haschodlarna. Det uppdraget tycks de inte ta på större allvar. Mindre än en kilometer från de fullt synliga fälten har vi passerat en armépostering som knappast kan ha svävat i okunnighet om vad som gror i markerna en bit bort.

– Än så länge tycks inte armén vara så intresserad av cannabisen. De har kanske fullt upp med opiumodlarna uppe i bergen, spekulerar Habschi Ramez.

Allra längst upp i norr, på sluttningarna till de snötäckta, tretusenmeter höga bergen som omger Bekaadalen, har lokala klanledare sina egna opiumfält.

Det är mindre lotter, väl gömda mellan klipporna och bevakade av till tänderna beväpnade krigare. Enligt bönderna i dalen riskerar den som ger sig dit att få skallen bortskjuten. Här nere på fälten sker däremot narkotikaodlingen helt öppet.

En del av markägarna har överlåtit grovjobbet åt fattiga syriska gästarbetare, som vakar över fälten för slavlöner.

Vid ett stort tält av säckväv som är rest mellan en liten tobaksodling och ett jättelikt cannabisfält sitter Muhammed El Ali på en bänk med sonsonen Rafat i knät. En fårad gamling i palestinasjal och med en knotig hand vilande på sin käpp.

Han visar oss in i tältet där allt som finns är ett par mattor på marken och några buckliga kastruller. Utanför den tillfälliga bostaden betar tre getter under en lina med tvätt.

– Hela min familj är här. Vi kommer från en by utanför Aleppo i Syrien. Mina fyra söner och deras fruar arbetar ute på fälten.

Muhammed El Ali berättar att de syriska arbetarna får tusen lira (fem kronor) i timmen när de arbetar effektivt. När de bara vakar över fälten får de ingenting.

– Det är mest tobaken det är jobb med. Cannabisen sköter sig själv, säger han.

Än så länge har armén bara gjort symboliska insatser mot cannabisodlingarna.

– De har kommit och rivit upp någon enstaka mindre åker med sina maskiner. Sen har de sagt åt oss att vi kan skörda resten när det blir dags, säger annan haschbonde som inte vill uppge sitt namn.

Bland bönderna går också historier om att armébefäl på sina håll uppmanat bönderna att så cannabis – så att soldaterna kan förstöra plantorna och parterna därefter dela på FN-pengarna som betalas ut.

Men cannabisbönderna i Bekaa känner sig långt ifrån lugna. De minns sommaren 1996 då det utbröt rena hungerkravaller sedan de syriska trupperna förstört ovanligt många haschodlingar.

Under ledning av den shiamuslimske ledaren Sobhi Toufeili, en gång en av den islamistiska rörelsen Hizbullahs centralfigurer, gick de i strid och blod flöt i dalen.

Sedan dess sitter en lång rad knarkhandlare från Bekaa i fängelse.

Men den senaste tiden har befolkningen i dalen ordnat flera demonstrationer med krav på att langarna ska friges och att alla liggande arresteringsorder ska rivas – ett tydligt bevis på att folk hoppas på goda affärer i höst.

I byarna sitter till och med valaffischer – Bekaadalen går till parlamentsval ett par veckor efter valupptakten i Beirut den 29 maj – på en politiker vid namn Yahi Shamas. Han satt i det libanesiska parlamentet i början av 1990-talet, men sparkades ut på grund av sina knarkaffärer. Nu hoppas han få mandat från folket i dalen på sina krav på att cannabisodlingarna ska legaliseras.

– Ingen i den här trakten anser att narkotikahandlarna är kriminella. De hjälper ju folk att överleva, säger Adnan El-Ghoul, en libanesisk journalist som länge bevakat narkotikatrafiken i Bekaa.

Inte ens den djupt religiösa rörelsen Hizbullah, som har starkt stöd i dalen, har några invändningar.

– Hizbullah gillar inte cannabis. Men de rycker på axlarna. De vet att folk här måste överleva, säger Adnan El-Ghoul.

Så medan de dyrbara haschplantorna sakta växer sig allt större under den stekande solen väntar bönderna i Bekaadalen ut tiden.

I september eller oktober kan de kamma hem sin vinst. Då ska det skördas och då kommer uppköparna från norr.

Om det nu finns något kvar på åkrarna då.

– Om armén på allvar försöker förstöra odlingarna kommer folk att sätta sig till motvärn. Då blir det protester. Kanske strider, säger Habschi Ramez.

Borta vid de syriska arbetarnas tält har Muhammed El Ali rest sig för att gå och hämta sin vattenpipa.

Röka hasch?

Den gamle mannens väderbitna ansikte spricker upp i ett brett leende.

– Nej, nej min vän. Det förbjuder mig Allah. I den här pipan stoppar jag bara tobak.