Bernadotterna är inga kändisar i sin franska vagga

Det är möjligt att det svenska kungahuset fungerar som draghjälp åt vår exportindustri. Speciellt i en del tvivelaktiga diktaturer. I Bernadotte­familjens egen franska vagga är det däremot ganska skralt med goodwillen.

Det märks extra tydligt när Berna­dotteätten firar 200-årsjubileum i augusti. Den 21 augusti 1810 valdes Jean-Baptiste Bernadotte, sedermera Karl XIV Johan, till kronprins i Örebro. Han föddes i sydfranska Pau, en ganska sömnig kurort vid foten av Pyrenéerna. Här firar man i sommar med pompa och ståt att det är 400 år sen en tokstolle högg ned den frans­ke kungen Henrik IV, som var född i Pau.

Nice och Biarritz har strandpromenader utmed havet. I Pau finns ett liknande stråk, kantat av pampiga 1800-talshotell, fast med böljande gröna kullar och Pyrenéernas vita bergstoppar i horisonten. En uppmärksam besökare kan se att det i början av avenyn finns en bro uppkallad efter den svenske kungen Oscar II, Karl den XIV Johans sonson. Lite längre bort finns ett minnesträd med en minnessten. Det kommunala Bernadottemuseet på gatan med samma namn drivs av ett par eldsjälar och en portvakt.

I september väntas Victoria och Daniel hit på besök. Då spisas det Abba­musik och Millenniumläsning. Lisbeth Salander är mer känd än kronprinsessan.

När kungen och drottningen kom till museet i november 2008 möttes de av en stängd dörr och portvakten Maude Laborde.

– Jag sa åt dem att museet är stängt, att de får komma tillbaka senare. Först kände jag inte igen er kung. Jag visste att han skulle komma men inte vilken dag. Han blev lite stött och bad att få komma in i alla fall, berättar portvakterskan.

Kungaparet fick komma tillbaka under eftermiddagen, då med Paus borgmästare och full delegation.

I den franska republiken är det inte många som känner igen det svenska kungaparet. Jag vågar påstå att det inte har blivit mycket bättre sedan kronprinsessans bröllop. Med risk för att ha missat något har jag bara sett ett bröllops­foto på Victoria och Daniel. Det var i franska Elle. Några pilar förklarade vad de hade på sig. Vågar man tala om pr-flopp?

För ett par år sedan kom kungen till Paris för att inviga svenska handelskammarens påkostade nya lokaler. Själva spjutspetsen för svensk export mot Frankrike. Ingen fransk handelsminister dök upp. Inte ens borgmästaren, han skickade sin biträdande. Inga franska journalister.

En som beklagar det näst intill totala ointresset för det svenska kungahuset i Frankrike är Bertil Bernadotte. Han är inbjuden till Bernadottarnas jubileumsfirande i Örebro i augusti. Han är en av de sjutton återstående Bernadotterna i Frankrike, enligt hans egna efterforskningar. Då räknar han inte med ättlingarna till en förbrytare som tog namnet Bernadotte efter en vistelse på Djävulsön i frans­ka Guyana.

Ättlingen tycker att det är skandal att det i Pau inte finns en enda staty till minnet av Napoleons fältmarskalk Bernadotte. Lika illa är det i Paris.

– Paris har boulevarder uppkallade efter nästan varenda en av Napoleons marskalker – men inte av Bernadotte. Jag skrev till Paris borgmästare för att påtala det. Av hans svar förstod jag att marskalken fortfarande betraktas lite som en förrädare av den franska revolutionen, säger Bertil Bernadotte.