99 rätt ger bara 1 rapp med linjalen

Tioåriga Lien Chun-yun i Taiwans huvudstad Taipei har haft engelskaprov när jag träffar henne. Hon hade 99 rätt av 100. Det betyder att hon bara fick en smäll med linjalen. Straffet är ett rapp per fel.

Hon sträcker fram fingrarna för att visa var läraren slog henne.

I Taiwan förekommer aga bara i privatskolor. Enligt Liens familj är det ofta föräldrarna som uppmanar lärarna till det. I övrigt är aga numera förbjudet i grundskolor i Kina, Sydkorea, Hongkong, Singapore och Japan.

Men som miljoner andra skolbarn i Ostasien går Lien Chun-yu n förutom i den vanliga skolan också till extra undervisning på helger eller kvällar.

I länder med konfucianskt arv tar föräldrar utbildning på stort allvar. En bra utbildning är nyckeln till ett bra jobb och trygghet. Det behövs toppresultat för att komma in på topp­universitet. Därför får många barn extraundervisning i kärnämnen som matte, naturvetenskap och engelska, men också i fiol, piano och gärna klassisk poesi.

Studiekraven har blivit så uppskruvade att många barn saknar tid för lek. Föräldrarna klagar på att deras liv styrs av barnets utbildning. Det är också en orsak till Taiwans rekordlåga barnafödande (1,14 barn per kvinna).

I Kina uttalar sig experter bekymrat om att korvstoppningen gör barnen mindre kreativa och är ett hinder för Kinas mål att bli ett innovationssamhälle. Skoldebattören Jiang Xueqin skriver i magasinet The Diplomat om en försöksskola i staden Shenzhen som skulle fostra fria individer enligt västerländsk modell. Jiang anser att den traditionella skolan skapar eviga tonåringar som har svårt att samarbeta i vuxen ålder och är rädda för att ta risker.

Men försöksskolan lades ner. Varken föräldrarna eller särskilt många av eleverna såg poängen med de uppkäftiga tonåringar som utbildningen fick fram.

Barn som Lian Chun-yun är artiga och väluppfostrade.

Och i den internationella Pisaundersökningen över ­femtonåringars skolprestationer i OECD-länder 2006, såg matematiktoppen ut så här: Taiwan, Finland, Sydkorea och Hongkong.

Folkrepubliken Kina har nästan lyckats utrota analfabetismen. Över nittio procent av befolkningen är läs- och skrivkunnig. De kinesiska tecknen är svåra, och kräver korvstoppning och utantillärning. Det är kanske ett tecken (ursäkta) på varför de asiatiska skolsystemen har blivit som de är.