Belgiens politiska kris kan bli EU:s Viktiga frågor som måste lösas

Belgarnas inflytande över EU har aldrig varit så stort som nu. Belgiens förre premiärminister Herman Van Rompuy blev vid årsskiftet EU:s förste president. Vid halvårsskiftet tog sig Belgiens premiärminister Yves Leterme an det roterande ordförandeskapet för EU:s ministerråd.

Yves Leterme är en ytterst svag EU-ordförande. Han leder en belgisk expeditionsregering. Vilken dag som helst kan han bli ersatt. Men han kan också komma att kvarstå året ut som en handlingsförlamad ledare för ett allt mer splittrat land.

Enligt Lissabonfördraget ska Leterme svetsa samman EU:s medlemsstater i en allt fastare union med mer av överstatligt samarbete. Samtidigt är risken överhängande att hans eget land tudelas.

Belgiens regeringskris blev akut i april. Nyval hölls i juni. Men det var omöjligt att bilda en ny regering.

Kung Albert II råder belgarna att förbereda sig på lösare band mellan norra och södra Belgien. Landet skulle antagligen redan vara delat i en flamländsk stat i norr (Flandern) och en fransktalande i söder (Vallonien) om det inte vore för att Bryssel, en rik och mångkulturell huvudstad, betraktas som odelbar.

Längs Rue de la Loi, en av Bryssels paradgator, utspelar sig dramatiken. Medan Herman Van Rompuy styr över EU:s ministerråd i Palais Justus Lipsius sitter Yves Leterme i ett annat palats några hundra meter längre ner längs gatan och styr över Belgien.

I en angränsande byggnad pågår regeringsförhandlingar mellan nyvalets store segrare Bart de Wever, ledare för flamländs­ka NVA, och Elio Di Rupo, ledare för Belgiens fransktalande socialistparti. Efter två månaders samtal har de inte löst några knutar. Inget talar för att belgarna får en fungerande regering under de närmaste veckorna.

Striden gäller en tänkt ”statsreform”. Flamländarna vill skapa mer av federalism och minska statsstödet till det fattiga Vallonien. Det vägrar fransktalande belgare gå med på.

Regeringskrisen lamslår regeringsarbetet. Det är allvarligt i en tid när Belgien brottas med en av Europas största statsskulder. De belgiska utlandslånen är större än landets bnp.

Enligt finansanalytiker måste Belgien snarast gå in för samma tuffa politik som Tyskland, Frankrike och Nederländerna och besluta om tuffa nedskärningar för att minska det statliga budgetunderskottet. Men i dagsläget är det omöjligt att fatta sådana beslut.

Ännu har krisen inte påverkat EU-arbetet. Men EU är inne i en lång semesterperiod. När maskineriet rullar i gång igen i nästa vecka kan det bli besvärande också för andra europeiska länder att Belgien har en krisministär som saknar mandat att ta politiska initiativ.